Veckans Kräm!

Veckans kräm bjuder denna veckan till allas förvåning på  indie-pop från Göteborg och alla jublar. Speciellt då Göteborgs-scenen tydligen är helt död, men det säger ju bara elitisterna som vill hävda sig vara större än något sketen gbg-scen. För även om Göteborgspoppen som uttryck och genre är lika död som den är uttjatad så betyder inte det att scenen är död, nej neeeej nej.

Fredag;

Jadå, Äntligen kommer skivan Kate and After – Stand Up Kneel Down som vi längtar efter sedan den lilla singel/ep´n Kate and After – Things to do kom 2010. Kanske främst pga dängornas dänga i Me Myself and I. Så vill ni veta hur skivan låtar kan ni ju dels lyssna på den, det är ju den enklaste vägen, men ni kan även ta er till Jazzhuet och lyssna hur det låter när bandet spelar på riktigt. Att BOA sedan är där gör ju inte saken sämre. jag har ju skrivit om dom i 2.5 år så jag känner inte att jag behöver göra det igen. Kanske spelar dom något nytt, antagligen något gammalt, det gör ju inte så mycket för att BOA – Forever and never håller fortfarande. Det vet ni ju om.

Såå, fredag, i morgon, det är då ni ska gå ut. Men ni får gärna även gå till foajebaren på lördag och se Bye Bye Bicycle eller så kanske ni går till Nef ikväll för att se El Perro Del Mar som har en ny fin skiva i sin handväska. 

Ni kanske undrar var jag ska? neee, men jag är ju pappaledig nu, så på fredag ser jag på På Spåret och på lördag ser jag på Så mycket bättre och på söndag ser jag på Solsidan för att glädja baby, sen smygkollar vi på Agenda på svtplat under veckan.

Hela mitt liv är en stor kräääm, det förstår ni ju. 

Torsdagarna på Jazzhuset

Sedan man tog livet av den där berömda Svanen har jag inte besökt Jazzhuset på torsdagarna, jag har iofs inte besökt någon annan klubb heller då jag inte riktigt hunnit med sådana begivenheter.  Men Svanen var trött, lite smutsig under vingarna men fortfarande vacker och ståtlig, men visst var det kanske tid att låta den bli historia.

In kom istället Klubb V, och det behöver inte vara negativt alls, utan att ha varit där så tror jag att det är ungefär samma sak, i alla fall om man ska tro bokningarna. För det är trots allt musiken som är viktigast och 2 torsdagar i rad nu så kommer ni kunna se några av Que Clubs riktiga favoriter.

Torsdag den 26.e så ställer sig BOA på scenen, och ni som läst den här bloggen innan vet att jag har haft dom under luppen under de senaste två åren, av en anledning, dom är riktigt bra. Boa – Forever and never släpptes i höstas och deras debut är en liten pärla, enkel och rak pop med mjuka tongångar och fin sång. Deras singel Boa – Push borde ni alla tycka om. 

Ett annat band som ställer sig på scenen den kvällen är ett nytt och minst sagt spännande Göteborgsband som kallar sig för Cave Cat, det är också nästan det enda vi vet om dom. Men ska man döma dom efter deras två första låtar så kan man ganska enkelt konstatera att dom lyssnat en hel del på klassisk brittisk pop. Man kan säga att det låter som om Billy Bragg satt på 60-bussen, så förstår ni bättre.

Låtarna Coral Reef och Try, catch är hursomhelst fantastiska.

Torsdagen efter, den 2a februari så får Göteborg fint besök av synthpop-bandet Kite som egentligen inte behöver någon närmare presentation. Dom har varit bland de finaste vi har inom synth-Sverige ända sedan vi fick höra Kite – Ways To Dance  2008. Sedan dess har dom släppt 4 skivor, där III från 2010 utmärker sig starkast och konserten på Pustervik den hösten är lite av en klassiker, kanske främst tack vare den sjuka klubb-dängan Kite – Jonny Boy.

Jag ljög dock lite för er nu, dom utmärkte sig minst lika starkt 2009 med sin andra EP, då med låten Kite – Cannonballs som får mig att dansa lite då och då.

Som ni förstår finns det mycket att ta av i Göteborg under dessa tider, vem behöver P3 Guld?