Fou de Toi-Heartless

Jag älskar fina små popkapell, det vet ni, det har jag redan skrivit en gång idag. Men jag älskar hur dom sprider glädje och solstrålar, jag älskar hur dom fortsätter att jaga den där drömmen som ibland kan vara så långt borta.

Ett av de finaste små kapellen är romantikerna i Fou De Toi som förra året spred solskenspop i form av Pick Up Your Phone är nu tillbaka med en ny låt.

Fou De Toi – Heartless är precis så bra som vi hade hoppats på, en aning mer storslaget, men med samma kontrollerade melodier. Jag kan ibland vända mig emot den här typen av refränger, då de helt enkelt blir tråkiga i längden men verserna räddar det och skjuter låten till oanade höjder. 

Musik behöver inte vara svårare.

Kaptenens upprättelse.

Ibland tar det ett tag, ibland gäller det att man är på rätt humör, ibland är man helt enkelt inte mottaglig.

Det är svårt för musik, hur jag mottager en låt beror oftast på hur jag mår, vad jag gör och vad jag ska. Det är då pärlor rinner förbi, det är då jag kanske istället tokhyllar en ganska medioker låt. Det är egentligen lite av ett bingospel de där.

En pärla som har runnit mig förbi är dubbelsingeln Kapten Hurricane – Nu är det som det är som släpptes förra året.

Jag har ju lyssnat, men jag har inte känt, jag har inte tagit mig till det.

Fören nu.

Så satans bra, bakgate-eposet återupprättelse, Kaptenens återupprättelse. 

Länge leve romantiken.

Jag älskar er!

"Vi satt i replokalen och kollade på Vem vet mest istället för att spela musik"

Det är snart tre år sedan jag hörde dom för första gången, jag såg dom på ett lastbilsflak i Majorna samma vår, och redan då kunde jag känna att dom faktiskt bar på något speciellt. Sedan dess har det hänt mycket för dom, dom har tagit studenten, blivit äldre och mer medvetna om både sin omgivning och sin musik. Borta är den romantiska naiviteten och i centrum står fyra killar som vet vad dom vill. Borta är texter om skönt vatten i Saltholmen och fokus ligger istället på att distansera sig och kampen för att aldrig bli en del av den stora meningslösa massan. Den rädslan, de grusade förhoppningarna  och den stora hopplösheten går som en röd tråd genom hela den nya EP´n som släpps idag. För Ny Demokrati EP är inte bara ett statement, det är ett tidsdokument och inte minst ett knippe oerhört bra poplåtar. 

Sångaren Robert Aspenskogs röst har blivit äldre och bättre, trummorna har blivit kraftigare och gitarrerna har fått en helt ny tyngd. Det är egentligen ett helt nytt band som ställer sig på Jazzhuset på torsdag, men samtidigt känner vi igen oss i den charmen som gjorde att vi föll för dom för tre år sedan. Det är stort.

Så, jag kände mig manad att kolla läget med just sångaren Robert.

Hej Robert. Hur är läget?

-Skittrött, men annars bra!

Den nya EP´n släpps äntligen idag , är det ett efterlängtat släpp?

-Ja fy, vi om några har ju verkligen velat få ut den någon gång. Det var diverse administrativt krångel eller vad man ska kalla det som drog ut på släppet, så det krävdes att vi till slut tog saken i egna händer.

Är det egentligen inte dags att ni bara startar ett eget skivbolag?

-Rent juridiskt är det väl det vi håller på med. Vi håller på att starta företag för att slippa vänta på gager i flera veckor efter spelningarna som vi brukat få göra. All förlust på ep:n kommer gå därigenom, själva definitionen av ett skivbolag!

Hur mycket onödig energi läggs egentligen på det administrativa? Skalar det bort en del av glädjen att få hålla på med musik?

-För oss har det definitivt skalat bort en del glädje under det senaste året. Allt vi har velat har varit att släppa den här förbannade ep:n, men vi har haft ett skivbolag som inte haft tid för oss. Mot slutet var vi helt handfallna, vi satt i replokalen och kollade på Vem vet mest istället för att spela musik. Tillslut insåg vi att vi var tvungna att släppa själva, och nu är vi glada igen!

Va skönt att höra, för det är inte särskilt mycket glädje i låtarna, eller hur skulle du beskriva dom?

-Det är ju svårt att beskriva sina låtar utan att göra en hel doktorsavhandling. Men det genomgående temat är väl helt enkelt att hoppet är ute. Allt går åt helvete och världen håller på att rasa samman.

Är detta manifestet för din ungdom?

-Eftersom jag inte vet något annat än att vara ung så kan jag väl egentligen inte uttala mig, men jag tror inte att min ålder har någonting med min pessimistiska inställning till vart världen är påväg att göra. Det ligger nog mer i att min generation är den "medvetna" generationen. Hade kanske möjligtvis brytt mig mindre om jag var äldre. Allt det där snacket om att man har en "glöd" när man är ung, du vet.

Önskar du ibland att du inte var så medveten? dom som lever mitt i den stora fördummingen verkar ju onekligen vara lyckligare

-Haha, på ett sätt hade det ju varit så otroligt skönt att slippa se skiten. Det är ju ändå försent nu att göra någonting åt det.

Ja, det är ju det. Nya Ep'n heter Ny Demokrati. Varför gör den det?

-Vad som håller på att hända är att det har uppstått en ny form av demokrati i hela världen, eller åtminstone västvärlden, där folk som vräker ur sig diverse odemokratiska yttranden skriker om en av demokratins viktigaste beståndsdelar, yttrandefriheten, så fort de får motstånd. Sakta men säkert ändras beskrivningen av exempelvis Sverigedemokraterna från rasister till främlingsfientliga, och slutligen till "invandringskritiska", eftersom folk inte tänker på att Sverigedemokraternas uttalanden är extremt odemokratiska. Ändå åberopar de demokratin, och det är det som blir den nya formen demokrati, förstår du? En jävla deflation av hela begreppet "demokrati". Sedan är det ju lite roligt på grund av en viss samling mansgrisar under 90-talet.

Vem är då Christan Duhan (som besjungs i en av sångerna) i allt det här?

-En tobakshandlare som hade Majvikens livs vid Chapmans torg. Vi köpte folköl av honom innan vi hade fyllt arton, och vi lärde känna honom rätt bra till slut. Han berättade bland annat att han utbildade sig till IT-tekniker i sitt hemland, men här i Sverige fick han stå och kränga cigg och hyrfilmer för att försörja sin familj. Han sålde även fyrverkerier, tavlor och åkbiljetter till Liseberg i sin lilla butik. Ett riktigt original.

Om vi istället tittar på själva musiken så har ni fått in en hel del tyngd i musiken. Lite av ett nytt sound, är det en medveten riktning?

-Inte alls faktiskt, det har kommit väldigt naturligt när man vuxit upp lite och som sagt blivit mer medveten om vad som händer i världen. Man blir ju helt enkelt mer missnöjd och arg, och då går ju låtarna lite mer i moll om man säger så.

Det är ju tre år sedan era första låtar kom ut. Känns det som om det är längesedan?

-Ja, herregud. Samtidigt har tiden gått kusligt fort. Mycket saker har hänt, och mycket har förändrats.

Om du kollar på Jerrys film från Tram Sessions. Vad tänker du då? Vad är det för grabbar du ser?

-Då undrar jag hur fan jag tänkte med den där hatten och de där byxorna. Och hur vi kunde med att sjunga den där horribla texten. Jag har inte kollat på videon på länge, just för att det fortfarande är pinsamt. Dröjer nog ett tag till innan jag kan skratta åt det helt.

Men visst, det är väl ändå lite charmigt. Vi var lite blyga och väldigt nyfikna.

Nu tycker jag du är lite hård mot dig själv, dom tidiga låtarna bär ju på en stor charm och vi som hyllade er såg ändå en potential i er. Det visar ni inte minst med den nya EP´n, så är Bobastian på gång igen? Byxorna och hatten är dock svåra att snacka bort.

-Jag tror att alla som gör musik skäms lite över det första man gjorde, men samtidigt är jag extremt självkritisk. Men det var en överväldigande känsla när man märkte att folk gillade det. Vi är definitivt på gång igen, hungrigare än någonsin!

Releasfest på Jazzhuset på torsdag, kommer ni då försonas med de tidigare låtarna eller blir det bara nytt?

-Det får man se om man kommer!

Oooh vilken teaser! Då säger jag lycka till på torsdag och jag hoppas vi får se mer av er under 2013!

-Det lär ni göra!

Så bege er till Jazzhuset i morgon, det kommer bli bra, Bobastian är ett väldigt bra liveband och dom nya låtarna är som skapta för att avlyssnas live. 

Här är facebook-eventet.

Ep´n ligger nu ute på spotify och är producerad av Richard Hallin i Rill S Studios, något annat vore ju konstigt. Jag tycker även ni kan köpa den på i-tunes.

Bobastian – Ny Demokrati

Göteborg brinner lite just nu, känner ni det?

Ny singel från Futile Claps

Då var den äntligen här, singeln som vi längtat efter sedan jag plockade upp dom för drygt ett år sedan. Det har iofs gått 1.5 år sedan man släppte de förra låtarna men arbetstempot är väl helt i linje med bandets håglösa image.

I den lagom flummiga intervjun för ett år sedan så sade August att man skulle göra grymma låtar och spela in under 2012 och så lät man det bli efter några söndagar med twitter-Pontus i studion. Resultatet är ståtligt, storslaget och magnifikt, utan att behöva ta varken ett steg framåt eller bakåt. Musik ska ju inte vara svårare, det ska ta tag i dig, rycka tag i din värld och kasta dig till en annan plats, och just det lyckas Futile Claps med. Trots sin likgiltiga punkimage och brist på uttalade ambitioner så vet jag att det finns en dröm där bakom, man ska bara tro på det man gör och fortsätta ge oss låtar, för som sagt, potentialen finns.

Smaka bara på gitarrerna.

Futile Claps – Attention

Årets 50 bästa svenska låtar; Plats 30-21

Vi fortsätter att summera året, plats 30-21.

Mycket nöje!

Plats 30. Johan Hedberg – Vårdbiträdesblues
Ja du, Johan Hedberg. Skriver man rader som "men börserna ska falla och dra ner såna som dig, en röd tsunami utan livboj, sen är det slut för dig. Svin." så förtjänar man åtminstone en plats på den här listan. Den här låten gjorde januari till en liten roligare månad rent musikmässigt och den kändes mer aktuell än någonsin när Carema-skandaler och annat högergötta avlöste varandra. Snart kanske resten av svenskarna förstår vad det är som sker. Tills dess knyter jag näven i soffan och väntar på den röda tsunamin. Den blir vår räddning.

Plats 29 Maria Eriksson – Stjäl det du behöver (Playground/Teg Publishing)
Den här låten slog ner som en bomb för ett tag sedan, videon är antagligen det vackraste som gjorts och låten i sig är helt grande!. Jag älskar ju det här, de avskalade, ett beat, någon slinga som kommer och går, en mjuk röst i förgrunden som bara radar upp sitt stenhårda manifest. En jävla hommage till alla som slåss för sin rätt. Det går inte att göra något annat än att kapitulera och vi välkomnar ännu en stjärna från The Concretes på den svenska indie-scenen, 2013 ser ljust ut.

Plats 28. Jens Lekman – The World Moves On (Service)
Finaste Jens Lekman bytte Kortdedala mot Australien och tillbaka igen. Hans skiva beskriver det som hände down under och den här låten är omöjlig att inte underkasta sig. Charmigheten själv, lättsamt, lekfullt men på dödligt allvar. Vackrare går det inte att få det.

Plats 27. Happy Hands Club – Garden of eden (Luxury)
Ljuvliga HHC, älskade HHC, gudars skymning vad jag älskar er. Den här låten tog oss bort från Göteborgs karga stenar och lera och tog oss till en plats bortom  trängselskatts-debatter. Hela skivan innehåller en mängd bra låtar, men första singeln Garden of Eden blir aldrig dålig, det här är antagligen bland de bästa du kan hitta i Göteborg just nu.

Plats 26.Sambassadeur – Memories (Labrador Records)
Helt sjukt egentligen, att Sambassadeur ska klocka in på en sådan här placering, men låten är fortfarande ett barn, om några månader kanske den har växt sig ännu större. Spontant är det en ganska medioker låt, trodde jag. Sen kysste jag min egen spontanitet adieu och insåg hur galet bra den faktiskt är. Det där trivsamma drivet som är viktigare än någonsin och fraseringen och melodin harmoniserar som risálamalta och saftsås. Sveriges finaste band, no jävla doubt. Ångrar redan nu placeringen. Varför gör jag ens placeringar. Jag börjar tvivla på mig själv. Så bra är det här. Även saxofonen som annars är ett sånt tvivelaktigt instrument i dessa sammanhang börjar låta självklar. Den där självklarheten är ju gruppens signum.

Plats 25. World Tour – Forever Tonight Tonight (Emotion)
Även här brottas vi med placeringångest, detta hade lika gärna kunnat vara topp 5. Nu hamnar den dock 20 platser längre bak för att jag velade. Så lägg ingen vikt vid det. Detta var väl i min mening drömpopens stora år och satan vad bra drömpop man gör i Norrland. Norrland dominerade 2011 och det är nog så att dom dominerar även det här året. Det är så vackert, smäktande pop så att man blir lamslagen. Sittdansens sittdans. Det räcker liksom så.

Plats 24. Bye Bye Bicycle – Believe Me/Leave Me (Razzia/Selective Notes)

Ren popmagi är ju ett uttryck man slänger sig med lite då och då. Skulle man definiera det där sleta uttrycket så skulle BBB´s singel från i sommras ligga ganska nära till hands. Jag älskar verkligen pianot, älskar öppningsraderna och jag älskar den snygga produktionen. Bandet problem har dock i år varit att det har varit för snyggt och därmed snudd på tråkigt. Så med tiden blev även den här refrängen rejält uttjatad men jag tänker fortsätta lyssna på första minuten varje dag i resten av mitt liv.

Plats 23. Theo Berndt – Blueberry Clouds
The Berndt tog inför skiva nummer två nya tag, man lät The bli Theo och man lät musiken föra bandet vidare. Den här låten symboliserar för mig den utveckling bandet tagit och det är genom den här låten man ska kasta sig ut i framtiden. Sångaren Emil får här skina med sin röst, bandet visar att man stadigt och takfast kan backa upp sin frontman utan att låta ADHD-tendenserna ta över. Det är så himla fint på något sätt. Jag blev nästan tårögd när jag fick höra den live, låten steg upp som ett manifest, som ett slags avslut och avsked till ungdomen, ett vackert skimmer av vemod med en försiktigt blick mot framtiden. Så fruktansvärt vackert.

Plats 22. De Montevert – Du kommer ångra dig (Nomethod Records)
Åh, De Montevert som klippte en given plats på förra årets lista med Skyll på mig och när hon i år fick ut sin debutskiva  Vänner & Ovänner / Friends & Enemies så är det givet att hon ska vara med på den här listan i år igen. Jag valde först låten Positive Effects men Du kommer ångra dig känns ändå mer angelägen på nått vis, för den visar så tydligt Ellinor Nilssons storhet. Precis som nyss nämnda Maria Eriksson så ligger tyngden i texterna, där varje ord och stavelse bärs fram av ett enkelt komp som bildar en storslagen enhet. Finast!

Plats 21.Wild At Heart – Darling (Baseline/Sony Music)
Årets stora monsterhit från duon Wild At Heart landar på en ganska blygsam plats, kanske för att den inte riktigt står sig lika starkt idag som den gjorde i våras när vi spelade den som mest. En oerhört bra låt är det till trots och vi väntat spänt på vad som ska hända härnäst med den här gruppen som sitter på en ofantligt stor potential. Ny singel väntas tidigt nästa år.

Sådär ja, i morgon kör vi plats 20-11.

Peppen!

Jonas Schwartz sätter eld på sig själv!

Jonas Schwartz har haft ett bra år, han har haft minst 4 dj-gig varje vecka och dessutom spelat sitt egna material 2 gånger varje vecka. Utöver det så har man sett honom både här och där. 

Om det nu är på det sättet man definierar ett bra år.

Hur som helst så gjorde han ju faktiskt succé i våras med sin skiva Jonas Schwartz – Six som har en hel drös med bra låtar, A way to keep control och Excited är oerhört bra till och med.

Men nu är det annat liv i fållan, han har bränt upp sin Joel Alme-pastisch och vridit på sina synthar och gått disco. Jag skulle kunna använda mig av det vedervärdiga ordet fusion, men det gör jag inte, av just nämnda orsak. Men hans karaktäristiska röst blandat med disco-synthar och sin inprentade Tom Waits-aura gör det här till en fin och spännande upplevelse.Tar man dessutom hjälp av nattugglorna i Rebel Rebel så kan det inte bli dåligt. 

Det ska bli kul att följa Jonas under 2013, han har uppenbarligen mer att ge.

Lyssna på båda de nya låtarna på spotify här, Jonas Schwartz – Lover.

Årets 50 bästa svenska låtar: Plats 40-31

Årets 50 bästa svenska låtar: Plats 50-41

Först skulle jag släppa en lista på årets 20 bästa svenska låtar precis som förra året, men sedan växte det till 30 och sedan till 40. Nu blev alla valen så extremt ångestladdade så det känns helt galet att inte nämna en drös låtar när jag ska summera det här året.

Jag vänder mig i regel oftast mot dessa långa listor, de känns ju en aning onyanserat att smälla upp 300 låtar man tyckt varit bäst och sedan försöka rangordna dom. Jag anser att jag kommer undan med min lista på årets 50 bästa låtar eftersom jag ändå nishat mig på något vis. Och lets face it, jag är ju  en av de få bloggar som endast maler på om svensk indiemusik, och då är det ju klart som fasiken att jag får göra som jag vill.

Så, Nu släpper jag en liten försmak på platserna 50-41. I morgon kommer plats 40-31 osv fram tills nyårsafton.

Så, årets bästa svenska låtar;

50 Johns Vatten – Wind In Your Sight (Zen Recordings)

Jag har skrivit en hel del om Johns Vatten på sistone, bland annat i samband med deras senaste EP som släpptes för några veckor sedan. Dom har varit närvarande hela året sedan jag plockade upp dom på tåget i början av året. Man imponeras av hur färdiga dom låter, så extremt proffsigt och välgjort för att vara av demokaraktär. Jag tror vi kommer få se en hel del av dessa 9-manna band under 2013. Musiken är ju lättillgänglig och välproducerad  så det vore ju inga problem. Just den här låten är en sann dänga. 

En sån klassisk jävla pärla det här, genuin lycka är det enda som kan beskriva den här låten. Sådant driv, sådan fart och fläkt och sådan kontroll. Andreas Söderlund och Joel Sjöö vet hur man gör bra popmusik, och även om det ibland kan bli lite slätstruket och tråkigt så visar man i den här låten att nerven finns rakt igenom. Det ska dock säga att deras album innehåller en rad fina låtar som inte fått den uppmärksamhet som dom faktiskt förtjänar.

48. Cave Cat-Try, Catch

En av årets stora blogg-favoriter här på Que Cub. Jag fastnade för dom tidigt det här året och man släppte två singlar där den första var helt off the hook. Det är ju klassisk gitarrbaserad indiepop som vi har hört så många gånger innan men samtidigt bär katterna på en charm som är svår att motstå. Dom har en sanslös kraft och energi, som man inte minst ser live. Luxury plockade sedan upp dom och släppte en ny singel som inte hade samma udd som den första singeln. Det verkar som om man nu mobiliserar för att släppa en skiva och det kommer bli en trivsam upplevelse om man bara låter udden finnas kvar. De första låtarna är borttagna från internet men om du köpte dom när det begav sig kan du skratta dig lycklig. Ni andra får vänta till skivan kommer.

47. Lord Nelson-Try

Finaste duon som Stockholm har att erbjuda, Niklas och Isabella skapar tillsammans makalöst bra drömpop och kan dom bara få tid och energi så kommer dom bli att räkna med i framtiden. Låten Try är ett typexempel på hur vi vill ha det, lågmält samtidigt som det tar plats, en slinga som sätter sig och vacker sång. Jag tror på dom, jag hoppas att någon plockar upp dom. 

46. Niki & The Dove – Tomorrow (Record Company TEN/Universal)

Malin Dahlström och Gustav Karlöf har haft ett fantastiskt år, dom har spottat ur sig remixer, blivit remixade 1000 gånger och släppt ett fantastiskt album i Instinct. Låten Tomorrow är ett stycke god indiepop och vi visste det redan 2010 när dom släppte sin första EP, vi visste att dom skulle släppa en bomb, och vi vet att dom kommer fortsätta på samma sätt. Helt klart en av våran finaste musikexport i år. Om man nu ska tala i bolagstermer. 

45. The Tallest Man On Earth – There´s No Leaving Now (Gravitation)

Kristian Matsson har dominerat mina listor varannåt år men här stöter han på patrull. Det beror nog mest på mig, jag har inte hunnit lyssna tillräkligt mycket på årets skiva. Spontant får jag ingen låt som bränner till hos mig på samma sätt som Pistol Dreams eller Love is all. Kanske växer den här skivan hos mig senare, kanske kommer jag då skratta åt att jag satte den här låten på plats 45. Det får jag ta, för det bränns faktiskt inte just nu.

44. JJ – Beautiful Life (Sincerely Yours)

När vi ser tillbaka på 2012 så kommer dom flesta skribenter se tillbaka på JJ´s år som året då dom höjde Lorentz & Sakarias till högre höjder. Det vore i min mening helt sjukt. Beautiful Life släpptes under våren efter en tids tystnad om man bortser från lite remixer och andra inhopp och den här låten är precis så vacker som livet kan vara. Ljudbilden dränks totalt i alla effekter samtidigt som den behåller sin klara struktur, mycket tack vare fantastisk sång och ett sinne för melodier som gör oss påminda om varför JJ är bland det finaste vi har. Den här låten är ett jävla masterpiece, glöm aldrig det.

43. Johannes Vidén & Bluebird Association – Frid över en stjärna som föll (Halleluja)

Det finns så oerhört mycket musik i Johannes Vidén, så oerhört mycket att hämta, så mycket att få, om man bara låter honom ge det till dig. 2012 var året hela Sverige skulle omfamna honom, så blev det inte, skivan blev en parantes, målades upp av vissa som en onödig pastisch. Samtidigt hyllades den högt av andra, däribland jag själv, och man är väl hellre högt och lågt än mittemellan. Så medan Johannes själv har förlorat tron på sin musik så tycker jag att vi andra gör vad vi kan för att uppmuntra honom till att aldrig sluta göra det han gör. För han behövs. Vem skulle annars använda ordet värdegrund i sin musik?

42. Anton Kristiansson – Din alltid alltid (Luxury)

"Så länge högern borde skjutas är jag alltid din". 

Det räcker så.

41. Kalle J-Inget att förlora (Emotion)

Ibland kommer det låtar som ruckar på hela vardagen, sliter undan mattan under dig och förstör alla strukturer och rutiner du har. Detta har kommit att blivit en av de mest spelade låtarna i de det forslundska hemmet under året. Det är så vackert så det finns egentligen inte tillräkligt med ord. Här gör man som Mikael Wiehe och parafraserar Alan Parson Project och vi kan inte beskriva det som något annat än ren och skär magi, hur uttjatat det begreppet än må vara. Jag älskar det Kalle J gör på egen hand så vi får hoppas att Karl X Johan inte tar upp all tid under 2013.

Sådär ja, det var 10 låtar, en liten försmak på vad som kommer sedan. Vi kan ju sammanfatta det hela med att det har varit ett jävligt bra år. 

Även Kapten Hurricane säger God Jul

När vi ändå pratar socialrealism och jul så borde vi ju även visa er Kapten Hurricanes nya jullåt. Det charmiga göteborgsbandet som man ibland inte vet om man ska hata eller älska. Jag har ju ibland tyckt att dom är onödigt fåniga när dom hånar Hellström men samtidigt behövs det ju någon som gör det med. Det behövs helt enkelt ett band som Kapten Hurricane, inte minst i juletider då vi kan behöva bli påminda om vad allting handlar om.

EMD´s julskiva hjälper ju oss inte med det direkt.

När vi ändå talar om bandet, så bör jag tipsa om singlarna dom släppt i år, lyssna på spotify här;

Kapten Hurricane – Nu är det som det är II

Kapten Hurricane – Nu är det som det är

Johns Vattens nya Ep

Ett band jag skrev om första gången för kanske ett år sedan är fina Johns Vatten från Göteborg, alltså. Dom släppte för ett tag sedan en EP som jag inte hunnit nämnda. Jag har ju lite planer på att göra en intervju med dom, mest för att ställa dom mot väggen i namnfrågan, både när det gället bandnamn och låtnamn. Men vi får se var det landar.

EP´n är fin, mycket fin, några låtar har vu ju hört innan men de nya sångerna överraskar. Det är så välproducerat och välgjort samtidigt som den där nerven faktiskt finns där. Jag uppmanade ju dom att satsa en gång i tiden och det verkar som alla nio bandmedlemmar har enat om en väg att gå.

Vi hoppas helt enkelt att dom fortsätter vandra längs den okomplicerade popens vackra väg.

Det behöver ju inte vara svårare.

Dom spelar även på Villa Belparc på juldagen, det kan bli något att bita i.