Mathilda Brink gör varm, stark och personlig musik som bär en air av nostalgi. Trots att debutalbumet Maestro nyss släppts är planerna på nästa album redan är i full gång. Vi har pratat om hennes musikaliska resa som bara tycks ha börjat. 

Mathilda Brink är aktuell med debutalbumet Maestro där en finner både nygjorda och äldre låtar. Albumet bjuder på progginspirerade och drömska melodier där texterna fångar uppväxtsåren och de händer som färgat hennes tonår. 

– Det finns ändå en slags röd tråd i Maestro som handlar om uppväxt, till tonår till tankar och tankespöken. Det var inte jättegenomtänkt att det skulle bli ett album från början. Inledningsvis spelade jag in dubbelsinglarna med Thomas Frank som är producent och sedan kändes det så bra att det blev ett album. När vi hade kommit tillräckligt långt så matchade ändå alla låtarna trots att de är skrivna under ett långt tidsspann. 

Under uppväxten var musiken ett naturligt inslag i vardagen och med en storebror som spelade gitarr var det inte heller ett sådant stort steg för Mathilda att börja med musik. Hon berättar dock att det inte riktigt kändes självklart att hålla på med och livnära sig på musik i Uddevalla och att hon flydde lydde staden för att träffa mer likasinnade människor när hon skulle börja gymnasiet. 

– Jag hade en bild om att man inte riktigt kan hålla på med musik i Uddevalla. Men det är synd, kulturlivet i småstäder utarmas. Det finns ändå folk som håller på med musik och kultur i Uddevalla, men det är inte lika blommande som i större städer. 

Foto: Amanda Båmstedt

Mathildas musik är inspirerad av folk- och proggscenen men det var först i samband med att hon flyttade till Göteborg som hon började lyssna på Den Stora Vilan och liknande akter. 

– Jag hade inte någon i min närhet som lyssnade på den sortens musik. Mitt intresse för den scenen växte fram här i Göteborg när jag hittade andra som lyssnade på samma saker. Från pappa har det mest varit Kraftwerk och den elektroniska biten och från min bror och mamma har det varit Freddie Wadling, Cortex, punk och Bruce Springsteen och Neil Young. Proggen kändes så okonstlad, det kändes intressant och det var det jag ville utforska.

Proggmusiken är i grunden starkt influerad av ungdomsrörelser, studentrevolter och har ofta politiska influenser. När Mathilda får frågan om hon har en politisk vinkel med sin musik svarar hon att hon inte skulle kalla sig politisk på det sättet, men att hennes vinkel blir politisk oavsett om hon medvetet vill det eller ej.

– Det är den här klyschan med att allting är politik. Mina texter och händelser är från en kvinnas perspektiv och från det perspektivet så blir det politiskt på ett sätt samtidigt som det är väldigt känslobaserat.

Scenen för folk- och proggmusik är ganska mansdominerad och Mathilda berättar att det har varit en utmaning i att ta plats och landa i att känna en självklarhet i att spela in en skiva. 

– Jag har känt mig otroligt osäker under hela processen och det handlar alla låtar och hela skivan om. Bara det att jag som tjej spelar elgitarr och inte akustisk gitarr känns som ett statement. Jag brukar inte tänka mycket på det när vi spelar och majoriteten av de som spelar i mitt band är kvinnor. Men utifrån andra erfarenheter så har en upplevt att en blivit dömd utifrån att jag är kvinna. En i bandet som spelar bas och är producent har fått höra mycket och visst finns det en och annan jobbig ljudtekniker. Det låter hemskt men man blir nästan van. Men det har varit så bra med Thomas Frank, jag har känt mig så himla trygg, man är människa och döms inte för att man är kvinna. Det har varit underbart, det är sjukt att en ska tycka att det är underbart men så är det.

Mathilda berättar att hon även arbetar med Popkollo som är ett musikläger för tjejer och transpersoner. Peppen och stöttningen från likasinnade har betytt mycket för henne och hon känner att det känns som att de har kommit en bit på vägen. 

– Jag började spela elgitarr på Popkollo och jag hade verkligen inte varit där jag är nu utan Popkollo. Det har gett mig jättemycket och det har varit kul att kunna fortsätta som ledare nu och hjälpa till bakom kulisserna.