Alice b har varit musiker länge nu, så läge att hon började fundera på om hon ens skulle fortsätta med sin solokarriär. Trots de tidigare tvivlen är hon nu tillbaka. Den 15 mars släpps albumet Kanske som vågar vara både naket, deppigt och starkt. 

Vilken är den största insikt du fått under dina år som musiker? 
– Att vissa människor är dumma i huvudet och att vissa är fantastiska. Att jättemycket saker är jobbiga och att jättemycket är rätt gött. Samt att jag nog aldrig kommer orka lära mig ett gitarrsolo.

En kan läsa att du tidigare skrivit musik för att förstå dig på andra medan Kanske är ett försök till att förstå dig på dig själv. Vilka sidor hos dig själv skulle du säga blottläggs med Kanske? 
– Det är så svårt att svara på, det är väl massa sorg och ilska. På ett sätt som jag kanske mer försökt linda in förut, just för att det varit för jobbigt.

I pressmeddelandet står det även att du har varit osäker på om du ska fortsätta med din solokarriär över huvud taget. Vad är det som har fått dig att tvivla? 
– Massa saker, det är så stort allting. Det är så enkelt att glömma lusten till varför man började från första början. När det blir för mycket praktiskt, ekonomiskt och logistiskt så blir det ju plötsligt mer ett jobb, inte det där drömmiga. Mitt mål är att hitta tillbaka till den där tjejen som fick en gitarr av sin brorsa och började spela Hole-covers.

Foto: Hilda Randulv

Vad var det som fick dig att ändå släppa Kanske? 
– Först och främst var det ju tack vare Matilda Sjöström och Jocke Fritzner som den ens blev till. Matilda och Jocke spelade in Kanske i Sonya Studios i Göteborg. För det andra var det dags, både tidsmässigt men också för mig själv att komma igång igen och gå in i mig själv. Ibland glömmer jag hur livsviktigt detta är för mig.

Hur skulle du beskriva Kanske som album, vilka sinnesstämningar och känslor rör det sig om? 
– Det känns som att för varje gång jag släpper något så säger jag att ”detta är det deppigaste hittills”. Men detta är nog det, när jag lyssnar finns det väldigt lite ljus där och det kanske är därför denna skiva känns läskigast att släppa. Detta är den första skivan där kärlekslåtar lyser lite med sin frånvaro enligt mig. Det som är bra är ju att alla får ta till sig låtarna och känna precis vad dom vill, så jag ska inte gå in för djupt på detta. Texterna är alltid mitt fokus så man ska inte låta sig luras av någon dur-melodi, det är alltid bara en täckmantel.

Alla sångtagningar förutom en är inspelad i en och samma tagning, hur skulle du säga att det tillvägagångssättet påverkar de slutgiltiga låtarna? 
– Jag tror att det fångat just den där känslan när man inte hinner övertänka processen av att lägga sång. När man börjar lyssna på varenda liten stavelse. Detta var inget planerat alls egentligen, utan att jag och Jocke blev nöjda med alla första-tagningar och så var det inte mer med det. Det speglar lite hur jag spelar in hemma och att det har varit väldigt skönt att vissa saker bara få vara som dom är just den dagen. Jag har också väldigt lite tålamod och vill gärna skifta aktivitet så fort som möjligt, på gott och ont.

Foto: Hilda Randulv

Hur ska du fira releasen? 
– Denna gången blir det inget sånt där releaseparty med Facebookevent och grejer. Kanske så firar vi som på ett eller annat sätt varit med på skivan, releasen i Sonya Studios. Lite sådär intimt och gött.

Hur känner du inför din solokarriär just nu? 
– Oj, jag vet inte. Det är alltid fram och tillbaka men det är nog mest när jag sätter mig ner och tänker på det. Egentligen så är ju allt fine, jag är glad att jag fortfarande älskar att skriva musik men sen är det ju fortfarande jobbigt att jag älskar att skriva musik. För det man älskar vill man ju göra HELA tiden och så funkar inte livet och det är okej det med. Vi får se.

Vad händer framöver? 
–Det vet man ju aldrig. Först ska jag överleva min 30-årsdag nu i helgen. Mina kompisar har planerat något men jag vet inte riktigt vad. Efter det ska jag överleva en flygresa till Italien med min tjej, jag är extremt flygrädd. När det är avklarat så ska jag dyka djupare ner i albumet som vi håller på med att spela in med School och självklart åka runt och spela lite med mig själv och bandet!