Årets 50 bästa svenska låtar; Plats 30-21
Vi fortsätter att summera året, plats 30-21.
Mycket nöje!
Plats 30. Johan Hedberg – Vårdbiträdesblues
Ja du, Johan Hedberg. Skriver man rader som "men börserna ska falla och dra ner såna som dig, en röd tsunami utan livboj, sen är det slut för dig. Svin." så förtjänar man åtminstone en plats på den här listan. Den här låten gjorde januari till en liten roligare månad rent musikmässigt och den kändes mer aktuell än någonsin när Carema-skandaler och annat högergötta avlöste varandra. Snart kanske resten av svenskarna förstår vad det är som sker. Tills dess knyter jag näven i soffan och väntar på den röda tsunamin. Den blir vår räddning.
Plats 29 Maria Eriksson – Stjäl det du behöver (Playground/Teg Publishing)
Den här låten slog ner som en bomb för ett tag sedan, videon är antagligen det vackraste som gjorts och låten i sig är helt grande!. Jag älskar ju det här, de avskalade, ett beat, någon slinga som kommer och går, en mjuk röst i förgrunden som bara radar upp sitt stenhårda manifest. En jävla hommage till alla som slåss för sin rätt. Det går inte att göra något annat än att kapitulera och vi välkomnar ännu en stjärna från The Concretes på den svenska indie-scenen, 2013 ser ljust ut.
Plats 28. Jens Lekman – The World Moves On (Service)
Finaste Jens Lekman bytte Kortdedala mot Australien och tillbaka igen. Hans skiva beskriver det som hände down under och den här låten är omöjlig att inte underkasta sig. Charmigheten själv, lättsamt, lekfullt men på dödligt allvar. Vackrare går det inte att få det.
Plats 27. Happy Hands Club – Garden of eden (Luxury)
Ljuvliga HHC, älskade HHC, gudars skymning vad jag älskar er. Den här låten tog oss bort från Göteborgs karga stenar och lera och tog oss till en plats bortom trängselskatts-debatter. Hela skivan innehåller en mängd bra låtar, men första singeln Garden of Eden blir aldrig dålig, det här är antagligen bland de bästa du kan hitta i Göteborg just nu.
Plats 26.Sambassadeur – Memories (Labrador Records)
Helt sjukt egentligen, att Sambassadeur ska klocka in på en sådan här placering, men låten är fortfarande ett barn, om några månader kanske den har växt sig ännu större. Spontant är det en ganska medioker låt, trodde jag. Sen kysste jag min egen spontanitet adieu och insåg hur galet bra den faktiskt är. Det där trivsamma drivet som är viktigare än någonsin och fraseringen och melodin harmoniserar som risálamalta och saftsås. Sveriges finaste band, no jävla doubt. Ångrar redan nu placeringen. Varför gör jag ens placeringar. Jag börjar tvivla på mig själv. Så bra är det här. Även saxofonen som annars är ett sånt tvivelaktigt instrument i dessa sammanhang börjar låta självklar. Den där självklarheten är ju gruppens signum.
Plats 25. World Tour – Forever Tonight Tonight (Emotion)
Även här brottas vi med placeringångest, detta hade lika gärna kunnat vara topp 5. Nu hamnar den dock 20 platser längre bak för att jag velade. Så lägg ingen vikt vid det. Detta var väl i min mening drömpopens stora år och satan vad bra drömpop man gör i Norrland. Norrland dominerade 2011 och det är nog så att dom dominerar även det här året. Det är så vackert, smäktande pop så att man blir lamslagen. Sittdansens sittdans. Det räcker liksom så.
Plats 24. Bye Bye Bicycle – Believe Me/Leave Me (Razzia/Selective Notes)
Ren popmagi är ju ett uttryck man slänger sig med lite då och då. Skulle man definiera det där sleta uttrycket så skulle BBB´s singel från i sommras ligga ganska nära till hands. Jag älskar verkligen pianot, älskar öppningsraderna och jag älskar den snygga produktionen. Bandet problem har dock i år varit att det har varit för snyggt och därmed snudd på tråkigt. Så med tiden blev även den här refrängen rejält uttjatad men jag tänker fortsätta lyssna på första minuten varje dag i resten av mitt liv.
Plats 23. Theo Berndt – Blueberry Clouds
The Berndt tog inför skiva nummer två nya tag, man lät The bli Theo och man lät musiken föra bandet vidare. Den här låten symboliserar för mig den utveckling bandet tagit och det är genom den här låten man ska kasta sig ut i framtiden. Sångaren Emil får här skina med sin röst, bandet visar att man stadigt och takfast kan backa upp sin frontman utan att låta ADHD-tendenserna ta över. Det är så himla fint på något sätt. Jag blev nästan tårögd när jag fick höra den live, låten steg upp som ett manifest, som ett slags avslut och avsked till ungdomen, ett vackert skimmer av vemod med en försiktigt blick mot framtiden. Så fruktansvärt vackert.
Plats 22. De Montevert – Du kommer ångra dig (Nomethod Records)
Åh, De Montevert som klippte en given plats på förra årets lista med Skyll på mig och när hon i år fick ut sin debutskiva Vänner & Ovänner / Friends & Enemies så är det givet att hon ska vara med på den här listan i år igen. Jag valde först låten Positive Effects men Du kommer ångra dig känns ändå mer angelägen på nått vis, för den visar så tydligt Ellinor Nilssons storhet. Precis som nyss nämnda Maria Eriksson så ligger tyngden i texterna, där varje ord och stavelse bärs fram av ett enkelt komp som bildar en storslagen enhet. Finast!
Plats 21.Wild At Heart – Darling (Baseline/Sony Music)
Årets stora monsterhit från duon Wild At Heart landar på en ganska blygsam plats, kanske för att den inte riktigt står sig lika starkt idag som den gjorde i våras när vi spelade den som mest. En oerhört bra låt är det till trots och vi väntat spänt på vad som ska hända härnäst med den här gruppen som sitter på en ofantligt stor potential. Ny singel väntas tidigt nästa år.
Sådär ja, i morgon kör vi plats 20-11.
Peppen!
En drös Happy Hands Club remixer!
Ett av våran stads bästa band har släppt en drös remixer, några gamla, några nya.
Mycket nöje!
Eller lyssna på samtliga på Spotify Happy Hands Club – The Parking Lot Remixes
Garden of Eden blir azurblå!
När Jonathan Johansson – Stockholm (Azure Blue Remix) släpptes så lade jag fram förslaget om att Tobias Isaksson som är mannen bakom Azure Blue att han torde azurifiera hela jävla världen. Ett steg åt rätt håll är iallafall att göra en remix på en av årets bästa låtar, Happy Hands Club – Garden of eden.
Så satans bra, Tobias tar YOLO till en helt ny nivå.
Söndagslistan
Sådär ja, tänkte införa en någorlunda fast punkt på programmet att varje söndag redogöra för er vilka låtar som spelats mest i det Que Clubianska herraväldet. För även om bloggen må handla om pop så är livet bra mycket större än så, och bredare och djupare på alla sätt och vis.
Så veckans lista baseras på hur veckan ha varit och att The Band klockar in på första platsen känns en aning givet då veckan mestadels kom att handla om bandet trummis och sångare Levon Helm och hans kamp på sin dödsbädd. Men i torsdags så slocknade ännu en stjärna på min allt mer ensliga himmel, och att ni då lyssnar på The Weight är enligt mig det minsta ni kan göra.
Sedan har vi Wild at heart som gör så underbart strålande musik, som om The Knife och Palpitation hade lagat en Boulliabaise ihop ungefär, så bra är låten Darling. Och om ni sedan undrar vad en reggea-version av Animal gör på listan så är det för att jag under veckan har försökt lyssna på deras nya skiva. Den biter sig dock inte fast i mig, jag lämnas oberörd och uttråkad och återvänder istället hela tiden till den här pärlan från förra skivan.
Sedan är det egentligen inga konstigheter, Jonas Schwartz låt är ett monster som bara växer sig större och starkare, Anttila och Nord & Syd håller i än och Southside Johnny och Mos Def förgyller min vardag i vanlig ordning.
4. Miike Snow – Animal - Mark Ronson Remix
5. Southside Johnny & The Asbury Jukes – I Don't Want To Go Home
7. Kristian Anttila – Vykort från ingenstans
10. Happy Hands Club – Garden of eden
Klicka på låtarna och lyssna eller hänför er åt den här listan Söndagslistan
Sedan om ni vill ha 2012 års bästa indiepop så bör ni följa den här listan 2012
Och, som vanligt, den här listan är allt ni behöver. QueClub-Svensk Indie
Ha det fint nu.
Happy Hands Club-Garden of Eden
Jag är så trött på det här med göteborgs-popppppen. Ni kanske tror att jag är en av dom som endast finns till för att stärka myten av gbg som popstad. Så är det inte. inte alls faktiskt. Däremot skriver jag ju om indie-pop och råkar åka spårvagn varje dag. Men att vi skulle stå enade under samma ljudbild är ju bara patetiskt.
Det kommer dock väldigt mycket bra från Göteborg just nu, och nu har ett band av internationell karaktär och kvalité äntligen släppt en ny singel.
Det är det finfiiiina lilla kapellet Happy Hands Club som gjorde oss så glada med sin första EP i fjol. Nu är det ett album på gång i april och första singeln Happy Hands Club – Garden of eden är så fruktansvärt fin.
För en Gaffa-skribent hade det varit öppet mål, det är som upplagt för att bara mala på med en massa allegorier. Det är nämligen vad låten gör, den öppnar upp och får en att tänka, drömma och kanske till och med hoppas lite grann på något bättre.
Så när nu våren är här så är det nu inte mer än rätt att gud öppnar upp Edens Lustgård för oss igen, han förlåter våra synder och låter oss bemöta världen i nytt ljus, allt tack vare HHC.
Hur som helst så ska det bli intressant och spännande att se vad som händer med HHC under våren. Kvalité, talang och känsla finns ju där, så det finns egentligen inget mer att säga.
Lyssna på spotify här Happy Hands Club – Garden of eden
Köp den på i-tunes här eller på klicktrack.
