Onsdag.

Talade med min goda vän redaktörn nyss. Hon kollade läget, svarade att jag vart syk. Hon tystnade ett tag och frågade oroligt men samtidigt harmoniskt; Vadå psyket?

Well redaktörn, syk i det här fallet var mer en "sköjig" omformning av sjuk. Känns helt enkelt roligare att kalla sig syk än sjuk. Och så får man ju de där missförstånden som belöning. Så här ligger man nu på bättringsvägen från syk, googlar skämt och undrar hur det ska gå med den här sommaren. Den verkar ju vara på gång nu. Erkänner att det verkar lovande, monsunregn etc. Möte i monsunen? Varför inte.

Tills imorgon föreslår jag den här melodin. Fast i undertecknads fall, just denna vecka, är det lite tvärtom. Efter sjukdom kommer friskhet. Men ibland så ter ju sig saker och ting annorlunda osv etc.

Henry Diltz.

Har ägnat de senaste dagarna åt att titta en på gamla foton tagna av Henry Diltz. Trevlig fotograf, trevliga bilder. Mycket nöje.

Missnöjd med bakgrundssorlet.

Hur tänkte man sig då?

Ibland blir det som man har tänkt sig, ibland blir det inte alls som man har tänkt sig.

Det finns en person.

Inatt satt jag och min bror och talade ut om tiden som barmhärtig samarier. Javisst, brodern och systern arbetade sida vid sida under en tid. Fördelen med det är så här några år senare att man kan minnas tillsammans. Alla karaktärer. Livsöden. Detaljer. Sätt att dö på. Osv. Etc.

Tror säkert vi rabblade upp en 40 personer som etsat sig fast i minnet. Där fanns hon som såg ut som en rumpnisse, som hatade allt och alla och levde i sin lägenhet som om året fortfarande var 1933. Sen var det de gamla arbetarna, som slitit hela livet och som nu satt där framför tvn och spottade snus. Det fanns han som trillade ur sängen varje gång han luktat på spriten. Hon som läste kakrecept på tyska, dör att inte tala om en tredje som häsat på hemma hos Ingo i Florida och noterat att han hade ett rosa kylskåp.

Jo du internet, en annan är rätt glad över att man har alla de där karaktärerna med sig. Det där jobbet som barmhärtig var kanske inte så kasst ändå. Kanske man kunde få komma in lite extra någon gång då och då. Bara för att få prata lite, se livet från där livet är. Inte via internet. Eller andras ord. 

Vi får se.

En varm hälsning från kontoret.

Dagens bilder - artist med djur.

Måndag.

Sitter på kontor som man gör, likt en arbetare. En stillastittande arbetare. Nog skulle jag vilja kalla kontoret för The Factory ibland. För även fast det inte är samma sak så är det ändå så - man går hit tidigt på morgonen, hem på kvällen. The work it´s just the work, the workinglife. Na na na na...

När man va liten drömde man om att bli stor, när man blir stor drömmer man om att va liten. Däremellan är någon form av icke-tillvaro. Break. Man gör allt och ingenting. De där breaket är förstås inte så långt borta, faktum är att de är så nära att man då och då slås av tanken att man kanske bara ska gå tillbaka till ruta noll igen. Vem behöver deg och en tid att passa? Ingen. Alla.

Allt eller inget. Vad är det förresten för fel på något? Lite grann. Ofta men inte jämt.

Käre gode Gud eller vem det nu är som bestämmer, jag önskar mig mindre tid i the factory och mer tid ute på the streets. Du vet där man kan vara den man vill vara. Hänga med en jazzman i ett gatuhörn eller få höra någon rövarhistorie om en spansktalade Johnny. Ack och ve för 100 %.

Mvh Måndagstrött arbetare

Diskho hela helgen.

Livet på gården.

Livet på min krigsdrabbade gård.