Han är en av få som lyckats ta svensk hiphop utanför landets gränser, och det utan att försöka passa in i rådande internationella normer. Han har alltid varit en artist som utmanar konventionerna för vad som är hiphop och hur den ska presenteras, nyskapande både musikalist och konceptuellt. Under sommaren 2014 förbereds släppet kring Adam Tenstas tredje skiva och återigen är musiken stöpt i ny inkarnation.

– Det var ingen som ville öppna dörren för oss, så vi fick tidigt lära oss att om vi vill något så måste vi göra det själva. Hur får vi ut musiken när ingen vill spela oss på radio, ingen vill spela oss på tv? Och inte blir bjudna på några spelningar heller … Jo, vi fick ta tag i det själva.

Året är 2002 och Adam och hans kompanjoner lägger mycket tid och jobb på sin verksamhet. Arbetet resulterar i en mixtapeserie i 6 volymer som bränns på CD:r, en i taget. De trycker upp T-shirts till hela ligan och liknar ett fotbollslag på väg mot match, där på tunnelbanans blå linje mot stan. De har sin spot, i korsningen Kungsgatan/David Bagares-gata, i hjärtat av Stockholms kommers. Malplacerade i sin uniform, men med huvudet högt, drar de på en boomblaster som pumpar ut deras musik. Här skapas mentaliteten och arbetsmoralen för det som sedermera blir bolaget RMH ent, kort för Respect my hustle … uttrycket förpliktigar.

”Vi hängde där och syntes och spelade musiken skithögt”

– Vi stod där varje gång vi hade något ute och varje gång vi kunde vara samlat manskap. Oftast lördagar eller fredagar, vi hängde där och syntes och spelade musiken skithögt även fast vi inte hade något tillstånd. Vi sålde skivor för 40 spänn eller 20 spänn och om någon var tveksam så fick de en gratis istället. Vi spenderade mycket tid där och det gav verkligen resultat, för efter det så blev vi kända i trakten som de som gjorde saker på egen hand. Sen blev det som att folk tyckte det var en cool grej att vi stod där och sålde skivor, vi började märka att folk kom tillbaka.

Varför skrev du på engelska?
– Ingen hade slagit igenom på engelska och det var väl lite det vi siktade på. Det var det som vi lyssnade på och de var det vi sköt för, så att säga. Vi visste att vi hade något att berätta som världen skulle gilla. Då är det dumt att limitera sig själv med ett språk som svenska, tänkte vi.

Gruppen kring Adam jobbar på ett ny volym i mixtape-serien men känner den här gången att musiken nått en ny nivå, det är på tok för bra för att slösas bort på ett mixtape. Planerna börjar dras upp för vad som ska komma att bli It´s Tensta thing, Adam Tenstas debutskiva. Under åren som leder fram till släppet pluggar Adam först nationalekonomi, sen sociologi och får en tid senare jobb på Microsoft i Akalla. Han jobbar där under ett år, den tid då texterna växer fram. Den första officiella låten blir Bangin on the system. Den släpps i december 2006 och Adams liv går in i ett nytt skede.

– Då hade vi precis upptäckt Myspace och nätet som ett forum, vi jobbade med en kille som heter Thomas Gunnarsson, som satt på myspace 12-13 timmar per dag och skickade ut låten. Att de skulle lyssna på låten liksom och på det sättet genererade låten väldigt mycket uppmärksamhet. Det var verkligen ”viral guerilla-marketing at its finest”. Vi hittade ett forum där folk var intresserade av musik och genom att be folk lyssna på låten och fråga vad de tyckte om låten så hade vi efter en månads jobb 300 000 plays. Det var verkligen ett hästjobb som gav resultat. Vi var verkligen positionerade som ett lag. Jag och Nils in och ut i studion för att fortsätta skapa, Thomas på datorn och Babak ute bland industri och klubb folk för att få till spelningar och annat.

Runt 2006–2007 har vi plötsligt flera rappare på den svenska rapscenen med potential att slå utanför gränserna. Lazee, J-son, Henok Achido, Mapei med flera. Adam Tensta blir snabbt en av de mest uppmärksammade och Promoe från Loop troop tar med honom på en turnè som innefattar 20 spelningar runt om i Europa, sedan dess har det rullat på.

Adam Tensta följer upp med singeln They wanna know. Det blir första låten som får rotation på radiostationerna och spelningarna börjar rulla in. Under sommaren 2007 gör Adam Tensta Hultsfreds Rookie-scen och blir allt mer påpassad, något är på gång … Adam tar chansen, han slutar sitt jobb på Microsoft för att ge 100 % av tiden till drömmen. Det blir en sommar fylld av framgång och det fortsätter taktfast uppåt, deras verksamhet som som pågått så länge börjar slutligen ge frukt. Spelningarna trillar in allt mer frekvent. Stockholm, Göteborg, Malmö, vissa mindre städer, de inser att det börjar bli dags för en ny singel för att upprätthålla hypen.

”They Wanna Know var dörröppnaren, men det var med My Cool som det verkligen exploderade”

Det är Adams födelsedag, 1 augusti 2007, han befinner sig i Umeå. På den påslagna datorn finns ett beat som pockar på hans uppmärksamhet, han har haft det ett tag och gillar det, men har svårigheter att komma på temat för låten. Men där i Umeå formas tankarna. Han spelar in den samma dag. Resultat är den låt som ska bli hans genombrott för den stora massan, My Cool.

– Jag visste direkt att det var något speciellt, det var något utöver det vanliga, samma reaktion fick jag se hos folk som lyssnade på den, det var något de inte hade hört förr. They wanna know var dörröppnaren, ett nytt sound hade presenterats. Men det var med My Cool som det verkligen exploderade kan man väl säga.

Plötsligt är Adam Tensta den mest bokade artisten i Sverige under åren 2007-2008 och gör 260 spelningar, i Sverige, Skandinavien, Europa och USA.
– Vi var överallt liksom. Det blev större än någon svensk hiphopakt hade varit internationellt och även i Sverige så var det lite som jag hade hoppats från början. Valet att kicka på engelska gjorde att jag hade en bredare publik över hela världen, inte bara de som lyssnade på svenska.

Följande år vinner Adam Tenta en grammis och RMH, grabbarna från korsningen Kungsgatan/David Bagares gata blir uppvaktade av de stora bolagen i USA. Interscope och Atlantic vill signa den unge svenske talangen. I en situation där de flesta i hans situation hade famlat efter pennan har RMH is i magen, de tackar nej.

– De fattade att de hade stora låtar som fungerade över hela världen, det kan vem som helst förstå. Men de förstod inte vad vi ville ha ut av det liksom. De ville få ut pengar av det, vi ville få ut inflytande. Så till slut var det att välja om jag ville signa iväg drömmen, det som vi hade kämpat och grindat för, varje dag, varje vaken minut, för att göra så bra som vi kan. Så då bestämde vi oss för att det är vår dröm det här, det är inte deras dröm och det är ingenting de kan köpa. Det finns säkert folk som har ångrat det där senare, men inte jag.

Livet snurrar snabbt och It´s a Tensta Thing blir en skiva som lever länge. Det ska dröja hela 3 år innan nästa skiva ser dagens ljus, men musiken har under åren som gått tagit nya vägar, det är i ny skepnad Adam Tensta åtevänder till publiken. Det är råare, hårdare och en ännu mer ifrågasättande MC.

Trots denna framgång så väljer du en mycket mörkare ton för kommande skivan Scared of the dark, både i text och ljudbild, vad beror detta på?
–Jag ville bara fortsätta göra musik och den skivan speglar mycket vad jag kände under den tiden och … det måste få vara ärligt. Och det får vara direkt och det får vara som jag kände under den tiden, det vore kanske mer kommersiellt gångbart att göra sin andra skiva så som den första. Men rent artistiskt villle jag göra något annat.

Sedan dess har Adam även valt andra vägar i hur musiken presenteras. Han gör uppmärksammadePass it on, där låten bara släpps i ett exemplarför en lyssning och sedan skickas den vidare från person till person över facebook. Han gör ett samarbete med Junkyard, en näthandel för skate och streetwear. En synergi mellan klädkampanj och skivsläpp som även bjöd på en rad intressanta samarbeten, till exempel Grapevine med Jaqe och Young, black and famous med Adam Kanyama.

Under 2013 släpps skivan Last Days of Punk i en limiterad vinylutgåva på 250 exemplar, idéerna tycks aldrig sina.

– Den här musikupplevelsen jag vill förmedla, den vill jag dela med kreativa människor omkring mig. Det finns ju genier inom alla grenar av skapande i kultur och det finns alltid de som vill testa nya grejer, är orädda helt enkelt. Så finns det någon som kan göra en video på ett unikt sätt eller någon som jobbar inom reklam som vill göra något på ett coolt sätt, så är jag helt öppen för det. För mig handlar det om den sammanlagda upplevelsen. För min musik kommer alltid vara min musik. Sen kan man förpacka det på olika roliga sätt .

Under 2014 jobbar Adam på sin tredje skiva och för första gången är det han själv som producerar musiken. Det är inte bara ett nytt sound som presenteras utan skivan är även tematisk uppbyggd vad gäller lyriken. Innehållet spelar på stora känslor om kärlek, om olycklig kärlek, om besvikelser, om svek. Det är en kärleksroman i audiovisuellt format.

– Jag har alltid velat skriva om de svåra känslorna. Det som är svårast att skriva om för mig är de saker jag inte gärna vill prata om . Så därför är kärlek och hela den svängen i mitt liv ganska orört i min musik tidigare, då det varit mycket om min ort, mitt förflutna, min familj sådär, men aldrig till en kärlek liksom.

”Det jag proddar nu kan likaväl vara en indiepop-artists skiva egentligen.”

Adam har precis tagit ett bad i lägenheten i Tensta, börjat läsa en ny bok, samma väggar där han alltid bott, alltid haft sin bas, redan då han sprang mellan polarnas Super Nintendos och breakdanceträningar femton år tidigare. I lägenheten han tog de första stapplande stegen mot att bli en MC efter att den äldre brodern spelat Mobb Deep. Mycket har hänt sedan dess. Där allt började, där lämnar vi Adam Tensta, historien fortlöper, han sätter sig vid sin dator och öppnar sitt senaste projekt …

– Jag går alltid på en känsla och försöker pricka rätt helt enkelt. Det går bra just nu, jag känner att varje låt jag skriver är bättre än den innan, jag känner att utvecklingen går framåt i en jävligt hastig fart. Det jag proddar nu kan likaväl vara en indiepop-artists skiva egentligen. Det finns egentligen inget som säger att det är direkt förankrat i hiphop produktionsmässigt. Det låter bara djävulskt bra, helt enkelt.