Que Club bjuder på en ny låt med ACT UTD!
För snart två år sedan dök dom upp på diverse bloggar och när dom senare kom ut med låten Bridges of Mostar så var jag helt såld. Dom förärades en plats på min lista över 2011 års bästa låtar och sedan dess har jag mailat dom med jämna mellanrum för att kolla läget. Så ni förstår ju hur glad jag var när jag idag fick den här låten i min inbox och vi kan helt enkelt konstatera att det var värt all väntan.
Religio är mer än bara en poplåt, det är mer än bara ett beat och en text. Det dom skapar är en helhet, en utomvärldslig enhet av olika ljud och slingor som bildar ett flytande ljudlandskap. Allt är så oerhört genomtänkt, det finns inget i det här som lämnas åt slumpen och det är där vi finner storheten i det Peter,Joakim och den nya medlemmen Tobias gör. Till skillnad från andra grupper i samma genre så lägger man lika stor tyngd vid text som vid musik vilket gör att det blir så fruktansvärt mer intressant. Det är också det som gör att det här är större än bara en poplåt. Vi kan liksom inte negligera det här och man förstår dom när dom säger att detta är det bästa de någonsin gjort.
2013 tillhör ACT UTD.
Kan ni som jag inte få nog så tycker jag ni kan slå på P3 Star på söndag då dom spelar en låt samt har med en liten intervju med grabbarna. Ni kan även lyssna på deras övriga låtar här.
Maria Eriksson-Stjäl det du behöver
Jag tokhyllade Maria Eriksson förra hösten och efter att ha lyssnat på den nya skivan så har jag inga planer på att sluta med det. Skivan kommer ut i morgon. och i mitt arma hem så har den gått varm hela januari och fyllt hela huset med just den där värme och kärlek ett hem kan behöva så här års. Maria skriver precis sådan musik jag vill ha, musiken följer orden samtidigt som orden låter musiken leva ut. För det är texterna som står i centrum även om musiken då och då blixtrar till utan att på något sätt ta överhanden. Lite på samma sätt som hos Ludwig Bell, som jag skrev om igår.
Jag kan ibland känna att jag är född i fel tid, ganska ofta känner jag så, jag hade velat vara 18 år 1967 och jag hade velat vara 20 1969. Jag hade framförallt velat leva i en gemenskap där man faktiskt lär varandra någonting och där ordet solidaritet inte bara är något Rolf Wikström sjunger om. En liknande tanke finner vi hos Maria Eriksson som istället vill bära sin pappas socialistiska ideal vidare och in i 2013. Skivan Stjäl det du behöver handlar om gemenskap och ensamhet, om längtan och förtvivlan, om distanser och om självrannsakan. För vilka är egentligen vi själva i allt det här, vad bidrar vi med, vad gör vi och framförallt för vem gör vi det. På samma sätt som vi måste slåss för oss själva, så måste vi slåss för kollektivet. Annars brister det snart på riktigt.
Den här skivan är ett manifest över allt det där, och på så vis blir det även en av årets viktigaste skivor. Det finns så mycket att finna här, det är inte bara musikaliskt nära Blood on the tracks, det drar ibland åt rena barnsånger och det enkla och raka tilltalet är helt omöjligt att värja sig mot. Det är så fruktansvärt starkt.
Första singeln Stjäl det du behöver slog oss med häpnad i höstas, andra singeln Ljus i gråa dagar ger mersmak och skivan som kommer i morgon kommer slå undan fötterna på er. 10 praktfulla låtar i all sin enkelhet, en oerhört hög nivå genom samtliga spår med Vad du än säger som klarast lysande stjärna, men låtar som Fotsoldat och Det finns en plats håller samma höga klass.
Skivan släpps på finaste Teg Publishing i morgon och är producerad av Maria Eriksson och Jonas Teglund.
Den 12e April står hon på Pustervik, se hela turnén här.
Nu finns skivan även på spotify Maria Eriksson – Stjäl det du behöver
Que Club 2013 årets bästa låtar samlade, Maria finns med.
Fou de Toi-Heartless
Jag älskar fina små popkapell, det vet ni, det har jag redan skrivit en gång idag. Men jag älskar hur dom sprider glädje och solstrålar, jag älskar hur dom fortsätter att jaga den där drömmen som ibland kan vara så långt borta.
Ett av de finaste små kapellen är romantikerna i Fou De Toi som förra året spred solskenspop i form av Pick Up Your Phone är nu tillbaka med en ny låt.
Fou De Toi – Heartless är precis så bra som vi hade hoppats på, en aning mer storslaget, men med samma kontrollerade melodier. Jag kan ibland vända mig emot den här typen av refränger, då de helt enkelt blir tråkiga i längden men verserna räddar det och skjuter låten till oanade höjder.
Musik behöver inte vara svårare.
Kaptenens upprättelse.
Ibland tar det ett tag, ibland gäller det att man är på rätt humör, ibland är man helt enkelt inte mottaglig.
Det är svårt för musik, hur jag mottager en låt beror oftast på hur jag mår, vad jag gör och vad jag ska. Det är då pärlor rinner förbi, det är då jag kanske istället tokhyllar en ganska medioker låt. Det är egentligen lite av ett bingospel de där.
En pärla som har runnit mig förbi är dubbelsingeln Kapten Hurricane – Nu är det som det är som släpptes förra året.
Jag har ju lyssnat, men jag har inte känt, jag har inte tagit mig till det.
Fören nu.
Så satans bra, bakgate-eposet återupprättelse, Kaptenens återupprättelse.
Länge leve romantiken.
Jag älskar er!
Summer Heart-Hit me up again
Två år i rad så har Summer Heart funnits med på min lista över årets bästa svenska låtar och det verkar som om han kommer finnas med även en tredje gång, för han blir ju bara bättre och bättre hela tiden.
Ny låt kom i dag och ingen är som vanligt gladare än just jag, det är en ynnest för oss att vi har sådan här talang inom landets gränser. Det finns ingen annan just nu som målar det karga, vita landskapet lika vackert som Summer Heart gör, det finns ingen annan som för oss närmare sommaren på samma sätt. 2013 är året han tar över hela Sverige, kom igåg att jag sa det.
Det finns även en väldigt fin och rund video gjord av duktiga Jonas Börjesson från Pool Sessions-gänget.
Med på singeln ligger även låten Summer Heart – Stockholm som ni även bör lyssna på.
Hela singeln finns på spotify; Summer Heart – Hit Me Up Again eller köp den på i-tunes eller på bandcamp
Ha det gött, och glöm inte Que Club på facebook
Här är spellistan med årets bästa svenska låtar; Que Club 2013
Ny låt från Dundertåget!
På måndag släpps singeln på 7 tums-vinyl och den 8e februari digitalt men redan nu kan vi tjuvlyssna på A-sidan Det tog en lång tid på soundcloud. En relativt lugn låt för att vara Dundertåget och vi kunde höra den redan i december när man rev av den i musikhjälpen. Björn Olsson har såklart producerat båda sidorna på singeln som ni bör köpa på Bengans.
Se klippet från musikhjälpen här.
Singeln släpps naturligtvis på fina etiketten Adore Music som ser ut att gå ett bra år till mötes.
Så var P3 Güld!
Sådär, sista inlägget i år om P3 Guld, denna vecka går vi vidare i livet.
P3 Guld syftar ju till att hylla den svenska musikindustrin, och det intresset delar ju även jag, även om jag kanske försöker spela lite svårare och smalare, men det är bara ett spel. Eller är det de? Näe, det är de inte, för det är ju just den musiken jag skriver om, som jag tycker är bäst. Om jag inte skriver om någon musik, så beror det inte på att jag missat det, utan på att jag inte gillar de. Det är därför mailen om Norlie & KKV trillar rakt ner i papperskorgen.
Just Norlie & Kkv, ska vi ta itu med dom? Är det värt att göra det? Är det inte lite som att skjuta i öppet mål? Jag vill ju inte vara elak mot någon, och jag vill inte ta lätta poäng på hur dom ser ut, det jag vänder mig emot är deras konstnärliga ambitioner som verkar vara lika stora som typ Dada Life´s.
Den typen av musik är vi ju även så vansinnigt trötta på, okej, det var lite kul 2004 med truckerkepsar från Lidingö men 2013 känns det inte så fräscht. Att Norlie eller KKV i går sa att han inte kan snacka utan en "in-ear" va otroligt lustigt då han har använt en sådan i max 8 månader. Eller så har alla i Huddinge sådana från day one, vad vet jag.
Årets nykomling borde blivit Icona Pop, att gå från Knarrholmen till New York på en sommar är inte dåligt pinkat. Även om jag i all min skitnödighet hellre hade sett dom kvar på Knarrholmen.
Gnucci var bäst live. Alltid.
Johnossi kan fortfarande inte skriva refränger, vilket smärtar mig, då jag gillar dom.
Ghost, orkar jag inte kommentera då jag inte förstår det.
Alina, är fantastisk!
First Aid Kit borde vunnit årets grupp, vem bryr sig om Kent?, vem lyssnar på Kent? Varför skriver jag ens om Kent? Årets grupp 2012, kyss mig där ryggen byter namn.
Labyrint!! Så fint att dom vann, jag älskar sönder er!
Ikons vann inget pris. Inte Jonas heller. Det blev El Perro Del Mar som jag sa, välförtjänt ändå.
Årets rock...ja, kul att deras flickvänner blev glada i alla fall.
Guldmicken till Frej, Uno och Herbert. Bara dom namnen är ju värda ett pris.Många menade att Frej var full, men jag tror faktiskt att det är hans normala tillstånd. Men som jag sa är Maskinen grymt bra live, så visst!
Årets låt, odiskutabelt. Med dom konkurrenterna alltså. Jag tycker iofs att det släpps ca 50 bättre låtar det här året men det är ju jag.
Årets artist, gillar ju Linnea. Ogillar dock att det är Orup som skriver låtarna. Går emot det mesta jag tror på. Inget ont om Orup men låtarna hade lika gärna kunnat gå till Lena Ph, men hon gör ju succé på SVT nu. Eller jag vet inte hur deras samarbete ser ut men slå dig fri Linnea, du behöver ingen hjälp för att bli bäst.
I övrigt var galan strålande bra, Soran är roligast och ljusproduktionen fick Scandinavium att framstå som en klubblokal. Genidrag med såpas låga ljusriggar!
En snabb titt på Yaki-da där dunjackorna från 2000 hiphop-kids värmde stället, förutom på terassen där Pusterviks-Peno höll hov i den fina lilla popoasen. Där var det lite kallt, men fint, väldigt fint.
Om jag kände mig gammal på Yaki så kände jag mig istället relativt normal på Elite. Ryggdunkar och handskakningar i strid ström. Att stöta på Ludwig Bell var dock bäst, hans skiva kommer i mars, det blir episkt. Annars var som sagt Ikons fullast, Lundqvist hade sotarmössa, Calle P en golftröja och Anton K en odefinierbar jacka. Lorentz eller Sakarias var distanserad osv osv.
Ja. Egentligen missade ni inte så mycket. Eller så gjorde ni det. Jag och baby åkte hem vid 1 då småbarnsförälders-tröttheten tog ut sin rätt.
Galan fick varken en kung eller en drottning. Vilket var skönt då risken att SHM skulle bli kungar var alldeles för stor med tanke på jublet dom framkallade i Scandinavium. Möjligt att dom gjort sig förtjänta av priset årets dans, jag vet inte, men mycket mer än just dans är det inte.
Ah. Sammanfattningsvis;
Que Club <3 P3, trots kritik om "P3 Ryggdunk" och distanstagande från "de riktiga indiekillarna" så tycker jag verkligen P3 inte hycklar om vad det är, det är deras fest, deras musik, deras pris, skapat, format och genomfört av personer som faktiskt jobbar med det här året om. Klart dom ska få ha en gala.
Jag kommer också ha en gala en gång i framtiden, och då får P3 komma.
Vill ni se bilder så kan ni se de bilder Djungeltrumman tagit här
Och glöm inte att kolla in mig på facebook, där skriver jag ibland.
"Vi satt i replokalen och kollade på Vem vet mest istället för att spela musik"
Det är snart tre år sedan jag hörde dom för första gången, jag såg dom på ett lastbilsflak i Majorna samma vår, och redan då kunde jag känna att dom faktiskt bar på något speciellt. Sedan dess har det hänt mycket för dom, dom har tagit studenten, blivit äldre och mer medvetna om både sin omgivning och sin musik. Borta är den romantiska naiviteten och i centrum står fyra killar som vet vad dom vill. Borta är texter om skönt vatten i Saltholmen och fokus ligger istället på att distansera sig och kampen för att aldrig bli en del av den stora meningslösa massan. Den rädslan, de grusade förhoppningarna och den stora hopplösheten går som en röd tråd genom hela den nya EP´n som släpps idag. För Ny Demokrati EP är inte bara ett statement, det är ett tidsdokument och inte minst ett knippe oerhört bra poplåtar.
Sångaren Robert Aspenskogs röst har blivit äldre och bättre, trummorna har blivit kraftigare och gitarrerna har fått en helt ny tyngd. Det är egentligen ett helt nytt band som ställer sig på Jazzhuset på torsdag, men samtidigt känner vi igen oss i den charmen som gjorde att vi föll för dom för tre år sedan. Det är stort.
Så, jag kände mig manad att kolla läget med just sångaren Robert.
Hej Robert. Hur är läget?
-Skittrött, men annars bra!
Den nya EP´n släpps äntligen idag , är det ett efterlängtat släpp?
-Ja fy, vi om några har ju verkligen velat få ut den någon gång. Det var diverse administrativt krångel eller vad man ska kalla det som drog ut på släppet, så det krävdes att vi till slut tog saken i egna händer.
Är det egentligen inte dags att ni bara startar ett eget skivbolag?
-Rent juridiskt är det väl det vi håller på med. Vi håller på att starta företag för att slippa vänta på gager i flera veckor efter spelningarna som vi brukat få göra. All förlust på ep:n kommer gå därigenom, själva definitionen av ett skivbolag!
Hur mycket onödig energi läggs egentligen på det administrativa? Skalar det bort en del av glädjen att få hålla på med musik?
-För oss har det definitivt skalat bort en del glädje under det senaste året. Allt vi har velat har varit att släppa den här förbannade ep:n, men vi har haft ett skivbolag som inte haft tid för oss. Mot slutet var vi helt handfallna, vi satt i replokalen och kollade på Vem vet mest istället för att spela musik. Tillslut insåg vi att vi var tvungna att släppa själva, och nu är vi glada igen!
Va skönt att höra, för det är inte särskilt mycket glädje i låtarna, eller hur skulle du beskriva dom?
-Det är ju svårt att beskriva sina låtar utan att göra en hel doktorsavhandling. Men det genomgående temat är väl helt enkelt att hoppet är ute. Allt går åt helvete och världen håller på att rasa samman.
Är detta manifestet för din ungdom?
-Eftersom jag inte vet något annat än att vara ung så kan jag väl egentligen inte uttala mig, men jag tror inte att min ålder har någonting med min pessimistiska inställning till vart världen är påväg att göra. Det ligger nog mer i att min generation är den "medvetna" generationen. Hade kanske möjligtvis brytt mig mindre om jag var äldre. Allt det där snacket om att man har en "glöd" när man är ung, du vet.
Önskar du ibland att du inte var så medveten? dom som lever mitt i den stora fördummingen verkar ju onekligen vara lyckligare
-Haha, på ett sätt hade det ju varit så otroligt skönt att slippa se skiten. Det är ju ändå försent nu att göra någonting åt det.
Ja, det är ju det. Nya Ep'n heter Ny Demokrati. Varför gör den det?
-Vad som håller på att hända är att det har uppstått en ny form av demokrati i hela världen, eller åtminstone västvärlden, där folk som vräker ur sig diverse odemokratiska yttranden skriker om en av demokratins viktigaste beståndsdelar, yttrandefriheten, så fort de får motstånd. Sakta men säkert ändras beskrivningen av exempelvis Sverigedemokraterna från rasister till främlingsfientliga, och slutligen till "invandringskritiska", eftersom folk inte tänker på att Sverigedemokraternas uttalanden är extremt odemokratiska. Ändå åberopar de demokratin, och det är det som blir den nya formen demokrati, förstår du? En jävla deflation av hela begreppet "demokrati". Sedan är det ju lite roligt på grund av en viss samling mansgrisar under 90-talet.
Vem är då Christan Duhan (som besjungs i en av sångerna) i allt det här?
-En tobakshandlare som hade Majvikens livs vid Chapmans torg. Vi köpte folköl av honom innan vi hade fyllt arton, och vi lärde känna honom rätt bra till slut. Han berättade bland annat att han utbildade sig till IT-tekniker i sitt hemland, men här i Sverige fick han stå och kränga cigg och hyrfilmer för att försörja sin familj. Han sålde även fyrverkerier, tavlor och åkbiljetter till Liseberg i sin lilla butik. Ett riktigt original.
Om vi istället tittar på själva musiken så har ni fått in en hel del tyngd i musiken. Lite av ett nytt sound, är det en medveten riktning?
-Inte alls faktiskt, det har kommit väldigt naturligt när man vuxit upp lite och som sagt blivit mer medveten om vad som händer i världen. Man blir ju helt enkelt mer missnöjd och arg, och då går ju låtarna lite mer i moll om man säger så.
Det är ju tre år sedan era första låtar kom ut. Känns det som om det är längesedan?
-Ja, herregud. Samtidigt har tiden gått kusligt fort. Mycket saker har hänt, och mycket har förändrats.
Om du kollar på Jerrys film från Tram Sessions. Vad tänker du då? Vad är det för grabbar du ser?
-Då undrar jag hur fan jag tänkte med den där hatten och de där byxorna. Och hur vi kunde med att sjunga den där horribla texten. Jag har inte kollat på videon på länge, just för att det fortfarande är pinsamt. Dröjer nog ett tag till innan jag kan skratta åt det helt.
Men visst, det är väl ändå lite charmigt. Vi var lite blyga och väldigt nyfikna.
Nu tycker jag du är lite hård mot dig själv, dom tidiga låtarna bär ju på en stor charm och vi som hyllade er såg ändå en potential i er. Det visar ni inte minst med den nya EP´n, så är Bobastian på gång igen? Byxorna och hatten är dock svåra att snacka bort.
-Jag tror att alla som gör musik skäms lite över det första man gjorde, men samtidigt är jag extremt självkritisk. Men det var en överväldigande känsla när man märkte att folk gillade det. Vi är definitivt på gång igen, hungrigare än någonsin!
Releasfest på Jazzhuset på torsdag, kommer ni då försonas med de tidigare låtarna eller blir det bara nytt?
-Det får man se om man kommer!
Oooh vilken teaser! Då säger jag lycka till på torsdag och jag hoppas vi får se mer av er under 2013!
-Det lär ni göra!
Så bege er till Jazzhuset i morgon, det kommer bli bra, Bobastian är ett väldigt bra liveband och dom nya låtarna är som skapta för att avlyssnas live.
Ep´n ligger nu ute på spotify och är producerad av Richard Hallin i Rill S Studios, något annat vore ju konstigt. Jag tycker även ni kan köpa den på i-tunes.
Göteborg brinner lite just nu, känner ni det?
Ny singel från Futile Claps
Då var den äntligen här, singeln som vi längtat efter sedan jag plockade upp dom för drygt ett år sedan. Det har iofs gått 1.5 år sedan man släppte de förra låtarna men arbetstempot är väl helt i linje med bandets håglösa image.
I den lagom flummiga intervjun för ett år sedan så sade August att man skulle göra grymma låtar och spela in under 2012 och så lät man det bli efter några söndagar med twitter-Pontus i studion. Resultatet är ståtligt, storslaget och magnifikt, utan att behöva ta varken ett steg framåt eller bakåt. Musik ska ju inte vara svårare, det ska ta tag i dig, rycka tag i din värld och kasta dig till en annan plats, och just det lyckas Futile Claps med. Trots sin likgiltiga punkimage och brist på uttalade ambitioner så vet jag att det finns en dröm där bakom, man ska bara tro på det man gör och fortsätta ge oss låtar, för som sagt, potentialen finns.
Smaka bara på gitarrerna.
Ny låt från Friska Viljor
Sedär ja, dom smyger upp med en ny indie-rökare bara sådär, helt utan förvarning. Senast var ju 2011 och jag minns att jag tokhyllade låten Friska Viljor – Come On. Med all rätt så här i efterhand.
Nya låten kan vara början på ett fint 2013 för Stockholmsbandet. Jag tror på det, det "svänger gött" som man säger i hamnen.
Friska Viljor – Bite Your Head Off på Spotify
Eller på Soundcloud.