På lördag 16 februari spelar den stockholmska psyk-indiekvartetten Dundret på Bengans tillsammans med Caroline Wickberg och Iben. Vi hörde av oss till de förstnämnda för att få reda på vad det är frågan om.
Dundret spelar “smutsig pop med poetiska texter om det som gör ont och det som känns. Lite som ett muller i moll, och med psykiga stråk.” För ungefär en månad sedan släppte de singeln Stora tankarna och på lördag 16 februari spelar de på Bengans. Vi gillade Stora tankarna! Så att skicka ett mail var ingen uppoffring, snarare något självklart.
Hej Dundret! Berätta, vilka är ni och vad gör ni?
Siri: Vi i Dundret är jag, Siri, som spelar synth och sjunger, Frida som lirar gitarr och som har mixat och mastrat våra två singlar, Kristina som spelar bas, Veronica (Veven) som bankar trummor och som är den enda av oss som kan bära upp ett par solbrillor på scenen. Vi huserar i Stockholm.
Frida: Fast jag har flytt till götet.
Siri: Ja, tyvärr. Musikaliskt skulle jag säga att vi gör rätt melankolisk, stämningsfull indiepop med psykiga stråk och stämsång. De texter jag skriver är också rätt melankoliska och handlar om sådant som gör ont, i alla fall om det som känns. Eller?
Kristina: Ja precis, jag skulle säga att du är allergisk mot plattityder Siri.
Ni bildades en kväll på Carmen i Stockholm, läste jag. Var ni fyra randoms som möttes eller kände ni varandra sedan innan?
Frida: Ja typ, eller Siri och Veven skrev en annons i en Facebookgrupp om att de ville starta ett band och letade bandmedlemmar. Jag skrev att jag kunde spela flöjt och de nappade. Fast det blev gitarr istället. Kanske blir det flöjt framöver, den som lever får se.
Veronica: Jag och Siri spelade i ett punkband tidigare och när vi sedan lade ner det projektet tog det inte lång tid förrän vi blev sugna på att spela tillsammans igen. Då skrev vi annonsen.
Siri: Men det var fint för vi märkte på en gång när vi alla sågs att vi gillade samma typ av musik, jag minns att vi pratade om Moon City Boys bland annat. Och sedan blev ju Dundret något helt annat än det. Nu två år senare känns det som att vi har hittat vårt språk, och vår grej.
Veronica: Efter kvällen på Carmen gick allting fort. Vi skaffade replokal direkt och har repat idogt och hunnit med mycket sedan dess!
Vad kan vi förvänta oss av ert Bengansgig?
Kristina: Glitter! Både i smink och melodier.
Siri: Stämsång och kulörta ljus!
Veronica: Dundrande djupa trummor och solglasögon!
Er senaste singel heter Stora tankarna. Vilken är den största tanken ni har tänkt idag?
Veronica: Hur viktig kulturen är för demokratin och en massa annat!
Frida: Jordens undergång, haha.
Siri: Jag kommer att tänka på en historia om en kvinna som möter en val när hon är ute och simmar. Valen och hon slår följe i flera timmar, och får någon slags kontakt. Jag vet inte om det är det största jag har tänkt i dag men det är en fin berättelse om ett vackert möte och om en relation som pågår bortom orden. Lite på samma sätt som musik kan fungera.
Kristina: Jag har bland annat tänkt mycket på Alexander Flemings förutspående av antibiotikaresistensens utveckling. Samt vår oförmåga att ta till oss och tillämpa denna information och hur sociala orättvisor gjort korrekt användande av antibiotika omöjligt i stora delar av världen. Mycket dystopiska tankar överlag, tack P3.
Har ni mer musik i pipelinen?
Frida: Yes! En EP är på gång där vi har samlat alla våra låtar på svenska. Som är planerad att släppas i vår.
Siri: Exakt. Och så ska vi försöka ta oss tid att skriva nytt. Vi spelar så jävla mycket så det är svårt att hinna med. Lyxproblem.
