Marknads-Mike.

Mikael gick på marknad i Våxtorp and all he got was this lousy väst.

Tyvärr vill fotot inte vända på sig så vänd på datorn eller huvudet. Värt det är det.

All Work and No Play i Halmstad.

Inte så farligt ändå. Vi ska bara skriva så att tangentborden blöder och fingrarna skriker idag. Sen är det helg och långhelg till och med. Mamma fyller 55 och på lördag ska jag och Mikael se Håkan Hellström.

Men titta på de här labbarna. Datorn är inte onormalt liten heller!

Nu sitter vi inne i Halmstad och jobbar och lyssnar på halländska. Känns fint att vara här i min gamla hemstadsmylla. Ganska ensamma är vi också eftersom Halmstad, sin vana trogen, stänger ner allt så fort det andas röd dag. Kidsen är hemma hos mamma och pappa. S:et är grå i ansiktet av trötthet men vägrar vila. Emellanåt spärrar hon upp munnen i någon sorts försök till leende för att vi ska köpa att hon visst är pigg och glad. Hon vill inte missa en sekund av någonting. I synnerhet inte på något jävla mög som att vila. Själv lyssnar jag på värdelös musik som jag ska recensera. Men det är sol och nyss drack jag en islatte så det är ju rätt så bra ändå va.

Phosphorescent.

Igår gjorde jag en telefonare med Matthew från Phosphorescent. Glädjande nog var han trevlig. Inte bara trevlig utan faktiskt en av de trevligaste jag n å g o n s i n intervjuat. Dessutom är Muchacho en jävligt bra skiva. Och Song For Zula slutar inte att nästan få mig att gråta varje gång jag sätter igång den.

September alltså.

Här gick jag i min enfald och trodde att uppföljaren till min tonårs förälskelse "Bara en natt" och senare "Bara en dag" skulle komma på bio jättejättejättesnart. Men den dröjer ända till 20 september. Det är alltså över hundra dagar kvar.

Mors dag var det ju också.

Och då fick jag biljetter till Håkan Hellström på Slottskogsvallen och det passade ju ganska så bra med tanke på att Emster nyss hade hört av sig och frågat om vi skulle gå. Då visste jag inte men nu gör jag det. Så nu ska vi ut och äta med Emster och Jäl och sen se konsert. Bra morsdags-present får man väl säga. Hela helgen var för övrigt fantastisk. Sol. Film. Botaniska. Öl på Kontiki. Cykeltur. Lugn. Och. Ro.

Lilla pausen.

Ja men har suttit klistrad vid skärmen från 9 imorse till nu. Bokat in en rolig intervju till imorgon kväll som jag egentligen inte har tid med men va fan. Man kan inte hoppa över roliga grejer. Har en text kvar att skriva idag när underlaget anländer. Och två eller tre texter imorgon beroende på om en person har tid/är frisk så hen kan svara på några frågor. Helt otroligt hur vissa veckor är lugna gatan och hämta på förskolan klockan 14 och andra är huvudet ner och köra på tills allt är klart. Är så jävla trött nu. Har Tintin på gården och ögonen på inkorgen. Väntar på pling.

Visdom.

Sitter och jobbar på café med Mikael Coelho Andersson idag. Efter en kaffe kom han med denna glimrande insikt:

   När jag inte gör något får jag inget gjort ...
när jag gör mycket får jag mycket gjort. 

 Varsågod. Brodera och häng på väggen.

Stopp & belägg.

Hör en medelålders man i cowboyhatt, arbetsbrallor och tight träningströja ringa tatueraren och boka tid.

– Jag ska ha playboy-haren på halsen... du... men bara silhuetten!

Och jag vill springa fram och skrika "NEJ DU GÖR ETT MISSTAG!!! AVBOKA TIDEN FÖR HELVETE!".

Men det blir säkert jättefint.

Gjorde ett besök på Ebbes hörna.

Behöver ladda upp för sommaren. Egentligen borde jag väl läsa bokcirkelboken men det har jag inte riktigt kommit mig för än. I lördags fick vi i alla fall lust att gå till Ebbes hörna och se vad de hade i pocketgömmorna. Alltid finns det något. Har nästan helt slutat läsa inbundna böcker. Det är för klumpigt. Tycker faktiskt inte ens att det är fult med slitna pocketar i hyllorna. Nej, jag bryr mig inte om det. Jag gillar slitna böcker. Som vanligt blev man lite sådär halvotrevligt bemött i kassan. "NÄSTA!" skrek tanten innan jag ens hann ta emot kvittot. Men det är sånt man får ta när man hittar bra grejer för bara några kronor.

Konditorn.

Bortsett från att Mikael klagat konstant på hur ont han har i ryggraden har det här varit en alldeles förträfflig dag. Nä. Vänta. Jag är inte nöjd med hur hans efterrättstillverkning går till heller. Han ställer alldeles för många frågor. Fattar inte ens hur man kan ha några frågor kring hur man gör chokladmousse när receptet ligger framför honom på köksbänken. Det är nere på nivån "hur delar jag chokladen?" nu. Ofattbart. Nu kom en till "men DET ÄR JU PYTTELITE MED EN ÄGGULA SKA DET VA SÅ LITE VA?"

Tidigare visste han inte vad ett vattenbad är. Jag förklarade. 

– Koka vatten, bryt ner chokladen och låt den smälta i vattnet, låt den stiga upp till ytan och lyft upp den med hålslev

– Ah... okej. Bra. Jag visste faktiskt inte hur man smälter i vattenbad.

– Du fattar att man inte gör så va? Smälter chokladen i vattnet?

– JAG HAR ALDRIG GJORT VATTENBAD. Chokladen är ju FEEET så det SKIKTAR VÄL SIG ÄNNA?

Det där med änna sa han inte. Men det hade varit kul om han gjorde det.