Festivalen Clandestino är i full gång, men vilka akter får du absolut inte missa? Vi tog hjälp av  Mariam Wallentin (Mariam The Believer, Wildbirds & Peacedrums) och Sarah Assbring (El Perros del Mar) som har varit med och skräddat årets festivalprogram. 

Sarah Assbring (El Perro del Mar): 

Hur kom du först i kontakt med Clandestino? 
– Clandestino har funnits i min värld sedan det startade. Jag minns klubbhäng på Nefertiti under Clandestinos paraply som fantastiska och svettiga. Sedan har jag tyvärr mer följt Clandestino på avstånd sedan jag flyttade från stan för tio år sedan.

Hur skulle du beskriva den typiska Clandestinobesökaren? 
– Sympatisk, nyfiken och musikälskare.

Vilka akter får en absolut inte missa under festivalen? 
– Bamda Pana & Makaveli, Bad Gyal, Cüneyt Sepetçi, Alice Boman, Tartit, Les soeurs hié och såklart El Sistema med mig, José Gonzalez och Mariam Wallentin.

Vad får en inte missa utöver själva musiken? 
– Den brittiske radikale skribenten Bhaskar Sunkara som i sitt The Socialist Manifesto utforskar socialismens historia och framtid och menar på att socialismen inte bara är ett ekonomiskt system utan ett vapen mot alla former av förtryck.

Vad tycker du kännetecknar Clandestino som festival? 
– En vilja och kraft att se och ta del av världen i stort.

Vilka är dina bästa festivaltips
– Välj favoriter att se men även något du inte vet så mycket om. Upptäck något helt nytt.

Mariam Wallentin (Mariam The Believer):

Hur kom du först i kontakt med Clandestino? 
– Jag spelade med min duo Wildbirds & Peacedrums på Världskulturmuseets tak för över 10 år sen under festivalen och det var en instant crush, har följt och stöttat Clandestino sen dess och spelat en handfull gånger med olika projekt. Är en riktig Clandestino-stalker!

Hur skulle du beskriva den typiska Clandestinobesökaren? 
– Den skulle jag säga inte finns, maken till mer öppen och tillåtande festival finns inte, men om något så kanske en nyfiken och öppen människa som njuter av att svänga sina lurviga och förvånas och vara i gott sällskap. En fri själ eller bara en som gillar makalös musik från all världens hörn.

Vilka akter får en absolut inte missa under festivalen?
–Jag kan inte riktigt välja i år men själv ska jag i alla fall inte missa Bad Gyal på Oceanen på lördag kväll eller Bhaskar Sunkara på Världskulturmuseet på lördag dag. Inte heller Gyda, Alice Boman och Sibusile Xaba i Hagakyrkan på Söndag, en värdig och stämningsfull avrundning på en magisk festivalhelg.

Vad får en inte missa utöver själva musiken? 
– Förutom ovan nämnda Bhaskar Sunkara’s ”Socialistiska Manifest”, vatten i mängder pga dansförbränning samt ett glas naturvin när ni går på Folk och lyssnar på Kelman Duran.

Vad tycker du kännetecknar Clandestino som festival? 
– Precis som de artister som fyller festivalen år efter år; en stor dos av mod, frihet, glädje och motstånd i olika former.

Vilka är dina bästa festivaltips? 
– Vätska, gott humör, släpp telefonen och njut av nuet.