I slutet av november öppnar Maja-Lisa Bekken sin egen tatueringsstudio i Majorna. En dröm som hon bara var tvungen att ta på allvar.

En snirklig hand som försiktigt, med fingerspetsarna, håller i en blomma. Maja-Lisa Bekkens stil känner man igen, vare sig verket sitter på en restaurangvägg eller på en arm. Efter fem års konstnärlig utbildning och diverse ströjobb följer hon nu sin dröm och öppnar en egen tatueringsstudio.

– Jag gillade inte ens tatueringar från början, det var så långt ifrån det som jag höll på med, ler Maja-Lisa.

Hon har använt sig av olika tekniker, men efter några år på konstskola insåg hon att hon verkligen bara ville teckna. Det var en kompis med tatueringsmaskin som först frågade om hon inte skulle testa att tatuera.

– Jag är en person som lätt blir uttråkad och vill testa allt. Så min kompis tatuerade mig och en vecka senare kom jag tillbaka för att tatuera honom. Det tog typ tjugo minuter innan jag vågade sätta nålen till huden, jag var så jävla nervös. Men sen var jag hooked!

För att hitta sitt uttryckssätt har Maja-Lisa prövat sig fram på de olika skolor hon gått på. Många kan känna igen sig i att CSN-skulden tickar på, samtidigt som framtidsutsikterna för att få ett (betalt) jobb inom sitt område är näst intill noll. Hur hanterar man det?

– Nej det finns ju inga jobb. Om någon får ett gig så är det typ kul om hen får betalt. För mig

handlade nog utbildningen om att jag visste att jag ville jobba kreativt med mina händer. Att gå på konstskola blev mer ett sätt att hitta mitt uttryck än att få tillgång till ett kvalificerat jobb.

Från början tänkte Maja-Lisa att hon bara skulle tatuera lite på skoj, men fler och fler ville ha hennes tatueringar. Hon funderade på att resa runt, gästa i andras studios eller hyra in sig någonstans i stan, men insåg att det inte skulle fungera, det skulle göra henne för stressad.

– Jag insåg att jag är en person som behöver rutiner. För att må bra behöver jag ha min plats, i min stad där jag bor. Det är lite egoistiskt att skaffa en egen studio men jag måste göra det, annars ser jag inte meningen med att tatuera alls.

”Jag ser det som en investering i mitt liv, för att jag ska må bra.”

Men att öppna eget är ingen man gör över en helg. Att våga satsa är ett så slitet uttryck, ett mantra för entreprenörer med kapital. Det är tråkigt nog att lägga en massa tid på något som aldrig blir av, men det finns också en ekonomisk risk.

– Jo visst, men samtidigt: pengar är bara pengar. Jag har mitt städjobb som håller mig flytande medan jag ägnar mig åt det jag egentligen vill göra. Sen har jag tur som haft möjligheten att låna pengar till studion. Jag ser det som en investering i mitt liv, för att jag ska må bra. Jag var tvungen att ta min dröm på allvar.

Målet är att studion ska vara ett ställe dit hennes kompisar kommer och dricker kaffe medan deras vänner tatuerar sig. För att kunna göra det måste hon starta eget företag, med allt vad det innebär.

– Jag måste förstå systemet för att kunna göra det jag drömmer om, det ger mig ångest. Det är mycket man inte vet att man behöver. Hur skaffar man ett avfallsabonnemang till exempel? Vem visste att man behövde ett sånt? Men man får bara ta tag i det, bit för bit. Jag har framförallt lärt mig att be om hjälp. Utan hjälpen från personer i min närhet hade jag aldrig vågat satsa på min dröm.

Maja-Lisas Bläck ligger på Gatsmygen 6 i Göteborg och planerad öppning är i slutet av november. Du kan följa processen på Instagram: @majalisabekken. Texten publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #44