När jag ringer upp Love Antell är han på språng. Han har lämnat barn, ska “styra upp lite grejer”, fixa lite logistik inför resten av den decemberturné han är mitt uppe i när han besöker Nefertiti den 18 december.
Egentligen har han numera två parallella karriärer, den andra som illustratör, men det är musiken som får mest uppmärksamhet och så även idag. Love har precis släppt EP:n Ideal och livet, ska ut på turné, och den här gången åker han med ett tvåmannaband.
– Det är ganska lättroddat, vi gör små gerillaspelningar, bär våra egna instrument, hoppar in i en bil och åker iväg. Det är kul, det är första gången på flera år som jag spelar med band, med mitt egna gäng på scen.
Just det, du har gjort en hel del sologig de senaste åren?
– Jag tycker väldigt mycket om att spela i barer, att trubadurspela. Men jag har saknat att ha ett gäng omkring mig med mer ljud än bara gitarr och sång. Vi är en trio: Viktor spelar fiol, bas och keyboard och Per spelar keyboard, bas och trummor. Det är ganska flexibelt.
Du åker ut i kölvattnet av EP:n Ideal och livet, årets andra EP från dig. Det ska bli tre läste jag. En trilogi?
– Det finns ingen röd tråd, inget helhetstänk i detta. Det var inte tanken från början, men när jag blev klar med den andra EP:n tänkte jag “nu måste det bli tre”.
EP:n är den nya LP:n, tänker jag utan att ha närmare belägg för det.
– Så är det säkert, vi är ju mer distraherade nu för tiden och då är EP:n ett bra format. För min egen del behöver jag göra saker med lite kortare distanser, för annars blir det inte klart. Både på grund av livet med småbarn men också för att det är roligt att få ut grejer med lite jämnare mellanrum.
I pressmaterialet står det att du började skriva på Tänker på pengar medan du var på Kuba. Berätta!
– Tänker på pengar tog jättelång tid att göra klart, den var som ett fastkletat tuggummi. Jag var på Kuba i två månader och började skriva på låten under tiden. Sedan slängde jag den flera gånger om men den poppade alltid upp igen. Den blev klar i våras och känns lite som en kommentar till tiden vi lever i, framförallt nu i jul- och Black Friday-tider. Vi exponeras ständigt för en livsstil som bara några få egentligen har råd med. Och det bästa marknadsekonomin vet är vårt missnöje över saker vi inte har, och hur vi belånar oss för att ändå har råd med det.
– Att bo på Kuba var en kontrast, där saknades så mycket som jag annars tar för givet – internet, blöjor, mat – på grund av handelsblockaden. Det var senare en stor chock att återvända till Arlanda och mötas av konsumtionsdjungeln där. Clive Hamiltons bevingade citat; “ vi köper saker vi inte behöver, för pengar vi inte har, för att imponera på människor vi inte gillar” stämde väldigt väl in på min upplevelse. Jag tror att låten handlar lite om det.
Foto: Gustaf Wästerberg
Du var med i Så mycket bättre 2014. Hur påverkar det ditt liv idag?
– Det bestående är att folk alltid knackar en på axeln på stan och undrar varför de känner igen mig, om det är för att jag jobbar på systemet eller har varit med i Let’s Dance. För mig var Så mycket bättre en rolig grej att vara med om, men nu har jag lämnat det bakom mig. Det var en reality check att gräva i vad jag hade gjort innan, att höra mina låtar sjungas av andra. Det var spännande.
– Det fanns ett mått av tävlingsmoment i det, att det kan bli en språngbräda i karriären, eller kanske ett sätt att rädda en artist på dekis. Jag har försökt att undvika den tanken, för jag har nog aldrig haft någon karriär. Jag håller på med musik ändå. Visst har jag haft upp och nedgångar, ibland kommer det mycket folk på spelningarna och ibland 20 personer. Det är en del av att vara artist, det är inte konstigare än så.
Nu ska Florence Valentin återförenas. Vad kan du berätta om det?
– Vi slutade egentligen aldrig, vi släppte bara stafettpinnen ett tag. Vi är gamla polare allihop så vi ses ganska mycket ändå, och i våras insåg vi att vi hade ny energi. Nu har vi spelat in några låtar som ska släppas nästa år och ska ut och spela också. Vi presenterar väl det här vid något tillfälle, hyfsat snart. Det vore superkul ifall folk är intresserade av ett band som har legat i träda i tio år. När vi går in i en studio finns det en viss energi, “som att trycka på en knapp”, och vi har jobbat i samma studio som vi gjorde Pokerkväll och Spring Ricco i, med samma människor som vi gjorde dem med. Det var en hisnande känsla, man kastas bakåt i tiden. Vi gör det mycket för oss, men också för att vi tror att det kan bli något vettigt av det. “Gå med feelingen” du vet.
Lyssna på Love Antell här (Spotify).
Lyssna på Florence Valentin här (Spotify).
