Hej Lune!
Ni har alla hört "Teenage Crime", Adrian Lux och Linnéa Martinsson slog sina begåvade huvuden ihop och skapade en riktig pärla. Släng in Carl-Michael Herlöfsson i leken och du har Lune. En grupp, ett performance, ett fenomen. Men även en av akterna på Stay Out West på Trädgr´n på fredag. Ställ dig i kö redan nu!
Bild: Joanna Nordahl
Hej Linnéa Martinsson! I vilken sättning kommer vi se er på Trädgår´n?
– Det här är sista spelbingen för sommaren, vi ska köra samma set som vi gjort under det senaste, det är med ett band på sju personer. En rätt stor band-setup, som är ganska ösig. Som drar lite åt punkrockhållet ibland, men också såklart rör sig i houselandskapet.
Vad händer nu till hösten, efter alla spelningar?
–Shit, jag ska bara isolera mig i någon vecka, och tillsammans med Adrian och Calle göra klart ett album.
När får vi höra albumet?
– Planen är att det ska släppas vid årsskiftet, eller i början på nästa år. Det finns låtar, så jag måste inte skriva massa, utan mer fila till alla låtar och få ihop projektet.
Berätta lite om hur Lune startade?
– Det startade egentligen, tycker jag, när jag började jobba med Calle och Adrian. Jag hade sjungigt på Adrians grejer innan, men så frågade de båda ”vad gör du nu?” och jag var såhär ”jaa, jag har ju låtar som jag skrivit… ” Det var två år sedan, sedan har det växt fram och utvecklats till allt från band till performance. Det kan se ut på olika sätt, men jag är lite den röda tråden ändå, om man kan säga så.
Ni har spelats i radio, spelat mycket live, haft låtar med i reklam och så vidare. Hur når man ut bäst?
– Jag tror att vi har nått ut och fram och fastnat hos människor när vi har gjort det som känns genuint. Till exempel när vi gjorde en private admission turné och spelade i vardagsrum, eller på Dramaten där vi inte spelade på en scen utan mitt bland alla människor. När man gör genuina och ärliga performance, då får man med sig flera. Men sedan är det klart att det inte är fel att göra något som känns lite fett också, som reklam.
Har du något ultimat festivalminne?
– Massor känns det som.. Men det första jag kom på nu när du frågade var ifrån Gagnef för några år sedan när jag hamnade på en klubb mitt ute i skogen där träden var flätade som ett tak. Det kändes som en djungelklubb. Det var inte så mycket folk, men stod jag där och tyckte att alla var jättesnygga och det var sjukt soft.
Vart är ni om tio år?
– Om vi fortsätter som vi hållit på nu, så kommer vi vara massa fler personer och ett större häng. Vi kommer att ha fortsatt utveckla det här, bli större och vara ett jävligt kul projekt fortfarande. Nu har vi hittat ett sjukt bra flow, känns som det kan hålla på såhär riktigt länge.
Tack, ha en fin festival!
Lisa Stevik
