Standup for your rights.
Ikväll är det skämtardags. Ibland måste man få ägna sej åt trams och trivialiteter också. Som folk ibland antyder att jag brukar prata om gamla gubbar från mitten av 1900-talet kommer jag ikväll att prata om en gammal gubbe från 1300-talet.
Oslipat, Jeriko, Malmö.
Skruvade timmen.
Söndagen 27 januari hölls comedy-festival på Slagthuset i Malmö. Alla var där utom vissa. 850 betalande. Av dom valde en påtaglig minoritet att gå till pyttescenen och titta på Weird hour medan Adde och Robin Paulsson skämtade på andra scener. I Weird hour framträdde bl.a. jag. Det var som att Iron Maiden och AC/DC lirade på varsin scen på Sweden Rock, och att man själv vore Jim Jidhed och uppträdde i pubtältet.
Annars var uppställningen på Weird hour ganska trevlig för den som gillar olika skånska män i trettiårsåldern som skojar om sånt dom tycker är roligt (Kringlan Svensson: horan - världens äldsta yrke?; Kalle Lind: Hylands (med tonvikt på Tuss och Per-Ótto); Ola Söderholm: diverse, bl.a. att bajsa ut en cykelhjälm; Valle Westesson: Bantar-Björn; Simon Svensson: Second life; Jesper Rönndahl: fräckisar, med viss tonvikt på pungen).
Det som egentligen gjorde timmen skruvad var a) att den var fyrtifem minuter (helt weird!) och b) att en uppträdande kraftigt avvek från dom andra: transan Claes Schmidt/ Sara Lund. Hen stack bl.a. ut med att vara tio-tjugo år äldre än vi andra. Och just det - sen var hen klädd lite grann som Alla Pugatjova också. Det var ingen annan.
Nu är Claes Schmidt ägare till Slagthuset och måste rimligen ha haft nåt att säja till om gällande sin egen placering i programmet, men det blev en lite märklig effekt att just hen uppträdde under rubriken "weird". Eftersom själva poängen med resonemanget hen framför på scen är att det inte är så jävla konstigt att en karl vill se ut som en avdankad syster Päiviränta.
Jag kan gå med på att det är helt skruvat att en trettitvååring är fixerad vid den sen länge döde Lennart Hyland, och att en annan pratar om Bantar-Björn inför en publik som föddes i samma veva Bantar-Björn åt sin sista feta sås.
Men det blir lite skruvat på skruvat när den som vill understryka att hen inte är skruvad blir inklämd däremellan. För vilken blir då poängen? Att hen i själva verket är skruvad? Eller att hen inte är skruvad, och att det skruvade är att den skruvade timmen ger plats åt en icke-skruvad? Men hur skruvat är det? Då kan ju vem som helst framträda under skruvade timmen. Och är den då så gräsligt skruvad?
Det blir för många metanivåer för mej. Sen ska jag villigt bekänna att jag själv inte heller känner mej så jävla skruvad. Eller rättare sagt: nog är jag skruvad, men 2008 känns väl det ganska normalt?
Ståkul i Lund onsdag kväll.
Jag ska tydligen göra ståupp imorron. Jag fick en fråga i augusti på halvfyllan och har sen dess haft datumet uppskrivet i almanackan. Jag vet att klubben ska hållas - PrickPrick på Café Athén, gissningsvis 19 - eftersom några avlägsna bekanta också ska stå på scen (Valle Westesson, Jesper Rönndahl och min bror Nisse). I övrigt vet jag nada. Jag har ingen minnesbild av att liraren som frågade mej skrev upp nåt i sin almanacka. Han har sen dess inte gjort sej omaket att höra av sej.
Ska bli mycket spännande. Jag ser fram emot att åka den tre kvart långa bussturen med målet att uppträda gratis, för att sen bli stoppad av nån vakt som inte ser mitt namn på listan så att jag sen får pröjsa inträde och sitta ensam vid ett bord i en stad där jag inte känner någon, medan mina vänner backstage har sådär kopiöst festligt och kastar sprutgrädde på varann och dansar medan dom kokar spaghetti. Har sällan varit så taggad inför en uppgift.



