Så var P3 Güld!
Sådär, sista inlägget i år om P3 Guld, denna vecka går vi vidare i livet.
P3 Guld syftar ju till att hylla den svenska musikindustrin, och det intresset delar ju även jag, även om jag kanske försöker spela lite svårare och smalare, men det är bara ett spel. Eller är det de? Näe, det är de inte, för det är ju just den musiken jag skriver om, som jag tycker är bäst. Om jag inte skriver om någon musik, så beror det inte på att jag missat det, utan på att jag inte gillar de. Det är därför mailen om Norlie & KKV trillar rakt ner i papperskorgen.
Just Norlie & Kkv, ska vi ta itu med dom? Är det värt att göra det? Är det inte lite som att skjuta i öppet mål? Jag vill ju inte vara elak mot någon, och jag vill inte ta lätta poäng på hur dom ser ut, det jag vänder mig emot är deras konstnärliga ambitioner som verkar vara lika stora som typ Dada Life´s.
Den typen av musik är vi ju även så vansinnigt trötta på, okej, det var lite kul 2004 med truckerkepsar från Lidingö men 2013 känns det inte så fräscht. Att Norlie eller KKV i går sa att han inte kan snacka utan en "in-ear" va otroligt lustigt då han har använt en sådan i max 8 månader. Eller så har alla i Huddinge sådana från day one, vad vet jag.
Årets nykomling borde blivit Icona Pop, att gå från Knarrholmen till New York på en sommar är inte dåligt pinkat. Även om jag i all min skitnödighet hellre hade sett dom kvar på Knarrholmen.
Gnucci var bäst live. Alltid.
Johnossi kan fortfarande inte skriva refränger, vilket smärtar mig, då jag gillar dom.
Ghost, orkar jag inte kommentera då jag inte förstår det.
Alina, är fantastisk!
First Aid Kit borde vunnit årets grupp, vem bryr sig om Kent?, vem lyssnar på Kent? Varför skriver jag ens om Kent? Årets grupp 2012, kyss mig där ryggen byter namn.
Labyrint!! Så fint att dom vann, jag älskar sönder er!
Ikons vann inget pris. Inte Jonas heller. Det blev El Perro Del Mar som jag sa, välförtjänt ändå.
Årets rock...ja, kul att deras flickvänner blev glada i alla fall.
Guldmicken till Frej, Uno och Herbert. Bara dom namnen är ju värda ett pris.Många menade att Frej var full, men jag tror faktiskt att det är hans normala tillstånd. Men som jag sa är Maskinen grymt bra live, så visst!
Årets låt, odiskutabelt. Med dom konkurrenterna alltså. Jag tycker iofs att det släpps ca 50 bättre låtar det här året men det är ju jag.
Årets artist, gillar ju Linnea. Ogillar dock att det är Orup som skriver låtarna. Går emot det mesta jag tror på. Inget ont om Orup men låtarna hade lika gärna kunnat gå till Lena Ph, men hon gör ju succé på SVT nu. Eller jag vet inte hur deras samarbete ser ut men slå dig fri Linnea, du behöver ingen hjälp för att bli bäst.
I övrigt var galan strålande bra, Soran är roligast och ljusproduktionen fick Scandinavium att framstå som en klubblokal. Genidrag med såpas låga ljusriggar!
En snabb titt på Yaki-da där dunjackorna från 2000 hiphop-kids värmde stället, förutom på terassen där Pusterviks-Peno höll hov i den fina lilla popoasen. Där var det lite kallt, men fint, väldigt fint.
Om jag kände mig gammal på Yaki så kände jag mig istället relativt normal på Elite. Ryggdunkar och handskakningar i strid ström. Att stöta på Ludwig Bell var dock bäst, hans skiva kommer i mars, det blir episkt. Annars var som sagt Ikons fullast, Lundqvist hade sotarmössa, Calle P en golftröja och Anton K en odefinierbar jacka. Lorentz eller Sakarias var distanserad osv osv.
Ja. Egentligen missade ni inte så mycket. Eller så gjorde ni det. Jag och baby åkte hem vid 1 då småbarnsförälders-tröttheten tog ut sin rätt.
Galan fick varken en kung eller en drottning. Vilket var skönt då risken att SHM skulle bli kungar var alldeles för stor med tanke på jublet dom framkallade i Scandinavium. Möjligt att dom gjort sig förtjänta av priset årets dans, jag vet inte, men mycket mer än just dans är det inte.
Ah. Sammanfattningsvis;
Que Club <3 P3, trots kritik om "P3 Ryggdunk" och distanstagande från "de riktiga indiekillarna" så tycker jag verkligen P3 inte hycklar om vad det är, det är deras fest, deras musik, deras pris, skapat, format och genomfört av personer som faktiskt jobbar med det här året om. Klart dom ska få ha en gala.
Jag kommer också ha en gala en gång i framtiden, och då får P3 komma.
Vill ni se bilder så kan ni se de bilder Djungeltrumman tagit här
Och glöm inte att kolla in mig på facebook, där skriver jag ibland.
Jonas Lundqvist´s nya skiva
Nu ligger Jonas Lundqvist skiva ute på Spotify.
Ni borde lyssna på den, det ska jag.
Jonas Lundqvist – Så e de me de
För er som är helt bortom all form av vetskap så är det alltså Jonas Game som börjat köra på svenska under sitt alldeles egna namn. En gång var han även trummis i Bad Cash Quartet. Dom va ändå rätt kända, även utanför Schillerskas charmiga skolgård.
Ny låt med Jonas Lundqvist
Det tisslas och tasslas om att Jonas Lundqvist kommande skiva ska var off the hooook. Det kan mycket väl stämma faktiskt, han har det ju i sig, det vet vi. Hans skiva Jonas Game – Adhd är i min mening bland de bästa som kommit ur svensk pop under 00-talet.
Hur som helst. så är han tillbaka, nu på svenska och de två första singlarna vittnar om en viss nostalgisk approach där han tar itu med sin barn- och ungdom. Den första singeln Jonas Lundqvist – Du, drömmar & jag avhandlade uppväxten i Örgryte/Lunden tillsammans med Hästpojken-Martin.
Den andra singeln kom på spotify häromdagen och heter Sanktas, som handlar om uppväxten runt Sankt Sigfrids Plan. Det var en aning meta när ja häromdagen lyssnade på låten för första gången samtidigt som jag tog min morgonpromenad och samtidigt som jag korsade Sankt Sigfrids Plan så ljöd raderna om hur drömmarna lämnats kvar där. Det var som att vandra i en film. Episkt, skulle någon säga.
I dag är Sanktas inget att hurra för, den persiske läkaren som drev tobaksaffären har stängts igen efter för många inbrott och Shell-machen har blivit parkeringsplats. Till och med taxi-fickan är tom och det är lätt att glömma bort att det en gång i tiden var en levande och blomstrande plats.
Men som en tant jag träffade där en gång sa, "Trottoaren här är så dålig, du vet, dom bryr sig inte om oss här i Örgryte"
ja, ja, tänkte jag, ni bryr er ju inte om dom andra heller, tänkte jag säga, men jag lät det bero.
Hur som helst, det känns i alla fall skönt att någon annan än Galenskaparna och After Shave besjunger denna plats som liksom oss själva, sett sina bättre dagar.
Stans bästa Lundqvist
Det här med att ha en hockeyreferens i rubriken känns ju helt fel, men eftersom att det inte är så många målare och VVS-montörer som bryr sig om den här bloggen så slipper vi fördjupa oss i den debatten.
Jonas Lundqvist som vi först och främst känner som "den där trummisen i Bad Cash" chockade oss totalt när han 2007 gav oss en så fulländad soloskiva som Jonas Game – Adhd. Alltså lång tid innan det var trendigt att ha ADHD och kändisarnas favorit-diagnos.
Sedan har det varit lite tyst, han dök upp förra året och släppte singeln Du, drömmar och jag där han sjunger om sin ungdom med Martin Elisson.
Sedan har det varit lite tyst igen och vi undrar när den där satans efterlängtade skivan kommer och nu har jag svaret, 7e eller 14e mars kommer skivan och i slutet av januari kommer första singeln.
Förstår ni hur gött det är.
The future came and took the pain away.
I övrigt så är mitt livsmål att kunna ha en likadan micteknik som Jonas, jag övar varje dag men nailar den sällan, förutom en gång när jag körde Under Pressure på Guitarr Hero, shit vad jag nailade den då.