Årets 50 bästa svenska låtar; Plats 20-11
Nu är vi nära upploppet. Sista kurvan, Köör bara
20. Vånna Inget – Jag ska fly tills jag hittar hem (Heptown Records)
Jag har ett komplext förhållande till punken, vissa dagar är den min fiende, andra dagar min vän. Några månader under gymnasiet var Oi!-punken min enda vän och genom hela livet har The Clash varit min bästa vän. När jag en gång fick nys om Vånna Inget så var det en dag där punken inte var min vän. Så jag lade det åt sidan och det var först när jag såg videon till den här låten som jag förstod kraften i det. Sedan dess har jag varit fast, jag insåg även att den här musiken ska upplevas live. Det är inget man förstrött slår på en morgon efter vällingen, nej nej, detta är för stort för vardagen, för stort för det mesta egentligen. Det är när man inser det som man inser att Vånna Inget är bland de finaste vi har.
19. Parken – Rosor (Flora & Fauna)
Min kärlek för Parken är som en aldrig sinande brunn, varenda ord som Pelle Lindroth skriver träffar mig rakt i hjärtat och det finns ingen annan artist som varit lika närvarande hos mig så konstant sedan 2008, möjligen Dylan då, men han kan vi inte räkna. Trots att jag aldrig varit i Årsta så känns det som mitt andra hem, som om det är dom gatorna jag växt upp på, levt på och dött på. Den här låten har jag varit helt ensam om att hypa i år, den släpptes på Flora & Faunas samlingsskiva tidigare i år och den har hållt mig fast sedan dess. Pelle tar ut sången på ett helt nytt sätt, låter den spricka, låter hela skiten brinna upp. Det är ju det som är hans storhet, att få saker att spricka. Kärleken är full av små vassa taggar. Det jobbas på en ny skiva sägs det, vi hoppas den kommer under våren.
18. Jonas Schwartz – Excited (Adore Music)
Järntorgets egen Tom Waits har haft ett fantastiskt år, han har liksom fixat sina bitar genom att trixa på streetan (RIP GUBB). För inget annat namn har väl synts lika frekvent på årets facebook-events, och när han släppte sin skiva så var hans namn precis överallt. Tro pelle det! Det var ju en fantastisk skiva, och den här låten är så fruktansvärt bra. Det är så här vi önskar att Joel Alme kunde låta igen, samtidigt hoppas vi att Jonas aldrig låter så här igen. Han har redan visat hur han bemästrat den här typen av pop, det behövs inte en ny skiva som är likadan. Det är ju där Alme faller. Så glädjande nog har Jonas i sin senaste singel visat att han fortsätter ta sina egna vägar, det har han ju faktiskt alltig gjort.
17. Nordpolen – När mitt blod pumpar i dej (Sincerely Yours)
En 17e plats för den här låten kräver sin förklaring, för 2 år sedan hade detta varit en given topp 5 låt, men jag är på en annan plats i dag. Jag lyssnar på musik när jag går med barnvagnen, när jag bygger duplo och när jag diskar, och då är det omöjligt för en sådan här låt att komma till sin rätta plats. Den här låten kräver sitt sammanhang, den kräver sitt smutsiga dansgolg, den kräver en dansande Bojan Buntic utan tröja på Jazzhuset. Jag fick aldrig uppleva det sammanhanget, jag blir snarare lite generad av allt snusk, känner mig obekväm och sätter på något gylligare. Men samtidigt går det inte att blunda för hur strålande bra den här låten är, och hur strålande bra Nordpolen är. Jag vet att han kommer toppa min lista nästa år. Det är redan skrivet i stan.
16. Taken By Trees – Dreams (Secretly Canadian)
Ibland kan det verka som om vi älskar exakt allt som Victoria Bergman tar sig ann, och visst är det så, för allt hon gör är så fantastiskt bra. Den här låten smyger sig på, den är för dom ensamma promenaderna i mörkret samtidigt som det rycker till lite i sittdansen. Hela skivan är en av årets bästa och denna låten är helt klart skivans höjdpunkt. Ren lycka.
15. Linnea Olsson – Dinosaur (Götterfunk Produktion)
För lite mer än ett år sedan tog hon oss med storm i Musikhjälpen och hon gjorde oss knappast besviken när skivan kom. Linne Olsson är så enormt talangfull och musikaliskt. Det är möjligt att vem som helst som gått i en kommunal skola kan ta samma toner på stråkarna men det krävs mer än så för att åstadkomma det hon gör. I den här låten briljerar hon, med kontroll som lättas upp med spontanitet, ett givet koncept. Framtiden ser ljus ut, och det är glädjande att en ung tjej från Halmstad håller på att slå internationellt. Mer sådant!
14. Westkust – Touch (Luxury)
Nu är ju inte shoegaze min morgonmusik men satan vad det inte går att blunda för den här dängan. Så jävla bra. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga, detta är ju egentligen årets låt. Men när man sedan ska summera hela året så räcker inte riktigt Westkust till, lyckligtvis har dom mer inom sig och kommer ta ytterligare ett steg framåt under 2013. Känns kraften i den här biten så länge.
13. Alpaca Sports – I was running(Luxury)
Det var i början av januari, fredagen den 13e. jag hade blivit pappa på onsdagen och skulle ut och handla när vi kommit hem från BB. Kollade förstrött igenom de sociala medierna och en låt som min gamle vän och fotograf Per Möller lagt upp, och sedan den dagen har Alpaca Sports varit med mig. Det började med två låtar från Andreas och man undrade då var detta skulle barka hän. Luxury var snabbast och signade upp honom och dom har tillsammans med några andra labels spottat ut låtar under hela året. Det bästa är att det bara blev bättre och bättre för varje låt han släppte, det peakade totalt i och med I was running som är han klart bästa låt. Pop kan möjligen inte bli gylligare än så här och det kan absolut inte bli bättre. Vi undrar dock fortfarande var detta ska sluta, hur mycket finns inom honom? Det är bara 2013 som vet det.
12. Nord & Syd – Men åh (Hybris)
Man talar ju gärna och ofta om låtar som växer och växer, hur man egentligen inte brydde sig i början, men sedan hur varenda ton, varenda ord och varenda slag väcker den där elden i dig som så sällan väcks nuförtiden. "Fatta hur lite jag bryr mig", dom orden, den meningen, det går liksom inte att värja sig. Jag älskar Nord & Syd, jag älskar hur dom bär vidare Vapnets arv, men enkla popmelodier med genialiska texter. Antagligen en av de mest spelade hos mig i år. Den blir ju aldrig tråkig. Stort!
Ikons, vecket band, fösst krautrock och sen ba tjena gubbrock och indepop. Man blir rikti go´, ha de gott glenn
Så hade han kunnat skriva om det inte vore så att han antagligen lyssnar på väldigt dålig musik. För jag älskar den riktningen Ikons tagit, kanske främst för att jag inte har försonats med Krautrocken än. Kommer kanske aldrig göra det, möjligen på min dödsbädd, då blir det kanske som för Konstantin, med resultatet att hela Sverige kommer följa med min in i krautrocken. Kanske blir de så. Men hur som helst så är den här låten så satans bra.
I morgon på självaste nyårsafton kommer topp 10. Stay tuned!.
Jonas Schwartz sätter eld på sig själv!
Jonas Schwartz har haft ett bra år, han har haft minst 4 dj-gig varje vecka och dessutom spelat sitt egna material 2 gånger varje vecka. Utöver det så har man sett honom både här och där.
Om det nu är på det sättet man definierar ett bra år.
Hur som helst så gjorde han ju faktiskt succé i våras med sin skiva Jonas Schwartz – Six som har en hel drös med bra låtar, A way to keep control och Excited är oerhört bra till och med.
Men nu är det annat liv i fållan, han har bränt upp sin Joel Alme-pastisch och vridit på sina synthar och gått disco. Jag skulle kunna använda mig av det vedervärdiga ordet fusion, men det gör jag inte, av just nämnda orsak. Men hans karaktäristiska röst blandat med disco-synthar och sin inprentade Tom Waits-aura gör det här till en fin och spännande upplevelse.Tar man dessutom hjälp av nattugglorna i Rebel Rebel så kan det inte bli dåligt.
Det ska bli kul att följa Jonas under 2013, han har uppenbarligen mer att ge.
Lyssna på båda de nya låtarna på spotify här, Jonas Schwartz – Lover.
Ny video med Jonas Schwartz
Järntorgets egen Tom Waits är fan årets artist, kom ihåg vem som sa det nästa gång du står och skriker komplimanger i hans öra på Pustervik.
Så jävla galant!
All eyez on Jonas Schwartz
Jag vet att jag redan skrivit om denna låt två gånger, men då lite mer i perrifirin, nu tycker jag faktiskt att den förtjänar lite mer uppmärksamhet. Jonas Schwartz – Ideas växer hos mig på samma sätt som Kristian Anttila – Hisingen - Manhattan växte hos mig nu senast.. Långsamt långsamt men så fruktansvärt taktfast rakt upp och nu går det inte att lyssna på något annat. Det är så man får lust att göra en film, bara för att få ha med den här låten som soundtrack, eller skriva en bok utifrån den, eller kanske bara ett blogginlägg. Man måste ju veta sina begränsningar.
Hursomhelst så längar jag efter skivan, den kommer bli så fin. den kommer ju nu i veckan. Sedan så spelar han på Sticky dansar och ler den 4e maj, dit borde ni ju verkligen gå.
Söndagslistan
Sådär ja, tänkte införa en någorlunda fast punkt på programmet att varje söndag redogöra för er vilka låtar som spelats mest i det Que Clubianska herraväldet. För även om bloggen må handla om pop så är livet bra mycket större än så, och bredare och djupare på alla sätt och vis.
Så veckans lista baseras på hur veckan ha varit och att The Band klockar in på första platsen känns en aning givet då veckan mestadels kom att handla om bandet trummis och sångare Levon Helm och hans kamp på sin dödsbädd. Men i torsdags så slocknade ännu en stjärna på min allt mer ensliga himmel, och att ni då lyssnar på The Weight är enligt mig det minsta ni kan göra.
Sedan har vi Wild at heart som gör så underbart strålande musik, som om The Knife och Palpitation hade lagat en Boulliabaise ihop ungefär, så bra är låten Darling. Och om ni sedan undrar vad en reggea-version av Animal gör på listan så är det för att jag under veckan har försökt lyssna på deras nya skiva. Den biter sig dock inte fast i mig, jag lämnas oberörd och uttråkad och återvänder istället hela tiden till den här pärlan från förra skivan.
Sedan är det egentligen inga konstigheter, Jonas Schwartz låt är ett monster som bara växer sig större och starkare, Anttila och Nord & Syd håller i än och Southside Johnny och Mos Def förgyller min vardag i vanlig ordning.
4. Miike Snow – Animal - Mark Ronson Remix
5. Southside Johnny & The Asbury Jukes – I Don't Want To Go Home
7. Kristian Anttila – Vykort från ingenstans
10. Happy Hands Club – Garden of eden
Klicka på låtarna och lyssna eller hänför er åt den här listan Söndagslistan
Sedan om ni vill ha 2012 års bästa indiepop så bör ni följa den här listan 2012
Och, som vanligt, den här listan är allt ni behöver. QueClub-Svensk Indie
Ha det fint nu.