Härligt att man är så hårdhänt att kedjan går sönder när man skall stänga väskan. Först krossar jag glas när jag diskar och nu det här, suck. Det är inte lätt när det är svårt. Hehe, damn it. 

Känner mig som ett barn på nytt då jag börjat följa julkalendern igen för första gången på typ tio-tolv år. Men jag är nog inte ensam om att vilja se uppföljaren till Mysteriet på Greveholm. Även om jag enbart var fyra år fyllda då den första gången sändes -96 så minns jag ovanligt mycket. Staffan och Jean. <3

Jag har verkligen haft en fantastisk helg och jag kan inte komma ihåg när jag senast hade lika roligt. Underbara människor och jag hade utan att tveka spolat tillbaka helgens stök om och om igen. Under lördagskvällen vankades det biomys, bra häng och därefter spårades det i Pers lägenhet utan gränser. Sammanlagt fick jag mig ungefär sex timmars beautysleep på tre dagar, men det var så värt sömnbristen.

Trots att snön låg tjock när det var dags för hemfärd igårmorse så gick det superbra med tåg och byten. Hann strosa runt på Lunds vackra gator i drygt en timma i väntan på anslutningen. Mysigt! Barnen åkte pulka längsmed gränderna och på Stortorget bjöds det på glögg. Mitt lokalsinne är annars ganska oklanderligt och att memorera rutten tillbaka till stationen skulle väl inte vara några problem. Det gick dock mer eller mindre åt skogen, men med knapp marginal hann jag trots allt med Öresundståget hem. Jag i ett nötskal så att säga. Puss och tack!

Profilbild.


In real life.

Hahahahaha. <3

Jag är så glad och tacksam över hur mycket mitt liv har förändrats på endast ett år. Jag har funnit mod att lämna de personer som inte ger mig någonting och hittat min inre trygghet. Under hela mitt liv har jag varit otroligt oegoistisk och alltid placerat mina medmänniskors välmående framför mitt eget. I många år glömde jag totalt bort att ta hand om mig själv och det ledde till psykisk ohälsa. Men idag är det mitt blomstrande som främst står i fokus och det är den största faktorn som bidragit till min goda tillfredsställelse i livet. Kram.

Nu skall jag dyka ner i manualen, eller åtminstone ge det ett försök. Tycker det är mycket roligare att leka och lära sig successivt på egen hand. Men ibland måste man väl, även om sånt där är ganska tråkigt. Sedan skall jag även införskaffa mig en blixt och ett batterigrepp. Så himla ivrig!

Jag är så himla fail/misslyckad/tappad, blir så trött på själv emellanåt alltså. Vi hade som sagt bokat bord på Ottomania ikväll för att äta god mat och fira vårt halvår tillsammans. Gjort oss fjolligt stiliga för att gå på fin-restaurang och så vidare. Men sedan när vi sitter på vagnen in så kommer jag på att jag kanske har glömt kvar locktången i eluttaget. Så nu är vi hemma igen och skall äta köttfärssås med spaghetti. Hahaha, kan väl inte göra något annat än att skratta åt hela situationen. Älskar mig själv så satans mycket!

Har sysselsatt mig med att måla en stund och försökt vara kreativ. Resultatet som du ser här ovan blev bara en massa kladd över nostalgi saker. Edd, en tvärful Powerpuff Pingla och Dexter. Fina minnen från när man knarkade Cartoon Network dygnet runt som knatte. Börjar förresten göra minimala framsteg, på 49 timmar så har jag lyckats klämma i mig en rund vetekaka. Borde egentligen vara dödshungrig vid det här laget, men känner absolut inget sug efter mat överhuvudtaget. Skall försöka tvinga i mig något att äta och sedan får vi se vilken väg födan väljer att komma ut. Heheh. 

Gammal bild.

Hatar det här. Hela min kropp värker och jag kan varken sitta, stå eller ligga ner utan att känna smärta. Min rygg dödar mig och mina axlar är en pain in the ass. Det känns precis som växtvärk ungefär, fast ändå inte. Är för övrigt superfräsch och har inte duschat mitt hår på snart en vecka, love it. Skall gnälla lite till, för det är ju det man gör när man är ynklig och sjuk. Igår var jag förresten helt rökfri, +1 till mig. Nu hade jag tänkt måla en massa med babes graffitipennor för att hålla mig någorlunda sysselsatt. Pz.

Sov i över tolv timmar inatt och har fortfarande ingen ork till att resa mig ur sängen. Jag har gått mer än ett dygn utan mat och aptiten tycks inte vilja återvända, lite äpplejucie är det enda jag lyckats få ner hittills. Har inte kunnat fisa på tre dagar utan att skita ner mig och så fort jag reser mig upp spyr jag. Känner mig så himla hjälplös. Det är vid tillfällen som dessa som jag kan sakna att inte bo hemma längre. För då kom alltid mamma med glass och saft till en när man var sjuk. Håller mina tummar och tår att jag är frisk tills på lördag åtminstone, för då skall vi fira min fina lillebror som fyller fyra år nu på fredag. Tiden går så fort!

Har blivit magsjuk och farao vad dåligt jag mår. Började känna av det vid lunchtid tidigare idag, men tänkte inte mycket mer på saken. Fick tillslut avbryta min utdelningsrunda på grund av stark yrsel, svackande blick och kallsvettningar. Drack väl uppskattningsvis tusen glas vatten när jag kom tillbaka till kontoret igen och hoppades på att det skulle gå över, men icke. Låg i fosterställning inne i omklädningsrummet i säkert tjugo minuter efter arbetsslut och kunde inte röra mig. Sedan sa det bara pang och jag kaskadspydde ner hela golvet. Varför jag delar med mig utav den historian är ett mysterium. Kan fortfarande inte röra kroppen, ligger helt paralyserad i soffan och grinar åt mitt tillstånd. Har inte ätit någonting sedan 11.30 imorse och har inte direkt någon matlust heller. Snart kommer i alla fall älskling och pysslar om mig. Vill inte stanna hemma från jobbet imorgon, det känns så dumt att göra det. Men jag önskar inte ens min värsta fiende att må såhär dåligt... 

Såg precis klart The Notebook och har bokstavligt talat gråtit sönder mina tårkanaler. Det är en sådan fin film som man aldrig kan se för många gånger. "Do you think that our love can create miracles?" Skall försöka få i mig lite juice nu och kanske även lite fil om det går ner. Hoppas att det här går över snarast.