Imorgon står Västerbron på Oceanens scen och öser ur sig ett unikt hopkok av indierock, punk och skånsk emo. Vi har pratat om att bli vuxen, diskmaskiner och om vad som kännetecknar det skånska emo-soundet.
Hur mår indierocken idag?
– Den mår bra, tackar som frågar. Kanske inte lika många som lyssnar på vad den har att säga men det kan bero på att den inte har så mycket att säga längre. Den är upptagen med att återuppliva sig själv hela jävla tiden.
I eventtexten för Oceanen-giget används bland annat termen skånsk emo för att beskriva er musik. Vad kännetecknar den skånska emon?
– Glimten i örat.
För runt fem år sedan släpptes er debutsingel Om du säger det så är det så. Ser ert förhållningssätt till Västerbron och musiken likadant ut som när ni började släppa musik?
– Nej. I början va det odramatiskt, kravlöst och lustfyllt. Nu är det tvärtom. Dramatiskt och i vissa fall forcerat. Det blir ju så när familjer bildas. Men på scen är det ju samma gamla Västerbron. Vi är bara intresserade av att nå ut så att vi får komma ut och spela men något världsherravälde är det inte tal om. Herravälde har vi fått nog av.
Foto: Koul Person
I slutet av förra året släpptes ert album Flyktbeteendevetenskap, hur känns det nu när albumet har varit ute sedan november 2018?
– Det släpptes i ett töcken av heltidsarbete, familjeskapande och sjukskrivningar så vi hann väl aldrig riktigt njuta. Ibland glömmer vi att vi ens släppt ett album.
I låten Ett ordnat liv från ert senaste album sjunger ni bland annat om en diskmaskin. Skulle ni säga att Västerbron har vuxit upp?
– Jo. Diskmaskin är ju Level 24 av Livspusselspelet.
Hur ser er definition av att vara vuxen ut nu? Skiljer den sig från vad ni ansåg vara vuxet när ni var barn?
– Jo det gör den nog. Barn är ju inte riktigt kloka.
Vad kännetecknar ett liveframträdande med Västerbron?
– Det är en väckelserörelse! Fullt ställ från mitten av första låten. Det känns faktiskt lyxigt att ha 30 låtar att välja mellan när vi väljer kvällens. Ibland säger någon att vi är Sveriges bästa liveband. Då brukar jag ödmjukt hänvisa till det där bandet i kostymer, The Hives. Och nämna Zara Larsson och Klang och 100 andra band. Folk har så lätt att dra till med superlativ.
Vad händer framöver?
– Inte så mycket. En runda i Norrland sen går vi på semester. Vi har väl några härliga låtar i ”pipen” men eftersom Peter flyttar till Malmö lär vi väl få återuppfinna oss själva igen.
Länk till eventet hittar du här.
