Tidigare idag släppte äntligen Benjamin Tursell sin första singel under eget namn – ikväll huserar han på Station 16, där allt firas med en releasekonsert! Vi har pratat med honom dagen till ära.
Hej Benjamin! Hur är det med dig idag?
– Tja! Det är jättebra här, sitter och äter PEZ från min panda och tänker på helgen som vart.
Hur hamnade du i Göteborg egentligen?
– Jag drömde väl om något större än det som fanns “hemma i stan”, men ändå lagom långt bort tror jag. Jag gjorde rätt val.
Vad tycker du är det bästa med staden?
– Svår fråga, men tror det är som i lördags när jag och typ alla mina kusiner + närmsta vänner hamnar på något litet ställe och bara skrattar – det är det bästa! Eller yaki-da, eller Way out west-febern, eller Saltholmen, eller Slottskogen …
På onsdag släpper du din första singel, Paris utan pengar, under eget namn – hur går tankarna så här några dagar innan?
– Det känns faktiskt skönt. Jag bestämde mig nog ganska fort vilken låt jag ville släppa, även om den inte var hundra procent klar. Så jag ser det mest som ett steg i rätt riktning.
Vem är det du egentligen vill ta med dig till Paris?
– När jag skrev den var det mest en metafor för att få göra roliga grejer i life med någon man blir glad i magen av att hänga med. Idag tror jag att jag vet vem dem personen är – det känns ju fett!
Jag är rätt känslosam så jag låter mina känslor styra det hela
Vi släpper Paris, berätta lite mer om singeln!
Jag och mina boys var på väg till Oceanen för att se Stor tror jag det var, och där på vägen sa Inzo att han kanske hade gjort beatet till min första singel. Så vi lyssnade från hans iPhone och sen skrev jag låten någon dag efter i Noteboys studio. Det är en rätt klubbig låt som handlar om spel. Man tror att man alltid måste spela svår och sådär fast både egentligen vet att man vill samma sak. I andra versen rannsakar jag mig själv lite, det är viktigt att inte bara se andras fel, eller?
Hur skulle du själv beskriva ditt sound?
– Låtarna jag tänkt släppa nu under våren har lite varierande sound. Jag testar mig nog fortfarande fram. Känns kul att inte behöva ha det på svart och vitt än liksom. Jag är rätt känslosam så jag låter mina känslor styra det hela. Det här kan sluta hur som helst …
Hur kommer det sig att du började syssla med musik egentligen?
– Jag bjöd en polare som jag var lite rädd för på mitt 10 årskalas. Han ville först inte komma för att han inte hade råd att köpa present tror jag, men jag övertalade honom. I present gav han mig en bränd cd-skiva fylld med hiphop-låtar och videos som hans storebror hade fixat. Jag minns framförallt Cassidy när han gick nedför trappan i videon till Im a hustla. Han hade så feta Evisu-jeans och stor kedja. Det är den bästa presenten jag nånsin fått, fast vår dator fick virus efter det.
Du var tidigare en del av hiphop-gruppen Suave Crew, varför valde ni att gå skilda världar?
– Jag och Johan har alltid bott ihop, för tillfället bor även producenten Inzo med oss. Så, så långt ifrån varandra har vi inte gått ändå, haha. Det var väl mer att vi ville göra lite olika typer av musik. Vi hjälper fortfarande varandra väldigt mycket. Johan kommer tillexempel gästa min spelning nu på Onsdag och Inzo kommer stå bakom spelaren.
