Om James Blake kom från Umeå...
Den här lilla bootleg-remixen är gjord av Simon Lundgren som inte bara är en del i Abisko utan även med i Caotico-crewet. Men när han är ensam i världen s kallar han sig Bigger Trees.
"Vi kanske namedroppar pizzeria Flame "
I februari så utsåg jag Caotico – Sunrise Confessions till årets bästa skiva. Var det kanske djärvt? Dumt? Genialt? Mjo, sanningen ligger där emellan någonstans och faktum är att skivan fortfarande spelas flitigt i mitt hem. Caotico är just nu det bandet som får mig att vilja dansa mest hela tiden, och det beror nog mer på Caotico än på mig. Fast det stannar inte bara vid dans, det finns mer än så att hämta hos Umeå-bandet och nu är det äntligen dags för Göteborg att få se dom på en scen.
Medan dom har åkt skytteltrafik mellan Umeå och Stockholm under 2011 så har vi här nere stått vid sidan av och med stora ögon stått och suktat efter att dom någon gång skulle komma förbi Göteborg. Så nu när dom på lördag står på Foajebarens scen så kände jag mig manad av folket att kolla läget med Joel Dunkels som är sångare i bandet.
Vi är såklart jättepeppade. Vi har hängt en del i Göteborg tidigare och har mycket kompisar där.
För att vi bara har funnits i 1,5 år. Det tar en stund att beta av Sweden. Joel och Eriks tidigare band spelade jättemycket i Göteborg. De har även kräkts tillsammans på Pusterviks toalett efter ett misslyckat DJ-gig.
Japp, vi kommer att vara trötta och kulturchockade av den kontinentala stämningen efter att ha gått i Sture Dahlströms fotspår i två dygn, men det är bara bra. Göteborg känns som hemma. Vi hittar från andra lång till Järntorget.
Göteborgspubliken kan nog förvänta sig ett relativt inrepat popband med viss lokalkännedom. Vi kanske namedroppar pizzeria Flame där några av bandmedlemmarna har giggat en gång i tiden. Vi kommer också att spela poplåtar som vi har gjort själva.
Så länge poseidon lovar att skina lite på oss så kan det mycket väl vara rätt arena. Sen har vi fått höra från våra vänner i Syket att de har en grym loge. Finkultur har vi inte lyckats ta reda på vad det är dock. Vi blir alltid nekade i dörren när vi försöker gå på opera. Man ska tydligen inte förfesta.
Mycket bra fråga. Vad är riesling? Vi dricker bara vinho verde och starkpropp. Lil' Wayne är en present till våra allra första fans. Vi spelar den inte längre utan låter den vara ett exlusivt minne för de som var på våra första spelningar.
För att vi vet när man ska repa, när man ska fika och när man ska gå på Scharinska. Det är en hårfin balans.
Vi är förbannade på dem som har skrivit skit och vi kommer alltid att älska de som har skrivit fint. Bra skirven kritik välkomnar vi alltid, men vi kräver att recensenten åtminstone har läst en bok.
Vi skriver hela tiden låtar, så när vi har ett gäng dängor så försöker vi sätta ihop en platta. Nästa skiva ska handla om tonårskärlek. Precis som alla pop-plattor bör göra.
På Scen: 00:00
Pris: 100:- + service
Åldersgräns: 18 år
I hate to say I told you so!
Om Beatles är större än gud? Är Caotico det också då?
Det verkar fan så.
Caotico-Sunrise Confessions, årets bästa skiva
Tänk om man fick en ros varje gång jag skrev om Caotico, då hade jag antagligen haft fler rosor än vad Hanna Widerstedt någonsin har fått. Men nu är det så att skivan som ni längtat så länge på släpps i morgon men redan nu kan du köpa den på i-tunes eller lyssna på Spotify.
Jag har haft äran att få lyssna på Caotico – Sunrise Confessions i några veckor och den har minst sagt gått så varm i det Forslundska hemmet att man kan tro att jag redan tröttnat på den, men det har jag inte, för det vilar en storhet över den här pärlan som vi inte är alltför bortskämda med idag.
Skivan innehåller förstås hits, men förutom solklara dängor som vi hört som singlar så finner vi ett djup och en bredd som är enastående och en aning unikt. Det doftar 80-tal, 90-tal, 00-tal, 10-tal och ändå är det så nytt och innovativt att man vid inledande Isle Of U får en känsla av att man snart ska få vara med om något stort. Man märker hur frigjord producenten Alexander Juneblad känner sig i poppens värld om man jämför med den aningen låsta och regelstyrda hiphoppen som han normalt huserar i. Det är lekfulla beats fulla av influenser från allt från Madonna till Lil´Wayne och med Joel Dunkels distinkta sång så blir det inget annat än ren magi. Det är popmusik gjort med en avslappnad distans men med ett allvar som genomsyrar hela produktionen. Det går inte att avfärda det som enkel och ren dansmusik, det är större än så.
Låtarnas disposition visar på att man ska peaka lagom till Brains Out - with Tove Styrke och sedan hämta andan under SAD för att sedan sträcka upp vinnarhanden en gång till när Sunrise Confessions plockar upp det igen. En sådan disposition hade fungerar precis så, om det inte vore så att skivan är för bra för att låta en peak inträffa så sent som i låt nummer 7.
Skivans behållning och stora nummer finner vi lite otippat i låten Gold, som är så ljuvlig och vacker att man efter den här egentligen inte orkar lyssna vidare. Då kommer istället den senaste singeln Into The Beat och maler vidare like there is no tomorrow. Sedan fortsätter det på samma sätt. Det är längesen man fick lyssna på en skiva som är så fulländad i sin helhet.
En skiva måste ha sina ups and downs, annars blir det till slut jämntjockt, oavsett nivå, det är dock kvalitén på downsen som avgör skivans helhet och det är alltså just precis här vi finner skivans storhet. Den får mig att vilja införa ett betygssystem här på bloggen bara för att kunna ge den hösta betyg.
Det är över ett år sedan jag fick höra Caotico – Back Of My Head för första gången, då efterfrågade jag något mer, något större, något tyngre.
Man kan säga att jag fick exakt det jag efterfrågade i årets hittils bästa skiva Caotico – Sunrise Confessions.
För er som missat
Caoticos senaste video
Krunegårds nya låt, tyvärr kommer han aldrig göra en låt som är bättre än Laakso – Västerbron
Caotico på Foajebaren
Idag är det 1 år sedan jag skrev om Caotico första gången, då hade precis singeln Caotico – Back Of My Head sipprat ut och trion var i Stockholm för att skriva skivkontrakt.
"Jag gillar det här, jag tror på det här, lite mer energi bara, lite tyngre beat men lika smäktande röster och fina melodier, så har vi ett fint framgångsrecept."
skrev jag då och det verkade som om dom lyssnade på mig för efterföljande låten Lil Wayne uppfyllde alla mina kriterier och den blev lite av sommarens hit, i alla fall i min hyrbil.
Sedan talades det om en singel med Tove Styrke och nu tänkte vi att nu har pojkarna fått hybris och tappat det rejält, ska dom verkligen vara en del av Styrkes tonårsrevolt? Klart dom ska va det, för i Umeå bryr man sig om varandra och där tar man hand om sina egna.
Resultatet blev Caotico – Brains Out - with Tove Styrke och satan vad bra det är, så bra att dom blev årets 5e bästa svenska poplåt 2011, enligt mig då alltså.
Hur som helst så har dom mest haft spelningar i Stockholm men nu ska dom hit the road och finns det någon annan spelplats i Göteborg som känns värdigare än Foajebaren?
03 februari Skellefteå, Folkparken
04 februari Östersund, Storsjöteatern
24 februari Västervik, Stadshotellet
25 februari Kalmar, Söderports Café
02 mars Linköping, Backstage
13 april Malmö, Debaser Malmö
14 april Göteborg, Stadsteatern
21 april Stockholm, Debaser Slussen
Ni har ingen anledning att inte vara där.