En tom fruktkorg på jobbet och lågt blodsocker är inte den enda anledningen till att besöka fruktaffären. Matredaktör Sara Berndtsson berättar om hur trance och naturens fraktaler får en att orka ta itu med ännu en vecka.
Trancen pumpar ut i högtalarna på låg nivå, den kämpar för att få luften att vibrera så som den är komponerad att göra. Den kämpar, men hålls tillbaka av ett litet, litet ljudsystem uppskruvat precis till den nivån att det fortfarande går att prata i vanlig samtalston. Det är måndag förmiddag, fruktkorgen i personalrummet är tom och mitt blodsocker är i botten. I fruktaffären är det som alltid högt tempo och trance. De som jobbar där är så snabba att jag önskar att jag åtminstone kunde knyta skorna i samma takt.
De packar fruktkorgar med ena handen och knappar in tre hekto druvor i kassan med den andra, samtidigt som de med fullt fokus hjälper en att hitta rätt lök.
”När en får tag på en perfekt frukt, precis så god som det är möjligt för en apelsin att bli, ja då är det inte mycket som kan gå fel.”
Jag kommer mest dit för att höja mitt dalande blodsocker och strosa runt i den minimala affären med frukt från golv till tak, allt för att få glo på något grönt och få en välbehövlig dos av naturens fraktaler. Det blir sällan något mer än ett äpple eller två, men att få hänga med lite grönsaker och lyssna på trance, om än för bara några minuter, gör mig redo att ta itu med veckan. Ibland orimligt redo om det råkar vara så att jag får med mig en chokladapelsin för sju kronor, då blir allt tråkigt hur lätt som helst. När en får tag på en perfekt frukt, precis så god som det är möjligt för en apelsin att bli, ja då är det inte mycket som kan gå fel. Extra söt, orimligt saftig med spänstiga klyftor och ett mjölkchokladfärgat skal är den som gjord för en trist måndag.
Jag vågar inte fråga, men hemligheten med att kunna leverera precis perfekta frukter, på minuten innan övermognad måste vara att pumpa upp stämningen med lite trance, på lagom låg nivå.
Texten publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #36
