Tiden rinner iväg och jag vet inte ens om jag hinner med utan ligger några dygn behind. Det är jobb non-stop och emellan detta hann jag trycka in hela fem dagar hemma i paradiset hos familj och vänner på listerlandet. Det var strålande sol och strand och bad stod på schemat varje dag, givetvis tryckte vi in båt och fiske och en tripp till Hanö också. Magen är full av fisk och systersbarnen har fått sin moster-dos för ett tag. Sweden Rock festival förärades vårt besök och vi förärade solnedgångarnas besök. Kort sagt var det en alldeles underbar tid och min hemlängtan som borde vara längre bort har aldrig varit närmre. En röd liten stuga ute på Hanö skulel jag lätt kunna sporta. Nåja, imorgon är det andra vyer som gäller, hoppar på planet till London för fyra dagar. Fashionweek och scouting står på schemat så jobb 24-7. Hoppas och håller alla tummar och tår på att jag ska få tid til latt fira min Nathalie på hennes födeledag då hon bor där och hinna öga i affärerna men ser knapert ut på tid. Bokat en resa till Kroatien har jag också, och där har jag då inget annat än tid, tänker fan glömma telefonen hemma om det ska va så.

Igår trippade vi ut till Grinda för lite grill och fishing. En dag i världsklass!

Sommarn kommer, alla singlar hatar lite på hånglande par eller nyförälskade som byter blickar och delar på en glass i solen. Folk rullar runt i det gröna som om de aldrig gjort annat och myggbitna rumpor är lika vanligt som strumpor en kall vinterdag. Är du då en av dessa singlar som hatar lite då du också vill bli myggbiten och riskera hösnuva för en ride i det gröna har jag ett tips utav världsklass. Först av allt måste du utrusta dig med ett nödkit för cykel så du kan fixa en lättare punktering, och för allt i världen, bär det med dig precis ÖVERALLT. Jag var alltså häromkvällen ute på en femkilometare och mötte hela fyra killar med punktering på sina cyklar varav tre v dessa grabbar var riktigt jävla nice and fresh. Vill man sen öka sina liggchanser med det dubbla kan jag tänka mig att låna ut min hund till promenaden mot ett mindre arvode. Hundtricket går aldrig ur tiden, särskilt inte med en mops som dessutom sniffar sig till snygga karlar i 30års åldern.

Annars är ju telefonförsäljare ett tips också, lite som blind-dating. Man säger vänligt och snällt att de minsann inte kan sälja nåt till dig men man avfärdar heller inte lite chitchat då man aldrig vet vart det landar. Personligen blev jag så sent som häromdagen uppringd av en försäljare, redan vi hans presentation brast jag ut i grav då då jag aldrig hört någon grövre överdriven Göteborgska i hela mitt liv och var fullkomligt övertygad om att det var nån som skämta med mig. När han sedan säger: Värst vad du var fnittrig idag på om möjligt en ännu grövre dialekt fortsatte fnittret och jag fick avfärda med att jag tycker Göteborgska är så himla charmigt så jag inte kunde låta bli. Därefter förklara jag sedan att om han försöker sälja något till mig kan han lika gärna lägga ner direkt då det är FULLKOMLIGT OMÖJLIGT. Han sa då att det var fine bara han får spara mitt nummer privat och höra av sig utanför arbetstid då han inte bara är en charmig Göteborgare utan en tolvpoängare också. Ingen brist på självförtroendet här men man fan, alla sätt är bra utom de dåliga så varför inte försöka liksom.

OK, jag har liksom två utlägg jag skulle kunna göra i sann pungdask-ada, men med tanke på mitt glesa bloggande och därmed sjunkande läsare vet i fan hur intressant det kan vara. Har också en idé om att ni få som är kvar skulle kunna ge mig några ämnen att skriva om, har nämligen hittat tillbaka lite till skrivar lusten. Jag har till exempel två inlägg jag skulle kunna göra, ett där jag berättar för er hur jag har kommit på världens i särklass bästa och mest säkra raggningtips för tjejer och framförallt vart man hittar killarna. Sen har jag det här om hur mycket jag och mitt städskåp bråkar och faktiskt slåss, så sent som igår då skåpet leverera mig en blåtira. Men frågan är hur intressant ni tycker detta kan vara? Om ni ger mig nåt att spinna vidare på är jag öppen för förslag, jag är skrivar sugen och måste hitta ett flow och ni kan ju faktiskt hjälpa till. Sen måste jag ju ändå påpeka att som singeltjej hade jag varit sjukt nyfiken på mina raggningstips som jag upptäckte så sent som ikväll och även hur i helvete ett möte med städskåpet alltid resulterar i bråk och blåtiror. Nå, vill ni höra mer eller är ni bara inne och smyger som vanligt? Och glöm inte ge mig lite att pladdra om!

Influensa, precis lite osexigt som det låter och inne på femte dagen av öronlock, massproduktion av snor, feberyrande och mega laddningar av idominsalva runt näsan bestämde jag mig för att trotsa skiten och landa arslet på en brygga i solen på underbara Reimersholme. Solens strålar funkade ungefär som en alvedon och jag orkarde gå längs vattnet en ganska bra bit innan feberns klimakteriekärring som huserar inuti en sa att det var dags att gå hem. För att protestera lite har jag öppnat alla fönster så alla ljud och varenda liten överflödig solstråle kommer in så jag iaf kan tro att jag är utomhus. Nelly är världens bästa sidekick och agerar värmedyna då hon placerar sig på magen eller i knäet så fort hon får chansen. Saknar gubben dock, ganska kämpigt att vara sjuk ensam och dessutom se besvikelsen i Nellys ögon när promenaderna inte blir mer än en sväng runt kvarteret.

Jag och Baby i Barca i somras.

Två impulsiva singeltjejer bokar spontant en resa fyra timmar innan flygavgång genom att snurra på en jordglob under en bakfylla dagen innan midsommar 2007. 8h senare försöker vi checka in på ett hotell med fel på sitt bokningssystem då man enligt dom inte kan boka ett hotell 8h innan ankomst utan minst 24h, men vi har tydligen lyckats och självklart är det då dubbelbokat och vi står utan tak över huvut. Det är nån festival i stan, ungar kastar smällare, tjurarna springer löst och man dansar som om man är hög på svamp i månskenet på stranden till solen går upp. Vi hade kört en spontanare till Barcelona, och vi som övertaggade 22åriga singeltjejer kunde inte bry oss mindre om husrum och väsentligheter, vi var redo att kasta oss in i det levande livet i Barca och de rader jag redan skrivit var bara början på en av mina absolut galnaste resor. Historier folk samlar på sig under ett liv såg vi till att trycka in på fyra dagar och att vi slogs om huruvida vem av oss som skulle få hångla med Sean Penn (för en av oss skulle det bli) eller vem som skulle dansa tango i hudfärgade tights mitt på La Rambla i rusningstid tillhör de något mildrare storys i denna kryddstarka resa. Men vi lämnar det till en annan gång annars kommer ni få en livslång läskramp med frågetecken som gör er sömnlösa, men handen på hjärtat, har vi inte alla spårat ordentligt en gång eller två? Hur som haver fångade staden och dess kärlek mig direkt och sen dess har jag och Barcelona haft ett distansförhållande där jag åker tillbaka så ofta jag kan. Jag tog Robins Barcelona-oskuld för två år sedan och i skrivande stund är han där för sjätte eller sjunde gången i raden tror jag. Det var även där kärlek vid första ögonkastet och jag väljer att förbise Barcelonas otrohet för den som kan älska med Barca ska och borde älska med Barca. Maten, språket, staden, kulturen, stranden, staden har allt. Jag måste erkänna min bitterhet i att Robin är där nere just i detta nu och andas in Barca i sina lungor, måste också erkänna mina "göra-slut" tankar när jag ser hans jävla instagram-bilder eller bara det faktum att jag kan känna ilskande avund över att han kan dricka Fanta Lemon Zero (vilket är varje diabetikers dröm) något Sverige minsann inte tänker bjuda upp till. Varför ha mer än Cola Light eller äckliga Fanta Light att välja på liksom?! Nej livet är inte alltid rättvist, jag skulle ge min snorande näsa för att vara i Barca nu, men sitter istället och håller tummarna för att baby lyckas smuggla hem en Fanta Lemon Zero. Kort sagt, har du inte varit i Barcelona åk dit, och skulle du mot förmodan inte gilla det kan jag fan ge dig pengarna för flyg och hotell tillbaka då du uppenbarligen behöver lägga dem på konsultationshjälp och terapi.

Med en papperskonsumtion motsvarande Herr Reinfeldt åsinkomst skulle jag kunna snor-försöja ett mindre land. In Fact, om snor-försäljning vore en buisness skulle jag vara miljonär som enda anställd. Obehagligt att tänka på vart allt snor kommer ifrån, jag måste ju ha en hel fabrik i näsan med små kråkor som jobbar häcken av sig 24-7 för bara inatt fyllde jag en ICA-kasse med snorpapper vilket i sin tur gör att apotekets hyllor med idominsalva ekar tomma. Näsan är inte bara röd utan helt söndersnuten så det är insmorgning a la barnrumpa som gäller. Det finns ingenting hett förutom febern med att vara förskyld och jag minns banne mig inte när jag var såhär utslagen sist. Det är helt värdelöst, chefen känner sig något stressad med mig hemma sista veckan innan lansering, Nelly är sur då det kortas ner på långpromenader då man får klimakterieattacker i form av feber bara man tar två steg och den enda festen jag egentligen velat gå på hittills detta året är imorgon och den lär jag ju få vinka adjö till. Synd det inte är maskerad så man kunde komma undan med att vara utklädd till snorkråka eller varför inte en överhettad termometer. Perkilää att man alltid ska pricka in att bli sjuk när man som minst vill va det. Gubben har rymt till Barcelona med grabbarna och han gör det ju inte bättre med att uppdatera om hur överdjävligt jävla bra de har det hela tiden. 25grader hit, uteservering och tapas dit - fuck you säger jag. He better komma hem med värsta tycka synd om presenten annars kan han allt stanna där nere ett tag. Det är sjukt synd om mig, syndast i hela världen faktiskt. Precis så känns det även om jag vet att jag inte ens ligger på så mycket som en miljontedel på synd-om skalan i världen. Nåja får hålla tummarna på tillfrisknande tills nästa vecka, ska en sväng till Göteborg spana efter oupptäcka modellansikten och hänga i gäng med folk jag tycker om, trist bara att den man tycker om en massa med massa tänker rymma staden precis just dom dagarna, sån jävla bugger. Men jag får hålla till godo med att hälsa på mina gamla kollegor på Modellink sen ska jag på fest hemma hos min gamla chef på Elite Model Management, ska bli så kul att få krama på alla igen. Så dags att snyta mig till förbannelse, för nu ska skiten ut. Tänker inte missa en fest till pågrund av att några jävla kråkor hyr min näsa på svartkontrakt.

Käka en fillidutt, kände hur det klia till i halsen, tänkte att bananpulvret gjorde sitt, men icke. Här vaknar man med världens hals-kli, snorboll som täppt till andningen och värsta vattenlocket i öronen och som om det inte är plågsamt nog nu när solen tittar fram och man bara vill hänga i gäng så svävar en liten feber runt min kropp också så man svettas likt en klimakteriekärring bara man jobbar sig upp för en liten trappa. Har tydligen varit riktigt olydig denna månad då jag åkte på en matförgiftning för bara två veckor sen. Men det är bara att sätta på sig ett ansikte, dra på ett leende och fake it til you make it. Vi lanserar förhoppningsvis GMS efter nästa helg så behöver väl inte säga hur mycket man har att göra och kalendern skriker MÖTE var och varannan timme. Fyndade en äkta angora tröja på super-rean arne igår för 150pix, som om jag undermedvetet visste jag skulle bli förskyld så den värmer mig gött tillsammans med en överdosering utav te. Hepp hepp, dags att öka tempot, ju mer jag hinner göra ju närmre min relation till soffan kommer jag.

 
Behind the scenes - Photo By: BOBBO

Produktion: TS Produktion
Hair&Make: Marcus Rökman
Stylist: Michelle Da Silva
Studio: Studio Mjuklyx
 

Bjuckar på en sneak peak på hur det såg ut i studion i måndags. Vi körde ju en killfilm också men känner att en naken ung Elvis look-a-like är lite väl småsnuskigt för Pungdask, inte sant? Jag trilla aldrig dit på Solsidan när det gick på TV, kanske mest för att jag inte klarar av att följa serier och vara bunden till dagar och tid. Men nu har jag och Robin tagit igen det genom att beta av ett mega marathon och visst bjuder det till skratt, men fy fan vad jag hatar Ove Sundberg. Fattar ju att det är grejen och folk lite småälskar att hata honom och skratta åt honom, men jag HATAR honom på riktigt. Jag utvecklar röda kliande plitor över hela kroppen, jag är irriterad i timmar efter vi slutat kolla och jag kräks så fort jag ser någon klädd i beige. Jag vill nästan sätta ett skott i pannan på honom, Per Gessle har liksom tagits ner från tronen som min mest hatade utav en fiktiv person. Jag tror ju att Ove Sundberg finns på riktigt, när jag stötte på honom på tuben häromdagen ville jag nästan gå fram och skrika på honom och jag var inte långt ifrån, men fick ju tänka att han inte är Ove på riktigt även om jag gärna vill tro det. Lite som när jag hamnade bredvid Sten Frisk, ni vet pschyot från tre kronor?! Jag fick bara värsta obehag känslan och ville springa därifrån, kunde inte sluta titta på karln och först när han hoppade av kom jag på att det var Sten Frisk. Hatade och var rädd för honom utan att veta varför. Blir jag skådis ska jag fan bara spela hjälte, enklast så. Men för att återgår till Ove, jag ryser av äckel men visst är det så att vi alla känner någon som just Ove?! Och det är väl därför man hatar så mycket på honom för man beter sig precis som Alex och säger inte ifrån när det kommer till kritan. Visst man pikar och håller sig kort men egentligen vill man bara få ett hejdundrandes utbrott men man vet att de inte hjälper, ungefär som att be Robin lägga sina strumpor i tvättkorgen och inte över hela lägenheten. Det håller en dag eller två sen ligger de utspridda över hela lyan igen. Men det sjuka är ju ändå att jag gillar fan Robins strumpor mer än Ove och om jorden gick under och jag bara fick välja på Ove eller strumporna hade jag fan hellre spenderat resten av mitt ensamma liv med Robins lökiga strumpor än med gris-Ove. Ska vi inte bara bygga en Ö ute i tjotta-hejti och flytta dit alla Ovisar vi känner och låta dem leva sitt egna lilla sekt-liv där för att aldrig återvända till mänskligheten? Räck upp handen om du känner en Ove, räck upp andra handen om du önskar du inte gjorde det. Vifta nu med båda händerna som en fotbollsupporter för jag vill nästan lova du sitter där med blottade armhålor. Från och med nu ska de Ovisar jag känner få det riktigt jävla jobbigt, det är slut med hjälp när plånkan "glömts" hemma, snål-åkande, självinbjudande till middagar eller systemet var stängt sympati. Ove up yours.

Backstage från sista tagningen igår, Photo By: BOBBO

Gårdagen spenderades i studio Mjuklyx på söder med modeller direkt influgna från London och Paris där vi spelade in två promotion-filmer för nya företaget GMS. Gubben min och hans team i TS Produktion stod för produktionen, jag stod mest med pekpinne och coacha modellerna till en look vi ville de skulle förmedla eller ha. Stylist MICHELLE hade plockat fram helt magiska plagg, allt från 50tals rockabilly trash till älv-klänningar, Marcus på hair&make jobbade sin magi och modellerna var ju så snygga så man känner sig syndig bara man tittar på dom. Till och med Bulldoggen Maggan som var med en scen satte sitt på en enda tagning. Är så jävla stolt över hur begåvad min gubbe är, älskar hur han får ut i bild den känsla jag har av honom som person, så himla underbart att vi kan jobba så bra tillsammans då han förstår hur jag vill ha det och jag vet att han grejar det. Modellen Frida däremot är inte bara drop dead, hon är rena rama stand-up showen också, fick många skratt på sentimmarna och ska bli så jävla kul att langa er materialet sen så ni får se vad det är vi pysslar med. Hoppas vi ska vara klara med allt om två veckor, vi kämpar på, så hang in there.

Malta bjöd på sol, värme och barnasinne.

Det är dåligt med bloggande, jag vet, men jag har ju så mycket annat för mig nuförtiden liksom. Jag googleade just ordet trypophobia då en polare på facebook skrev man inte borde göra det. Well det borde man inte! Något man däremot borde googlea är Popeye town på Malta, jag var där i veckan och jag var fan inte äldre än fem. Hälsade på kompisar i Silema, tog med mig solen hem så hoppas ni uppskattar vårfeelingen som nu intar våra gator. Sen jobbar jag ju en massa, instagramar på arbetstid liksom, glöm inte följa oss @globalmodelscouting eller varför inte min privata löjligt uppdaterade @idabobbo. Gått till frisören har jag också gjort, tre gånger. Ville bli mörkblond, blev tomatröd, kändes jävligt fräscht men inte vad jag ville ha så livet vart en plåga ett tag. Gick upp fyra kilo när Marabou släppte sin choklad med saltlakrits gjorde jag också men jag loosa fem kilo i helgen när jag blev matförgiftad så det var lite win win i slutändan ändå. Började kolla solsidan, spenderar nu 70% av dagen åt att tänka på Ove och hur mycket jag hatar honom. Försökte ge mig på att börja träna men nån jävla hulken brud sparkade brutalt ner mig på boxningen så jag kröp hem med blåmärken och sa aldrig mer. Lagade köttgryta en dag och, förbannat trevlig, blev matlåda i tre dagar och för en gångs skull hoppa jag inte över lunchen. Fett med skills. Har odlat persilja hemma, förbannat husligt och herregud vad det växer. Får ju klippa den ibland fast jag inte ska ha bara för att. Upptäckt att jag är datoriserad också, skriver jag mer än en adressrad med vannlig penna får jag kramp. Sen har jag lärt mig att överkonsumtion av blåbär leder till förstoppning och att man ringer 112 i Sverige om det händer nåt och inte 911 de svara liksom inte. Ringer man rätt kommer ambulansen med en bums, särskilt om man bor granne med sjukan som vi. Också lärt mig att is är halt och arslet hårdare än man tror. Ni ser, jag har liksom fullt upp, händer grejor varje dag, frågan är om ni verkligen vill höra om dom eller inte??