LÖRDAG.

Igår låg jag i sängen i en evighet. Somnade om. Läste. Var ledig. Träffade upp Nike. Söder var höst-mys-flummigt och fullt av folk. Vi köpte med kaffe och bulle som vi picnickade på i vitabergsparken. Har knappt varit där sedan  tonårsfyllorna.

Vi pratade om vänskap Nike och jag. Om kvinnor. Om att vara vuxen men hamna i en barnslig situation.  När jag var yngre längtade jag till den vuxna vänskapen. Där  alla skulle  var trygga i sig själva.  Där knivarna i ryggen liksom inte fick fäste.

Jag vandrar på gränsen nu. Till vuxenlivet. Håller ett hårt grepp om min ansvarslöshet och förvirring. Men vänskaperna, så mycket har inte förändrats.
De sviker ibland ändå. Får en gråta och känna sig värdelös. Som när någon i mellanstadiet sa åt en att gå hem och byta kläder. Tryggheten i relation med andra är få förunnat. Jag vet inte hur man gör slut på vänskap. Eller vilken anledning som är god nog. Bara att människor som stjäl ens energi och förgiftar ens luft ska man hålla ifrån sig. Och de andra, de som faktiskt finns där, kalasar på bullar och lyssnar på ens monologer ska man hålla hårt i handen.

KITCHEN AID.

Kitchen Aid.

Det här med att vara pank student. Att jag inte ha råd med en kitchen aid, det går mig på nerverna. Att känna sig lite mindre värld som människa. Jag ska banne mig ha en i mitt kök. Därför spenderades lördagskvällen med att måla en. I väntan på the real deal. Lila och fin framför Är du smartare än en femteklassare. Oklart beteende. Ytterst oklart.