Charles Manson har du hört om förut. Men vilka var flickorna runt honom? Sofia Åberg har läst romanen av Emma Cline och beskriver den som omöjlig att släppa.

Ingen kan nog ha undgått att höra talas om Emma Clines romansuccé Flickorna, inspirerad av den sekt som under ledning av Charles Manson utförde ett antal bestialiska mord i slutet av sextiotalet. Men Clines bok är ingen berättelse om Manson, utan om flickorna runt honom.

Kalifornien, 1969. Evie Boyd är fjorton år, uttråkad och fängslad i förväntningar. En dag ser Evie tre flickor i smutsiga klänningar i parken, flickor som ser ut “som om de draggats upp ur en sjö”. En av dem är Suzanne, nitton år. Evie faller handlöst för Suzanne, med en naivitet och desperation som är lika delar barndomens oskuldsfullhet som tonårens rastlöshet.

Evie följer med Suzanne till en övergiven ranch. Där bor mestadels unga kvinnor från dysfunktionella familjer som samlats kring en man vid namn Russell. Evie blir uppslukad av gruppens vilda livsstil. Till ytan handlar deras samliv om frihet och gemenskap, men i grunden är de en hårt kontrollerad sekt.

Flickorna är en rå berättelse om människans mörker. Om det djuriska inuti, om utsatthet och destruktivitet. Om sexualiteten som makt och brist på makt.

Emma Cline har skrivit ett stilistiskt litet mästerverk, omöjlig att lägga ifrån sig. Från första till sista sidan har den läsaren i sitt trolska, smutsiga grepp.

Flickorna ges ut på Natur & Kultur, i översättning av Erik MacQueen.