Den 15 februari släpps Silvana Imams tredje album, Helig moder. Den 2 mars kommer hon till Göteborg och Trädgår’n. Att intervjua henne var en så kallad no brainer.
Efter lång väntan har ett releasedatum äntligen satts för artisten, producenten och stiloraklet Silvana Imams tredje album Helig Moder. Sedan debuten 2012 har tunga priser för banbrytande texter och mäktiga liveframträdanden, såväl som en outtröttlig kamp för jämlikhet, banat väg för rapparen från Jakobsberg. I år väntar en lång turné med samma namn som fullängdaren. Vi ringde upp för att prata om att vara konstnär och business woman.
Berätta om den flippade sminkningen på Ellegalan!
– Jag såg en bild på ett barn för ganska länge sedan, det var en intervju på Al Jazeera om en skola där barnen får en könsneutral approach från de vuxna. Det här barnet hade bara tagit en penna, klottrat sig i ansiktet och tänkt att det är fint. För vad är fint och vad är fult? Normerna är så skeva. Varför ska du inte sminka dig som du känner dig? Varför betala massa pengar för en perfekt sminkning eller för någon produkt bara för att Kardashians säger att det är snyggt att ha typ ett smalt ansikte? Så egentligen var det en ganska enkel tanke: barnet i oss alla. Jag sminkade mig utifrån hur jag känner mig och jag är ett kaos just nu, i och med att jag släpper album om tre veckor. Allt är upp och ner.
Vad betyder helighet för dig?
– Helighet betyder att vara som vatten. Att vara öppen för allting, att försöka separera sig själv från sitt ego. Om du väljer att prata om mitt utseende, mitt yrke, min kropp – om du definierar mig utifrån det så är det egots uppfattning. Det är fel uppfattning. Jag är en människa, precis som alla andra. Vi är inte våra kroppar, vi är inte våra namn, vi är ett evigt varande. När samhället definierar oss och när vi definierar oss själva så ökar separationen mellan människor. Och det är ganska sorgligt, tycker jag. Helighet är enighet.
Foto: Kimberly Ihre
Helig Moder skulle egentligen ha släppts i maj i fjol. Istället meddelade Imam att låtarna enbart skulle spelas live då hon ville skita i kraven från musikindustrin.
Vad har du fått för reaktioner från dina fans under året?
– Min tanke var att jag ville spela plattan live och möta deras reaktioner. Men nummer ett: folk som inte har råd att gå på spelningar. Nummer två: folk som har fobier eller på andra sätt inte vill eller kan vistas bland människor. Jag kände att fan, det här känns inte sjyst. Och mina fans är väldigt aktiva. De har åsikter och reagerar, och det hade varit konstigt om jag inte hade lyssnat. Skivbolagen räknar ens värde i streams. Jag vill inte vara en del av det där. Men nu är jag hundra procent independent och driver eget bolag.
Förra plattan innehöll bland annat mycket hyllningar till dina nära. Det känns som att temat är annorlunda på Helig Moder – vad handlar den om?
– Det är alltid svårt att säga ett speciellt tema men om jag jämför den med Naturkraft, som mer var en hyllning till mina rötter och en berättelse om vart jag kommer ifrån, så handlar den här plattan mer om vad som händer sedan. Vad händer nu? Blicka framåt och samtidigt berätta om vad jag har gjort och vem jag är. Du kan ha åsikter om mig men det jag har gjort är skrivet, det är historia. Det talar för sig självt.
Kan man beskriva det som en stridslystenhet?
– Den dagen då vi alla är fria kan du sluta kalla mig stridslysten eller den som kämpar. Då slutar jag. Men fram till den dagen… Är du en minoritet så har du inget val. Du måste kämpa. Just nu, i min kropp, så går det inte att välja. Jag ser ljuset, som är sista spåret på plattan, där går jag in i mig själv och mörkret mer. Och att jag vill se ljuset. Det är typ min sorgligaste låt men jag blir så jävla lycklig av att lyssna på den.
I höstas var det meningen att Silvana, Cherrie och Erik Lundin skulle ge sig ut på en gemensam turné. Så blev emellertid inte fallet: efter beskedet om att alla tre hade avbrutit samarbetet med sitt management Trans94 ställdes ”BORN. LIFE. DEATH. TOUR.” in.
”Kvinnlig hämnd! Det skulle jag svara.”
Hur har uppbrottet med Trans94 påverkat dig som artist?
– Jag, Cherrie, Ibbe [Lundin] och alla vi artister har jobbat så länge i samma crew så vi är ju vänner ändå. Men managern har inte varit bra – han har haft andra intentioner. Frågan var mer hur jag skulle ta mig bort från honom. Så jag byggde ett eget bolag och tog tag i mina samarbetspartners. Jag älskar business. Vem fan kunde tro det? Det är fett roligt. Jag bevisade för mig själv att jag kan och är intresserad av det. Jag är en rapping CEO. Både konstnär och business woman – inga konstigheter.
I en scen ur den prisbelönta dokumentären Silvana – Väck mig när ni vaknat från 2017 är ordet feminism det första du beskriver din musik som. Skulle du svara likadant idag?
– Kvinnlig hämnd! Det skulle jag svara.
En del menar att feminismen på sätt och vis blivit urholkad – var och varannan person kallar sig feminist eller har kvinnosymbolen runt halsen idag. Det kan kännas svårt att fatta vad som är strid på riktigt. Håller du med?
– Är det så? Vem säger det? Alltså, för mig blir det en djupare diskussion om vem som säger det och hur och varför. Låt oss säga att en kamp blir trendig; det är ju makten som vill ta ifrån oss makten. De vill kommersialisera det. Det är fel. Det är en missvisning, de försöker missleda dig.
Så fuck dem?
– Nej, grejen är att jag tycker inte det. Jag tycker att vi ska prata med varandra. Jag är jätteöppen för att prata med alla, även med typ rasister. Just för att kunna upplysa. Om vi alla är vatten, om vi tar in vad andra människor säger så kommer det förhoppningsvis leda till någonting bra. Att man slutar ha en taskig människosyn.
Tror du att man kan övertyga en nazist att sluta vara det genom samtal?
– Jag hoppas det. Jag vill inte tro att folk är dumma i huvudet och omöjliga. Det känns mörkt.
Nu har du massa grejer på g – händer det något mer utöver albumsläpp och turné?
– I april ska jag faktiskt göra ett TED Talk. Det kommer vara på engelska men någonstans i Sverige. Det har alltid varit en dröm!
