Göteborgaren Elina Ryd släppte 2017 sitt debutalbum Falla. Den 22 Februari är det dags för nästa album Den luft som fångar samma vemod som tidigare, men denna gång i ett popigare grepp.

Förutom ett engelskspråkigt spår bland de totalt nio på albumet så är skillnaden från debuten påtaglig direkt. Det första spåret Fartyg inleder med ett melankoliskt piano och ett gitarriff som andas blues.
– Förra skivan var lugnare, mer meditativ och den engelska låten är gammal, jättegammal. Men jag tyckte att den passade bra på det här albumet, säger hon. 

Bland hennes egna influenser finns många engelska låtskrivare, bland andra Leonard Cohen och Bob Dylan. Men även, något oväntat, Nirvana.

– Jag har lyssnat väldigt mycket på Nirvana. De var mina första idoler, ibland brukar jag faktiskt köra någon Nirvana-cover.

Precis som debutalbumet är Matti Ollikainen, känd från franska trion och producenten Mattias Glavå inblandade i projektet.

Även om skivan inte följer något naturligt tema så finns det en påtaglig tematisk ådra.
– Det blir lite som det blir. Låtarna får ta sin egen väg. Jag har svårt att tänka i koncept också. Men det finns ändå en helhet som hänger ihop. Ibland är det bra att inte tänka så mycket, säger hon.

Elina Ryd har sysslat med musik i stort sett hela sitt liv, men det var först 2017 som hennes solodebut kom, då 34 år gammal.
– Jag behövde nog mogna, tror jag. 

Elina Ryds musik är svår att bestämma genre på. Jazzen är alltid närvarande, samtidigt som hela albumet flörtar med pop och visor. Även om Ryd själv förstår liknelsen med vislåtar håller hon inte riktigt med.
– Det är mer betraktelser, inte visor på det sättet.

Hur skulle du själv beskriva din musik?
– Luftigt och atmosfäriskt. Men samtidigt finns det ett driv i det, ett driv framåt.

Just betraktelserna på albumet handlar om allt från saknaden efter hennes bortgångna bror, om vidunderliga kärleksrelationer och om platser starkt förknippade med minnen och relationer.

I och med släppet av Den Luft planerar Ryd att spela mer live igen, för det har blivit lite av en paus.
– När jag släppte förra skivan var jag på turné. Men nu är det inget planerat ännu. Det är inte lika motiverande att spela för spelandets skull. Man vill visa upp något nytt men samtidigt känns det väldigt naturligt att stå på scen och att vara artist. Även om jag går in i en roll på scenen är jag mig själv.