Med en osviklig känsla för både catchiga refränger och samhällets baksidor har Lilla Namo blivit en av de stora inom genren. När sommaren 2014 till slut ger efter befinner hon sig i studion och arbetar med de spår som ska komma att bli uppföljaren till succédebuten, nästa kapitel i Lilla Namos musikaliska resa.

Den första delen av hennes liv spenderas i Akalla, men i slutet på nittiotalet bryter familjen upp och flyttar till andra sidan stan, Söderort. Ungdomarna från alla omkringliggande stadsdelar som Vårberg, Sätra och Bredäng samlas på fritidsgården i Skärholmen, där det även finns en studio och replokaler. Lilla Namo och polarna brukar hänga i den där studion som administreras av eldsjälen Linda. Det blir hennes första kontakt med en sådan miljö. Hon brukar även sjunga med ett rockband och får smak för att uttrycka sig kreativt i musik. De spelar till och med in en låt, som dock aldrig ser dagens ljus. Hon spelar även in en RnB-låt i sin kompis pappas studio, redan då väcks intresset för att verka inom olika genrer. Hennes storasyster lyssnar på hiphop och Lilla Namo snappar upp av influenserna.
– Hiphop har alltid funnits med, det var väl typ det jag lyssnade på som liten, men även mycket kurdisk musik, klassiskt, blues och såklart massa annat, men det var hiphop som var dominant.

Allt börjar med 2-Pac, vilken leder henne vidare bland övriga nittiotalsklassiker. Då intresset intensifieras går hon längre tillbaka i hiphophistorien och studerar de som skapade genren. Hon skriver mycket redan i tidig ålder och intresserar sig för spoken word.
– Jag kan inte komma på en specifik punkt där jag började rappa, vi brukade freestyla mycket på fritiden, bara på skoj. Alla känner alla i Stockholm, så det fanns omkring mig.

I tonåren börjar hon dock skriva sina första rader och en kväll följer hon med en kompis för att hänga i Marcus Price studio, kvällen mynnar ut i att Lilla Namo spelat in sin första rapvers.
– Det var bara en vers, det var inte något färdigt format.
Hon umgås med flera blivande rapstjärnor och figurerar i tidig ålder i klipp på Youtube, till exempel i en tunnelbanevagn som SR Metropol chartrar, med henne finns Stor och Da Costa.

Men rappen är avlägsen vid den här tiden. Lilla Namo blir 2009 antagen till Kungliga tekniska Högskolan i Stockholm och två år senare väljer hon dessutom att förlägga en termin i London som utbytesstudent vid UCL Bartlett – School of planning, musiken läggs på hyllan tills vidare.

Varför ville du utbilda dig till stadsplanerare?
– Jag ville nog ha en utmaning, jag gillar utmaningar, typ. Jag vet att om jag läst något annat som är rent tvärvetenskapligt så hade det inte varit lika utmanande för mig, för jag är lagd åt det hållet. När det gäller skolan så jag ville testa ingenjörsgrejerna och var dessutom redan då intresserad av staden och stadsplanering och hur allt är uppbyggt. Men även mitt intresse för matematik, geometri och algebra fick mig att söka till KTH.

I London börjar tankarna samlas till vad som ska komma att bli Haffa Guzz. Men upprinnelsen till låten går långt tillbaka i tiden. Då Lilla Namo frekventerar olika klubbar i Stockholm och lär känna den duo som senare ska bilda producentteamet Up To No Good. Några år senare ser de Lilla Namo i ett klipp på nätet och uppmanar henne att komma förbi studion.
– Min första riktiga låt, det var faktiskt Haffa guzz, som även blev min första singel. Alltid när jag har skrivit tidigare så har det varit utan mål, men där var jag tvungen att skriva klart och då blev det så. Jag hade den där tanken i huvudet, jag ville bara sätta mig in i hur det är från andra hållet, att va snubbe, jag känner mig ofta som en snubbe. Jag trodde verkligen inte att det skulle bli så stort som det blev. Folk gillade väl vad de hörde, det var rätt tidpunkt och allt sånt där. Den låten är ganska lekfull och hyped men samtidigt finns det ju något slags politiskt budskap, det är inte bara någon ignorant, rolig låt. Jag brukar tänka ibland på vad det var … Asså för mig handlar det om att vara sig själv på något sätt och typ inte falla in i det tråkiga … inte vara rädd för det som utvecklar. Jag tänker ändå att jag släppte Haffa guzz för att jag tyckte den var nice, men i efterhand har jag märkt att den stack ut kanske.

Lilla Namo flyttar hem till Sverige för att fortsätta sina studier, men vid sidan av studierna drar musikkarriären igång på allvar. Hon blir flitigt bokad och medverkar på till exempel Mack Beats skiva samt Petters King. Dessutom släpps hennes andra singel Höj Volymen som även den blir en stor hit. Det börjar bli dags för ett längre projekt och Lilla Namo skrider till verket.

Hur brukar en låt växa fram?
– Det är skitolika, oftast kommer jag på en refräng. Jag gillar melodier eller typ catchiga fraser, ibland är det något som fastnar, så jobbar jag utifrån det. Men jag har massa anteckningar på mobilen, som typ de flesta. I duschen kommer jag på mycket grejer, jag vet inte vad det är med duschen, men jag vet att det är så för många … Jag är ganska fixerad vid att det ska låta bra flowmässigt och det är något jag tänker på i efterhand när jag lyssnar … jag gillar att flowa, jag är flowfixerad, ibland lyssnar jag mer på folks flow än folks texter numer. När jag var yngre lyssnade jag mycket på så här conscious rap och lyssnade på vad folk sa, men nu känns det skönare att bara lyssna på det musikaliskt.

Debutep:n Tuggare Utan Gränser, innehåller förutom de tidigare hitsen en rad nya spår. Där även Lilla Namo som sångerska får ta plats. ReggaeinflueradeBadman blir en stor radiofavorit och titelspåret visar även prov på mer seriösa anspråk.

Vad menas med Tuggare Utan Gränser?
– Asså, den leker såklart med Läkare Utan Gränser. Men det handlar också om gränser och gränser kan ju ha olika innebörd. Jag tänker att det kan vara geografiska gränser och gränser i livet, men jag gillar att lämna det fritt så folk får tolka. Det kan vara positivt, det kan vara negativt. Det beror på vem som hör uttrycket eller vilket humör man är på när man hör det.

Vad är en Tuggare enligt dig?
– Det är också individuellt, ibland handlar det om att inte göra något och inte ha några obligations, bara vara asså . Det går inte att definiera en tuggare, det kan vara vem som helst. Det spelar ingen roll vad man gör eller vad man har för bakgrund, man bara hänger utan fördomar.

Under hela året arbetar hon med ny musik. Up To No Good står återigen bakom produktionerna. I mars släpps smakprovet Ny Bil vilken ett par månader senare följs upp med singeln Min, som görs tillsammans med barndomsvännen Blen.

– Jag gillar samarbeten, det blir alltid bättre när man är fler. Den musik jag gör nu är egentligen en fortsättning på min debut, jag behöver få ur de här låtarna ur systemet. Det är inte bara mina känslor som jag skriver om, det är typ kollektivt. När jag pratar om orten så pratar jag inte bara om mig själv utan det är i ett större sammanhang och samma sak med identitet. Jag är inte jättepersonlig i mina texter men jag känner att jag kommer bli det mer sen, när jag är mer redo.

Under våren 2014 tar Lilla Namo även examen som civilingenjör och Stadsplanerare. Efter fem års studier i London och hemstaden.
– Jag hade vetat vad jag ska göra efter sommaren i fem år och så ba, vad ska jag göra nu? Det kändes bra och det kändes läskigt också faktiskt. Jag har svårt att vara kreativ på beställning, det måste få komma som det vill. Ibland skriver jag skitmycket och ibland inte alls, så det har varit skönt att ha andra saker förutom musiken. Asså, jag gillar ju att stå på scen, men jag gillar inte att vara i rampljuset på det sättet, det är inte min grej. Och det här med turné och resa, det passar inte min personlighet riktigt, jag behöver lugn och ro, jag kan inte byta plats för ofta för jag blir stressad då.

Vad har skolan gjort för ditt musikskapande?
– Jag har lärt mig mycket om sociala problem som är kopplade till staden, om utarmade nedgångna förorter, vilket inte är ett svenskt problem utan ett europeiskt problem eller till och med ett globalt problem i storstäder … Jag har byggt på mina personliga upplevelser om sociala problem kopplade till staden och fått mycket idéer till min musik genom skolan.

Vad bör göras åt nedgångna stadsdelar ?
– Det är svårt att säga för det är knasiga är att stadsplanering alltid påverkas av politiken och vilken regering som sitter. Asså, nu är allting väldigt vinstbaserat, vilket gör att man inte bygger så mycket som man borde, utan väntar ut … Det känns inte som det finns någon allmännytta kvar över huvud taget, det tänket som fanns förr då man byggde, det tänket finns inte kvar, utan nu bygger man för att göra vinst, tyvärr. Det politiska systemet så som det är just nu, har gjort att ansvaret har gått ner i nivå, så bostadsbolagen har ansvar för att rusta upp sitt bestånd, inte staten. De allmännyttiga bostadsbolagen ska dessutom arbeta efter marknadsprinciper, de ska gå i vinst. Det är ytterligare en anledning till att många bostadsbolag inte ens har pengar till att rusta upp och då blir konsekvensen att de säljer ut mycket av beståndet för att ha råd och när man en gång har privatiserat så blir det svårt att köpa tillbaka. Det är typ det dummaste man gjort att vänta med att rusta upp, för nu blir det en jättestor utgift. Det är en medveten strategi dock.