Astrid Menasanch Tobieson debuterade som dramatiker och regissör 2012, med föreställningen Men det skulle ni aldrig våga. Hon har rötter både i Sverige och Spanien och har bott i Madrid, där hon läste på teaterhögskolan. Samtidigt skrev hon i svenska tidningar om situationen i Spanien under den ekonomiska krisen. Numera är Stockholm hennes hemvist och till Göteborg kommer hon med Nattpassage, som gästspelar på Folkteatern 19-20 oktober.

Det var 2015 och Astrid Menasanch Tobiesson reste i Grekland och Makedonien i en månad. Hon satt på ett nattåg mellan Thessaloniki och Belgrad, och korsade Makedonien under natten, när det plötsligt dök upp grupper av människor ute på fälten, människor som började springa mot tåget. Det här var innan bilderna på folk som flydde till Europa hade börjat dyka upp i media.
– Nattpassage springer ur vad som hände den natten, människorna på flykt, kupén, konduktörens roll, och så småningom polisens. Den natten var som en sammanfattning av vad som sedan skulle hända i Europa. Föreställningen är fiktion så klart, men mycket har skrivits fram med den upplevelsen som grund.

Dialogen i Nattpassage är på spanska, svenska och engelska, och textas på svenska.
– Vi har en spansk och en svensk skådespelare, Pilar Bergés och Anna-Karin Håkansson,  som pratar engelska när de pratar med varandra och på sitt eget språk när de har monologer. Men den är textad och det går jättebra att läsa den svenska texten, man behöver inte vara stressad över det.

Då är det viktigt att skådespelarna inte pratar för snabbt.
– Exakt, haha. Tänk dig att få regin “Prata långsammare!”

Hur har Nattpassage varit att regissera?
– Det har varit väldigt roligt. Jag valde att bygga projektet såhär eftersom jag var övertygad om att mångkulturella projekt var det tråkigaste ever. Jag tänkte “det här måste jag göra, jag har ju ett förakt för detta” och det har varit lustfyllt och underbart.

Ni har spelat föreställningen i Sverige, Spanien och Nederländerna. Har responsen varierat beroende på land?
– Jag har tänkt på det som en europeisk berättelse, och i stort är den feedback vi får tillbaka på alla ställen “det här har vi varit med och skapat”. Det finns en hög igenkänningsfaktor skulle jag säga.

Nattpassage har blivit inbjuden till New York Fringe Festival 2019 också.
– Motiveringen var att “pjäsen tar upp en just nu brännande fråga i vårt land”. Om jag hade skrivit den här pjäsen i USA så kanske den hade handlat om barnen som sätts i burar, eller om domstolsprocesserna där treåringar suttit inför domare själva. Vad är det för värld vi byggt där vi ställer barn som knappt kan prata att försvara sig själva?

”Stina Oscarsson visade mig att samhällsengagemang och konst är fullt möjligt att kombinera”

Det känns som att du har en skön position nu. Du är etablerad som regissör och dramatiker, du får göra de projekt du vill.
– Jag fick en aha-upplevelse för ett par år sedan, då jag fick ett uppdrag från Niklas Hjulström på Västmanlands teater. Vi ringade in ett ämne tillsammans och sen gav han mig helt fria händer att skriva och regissera – så länge det var politiskt. Det är väldigt lyxigt att få arbeta på det sättet.

Du har arbetat med en ganska bred palett av dramatik och regi. Vad är det som gör att du väljer ett visst projekt?
– Om jag ska ta plats, och antingen skriva eller regissera en historia som ska finnas på en scen, och sen ska folk betala dyra pengar för att sitta i hundratals och titta – I better be sure att den historien är relevant att berätta här och nu! Sen, om det görs med humor eller drama, som monolog eller med tolv skådespelare – det är bara olika sätt att berätta. 

Vilka människor har varit viktigast för dig i din karriär?
– Den första som kommer upp är Stina Oscarsson som jag regiassisterade och jobbade med väldigt tidigt, när jag var väldigt ung, innan jag började regissera själv. Hon visade mig att samhällsengagemang och konst är fullt möjligt att kombinera, och att det blir roligare att verka så.
– Sen regi-assade jag Tommy Berggren i några år och lärde mig otroligt mycket av honom. Även han har ett samhällsengagemang när han sätter upp sina pjäser. På ett helt annat sätt än Stina, mindre uttalat och riktat, men det är ändå något som går igen hos de båda. De var alltid otroligt noggranna med att formulera varför det här skulle sättas upp just nu. Så jag fick tidigt jobba med människor som påstod att de måste förtjäna sin plats att berätta, annars finns det en massa andra yrken man kan ha för att påverka vår värld.

”När diktatorn Franco avrättade politiker som potentiellt kunde hota hans makt låg svenskarna på Costa del sol och solade”

Du gick teaterhögskola i Spanien och rapporterade då i svenska medier om utvecklingen mot ett mer auktoritärt samhälle. Det verkar annars ha gått lite under radarn i Sverige.
– Så kan man verkligen beskriva det. Jag började inte skriva om Spanien för att jag längtar efter att skriva artiklar; jag vill mest hålla på med min teater, då är jag nöjd. Men grejen är att de grova lagförändringar om inskränkningar på yttrandefriheten som genomfördes var totalt underrapporterade. Inför det kunde jag inte låta bli att skriva.  

Det verkar som att vi har lätt för att se såna tendenser i östblocket, men när det händer i Sydeuropa är det lite svårare.
– Det är ett långt samtal det där, att fundera på varför det är så. Det är lite som att man vill förenkla den gamla öst/väst-uppdelningen. Svenskarna har en lång historia av att semestra i Spanien, även när det var en diktatur. När diktatorn Franco avrättade politiker som potentiellt kunde hota hans makt låg svenskarna på Costa del sol och solade. Jag tror att såna upplevelser bidrar till föreställningen om att “jag har varit där, de har bussar, de har tunnelbana, saker funkar, det var väldigt trevligt och bra hav – dessutom har de sol”.

Du är både spansk och svensk. Såg du Sverige i ett annat ljus medan du bodde i Spanien?
– Jag har nog alltid sorterat upplevelser genom både ett svenskt och ett spanskt filter. Det som blev mest tydligt för mig när jag bodde i Spanien, vilket sammanföll med den ekonomiska krisen i landet, är hur stor klass- och socioekonomisk skillnad det finns inom EU. Det har man nog inte riktigt förståelse för uppe i norr. Jag upplever att man tänker att man har samma förutsättningar i Sverige som i Italien eller Spanien, men att “de kanske är lite mer slarviga eller korrupta där nere”. Det svenska välfärdssamhället har gjort oss rika även i kunskap och kompetens. Vi har tillgång till gratis universitetsutbildning vilket du inte har i södra Europa, och det är en enorm skillnad. Flera av mina vänner där nere har inte haft råd att färdigutbilda sig eftersom högerpartiet Partido Popular höjde avgifterna under sitt styre.

Vad händer nu med Nattpassage? Och för dig?
– Nu har vi spelningen i GBG kvar, och New York nästa höst. Jag håller på med att bygga nya projekt, både egna och utifrån texter som andra har skrivit. Hösten 2019 kommer en rolig grej som jag inte vill spoila, och 2020 kommer en annan.

Är du sugen på att testa något annat än teater?
– Jo, det som kommer hösten 2019 är något som inte är renodlad teater! Sen vill jag ju alltid testa andra saker än teater. Jag menar: tänk att vara läkare eller domare. Det är nog väldigt spännande yrken men det är svårt att ”testa det” bara lite sådär…

Länk: Nattpassage på Folkteatern.