Kapitel 4

Rawda

Vi dröjer oss kvar i Botkyrka ännu en månad. I kommunen  där allting en gång startade, platsen som fostrat några av våra bästa på micken. Än en gång har talang utkristalliserats i en av stadsdelens individer. År 2014 är hon 18 år men besitter redan färdigheter som från tidig barndom fått eliten att dra blickar till sig. Bitch bli inte sur, men det är Rawda som är kronprinsessan av svensk hiphop.

Illustration: Moa Romanova.

– Det har varit bra att växa upp här, jag trivs bra, men sen är det ju förort som resten av Botkyrka.  Det har påverkat ens omgivning märker man. Det är lite annorlunda från platser som inte är förort.  För mig har det ändå varit att jag trivts. Det är ganska lugnt även fast det ibland kan hända grejer. Typ polisgrejer, kriminalitet, men Tumba är ändå … om man jämför med resten av Botkyrka så är det ganska lugnt, alla känner varandra och det är bra sammanhållning. Det är inte läskigt, känner jag i alla fall.

Rawda bor kvar i stadsdelen där hon växte upp, tillsammans med sin mamma som jobbar på ett sjukhem i kommunen.  Hon går sista året på gymnasiet, sahällsvetenskaplig linje, med inriktning på beteendevetenskap och psykologi. Men då musikkarriären snurrar allt snabbare är planen att efter examen ta ett sabbatsår och fokusera på det hon lyckats bygga upp under studietiden.

– Jag behöver plugga upp några ämnen och så. Men jag går förhoppningsvis tillbaka till studierna om några år.

Det kunde varit ett citat från många unga kvinnor i Sverige, men Rawdas liv är långt ifrån ordinärt. Backad av några av genrens stora namn och med skivkontrakt i ryggen så  ser framtiden ljus ut, högskolepoäng eller inte. Och trots sin unga ålder har hon gjort sina timmar i båset. Redan som 9-åring skrev hon sin första låt tillsammans med storebrorsan.

– Det var han som fick mig intresserad, jag såg upp  till honom och han rappade och jag var intresserad av hiphop, så vi gjorde en låt helt enkelt.  Det var bara som en kul grej. Till en början var det nog bara för att min brorsa höll på. Jag gillade hiphop som de flesta andra gjorde i min ålder. Då förstod jag inte så mycket  av vad hiphop handlade om,  men sen när jag blev äldre kunde jag relatera till hiphop på ett annat sätt, samtidigt som det var en skön genre som passade min livsstil. Så jag fortsatte.

Du har berättat att även 2Pac har varit en stor inspiration till att du gör musik, hur kommer det sig?
– Det är väldigt svårt att förklara. Han är ju en legend men för mig har det varit lite mer än så. Jag vet inte riktigt vad det beror på, och det låter kanske fett dumt men det känns som jag lärt känna killen, jag vet inte … en förebild är han verkligen. När jag känt att jag inte haft någon, då känns det som jag kunnat vända mig till hans musik och inspirerats av den.  Hur han var som person, alla hans intervjuer och sånt, det känns som att han skulle förstå mig … och att vi skulle vara jääävligt bra polare.

Barndomen präglas vid sidan av musiken av fotboll. Hon spelar i ett mindre lokalt lag som sakta men säkert tar sig upp genom seriesystemet. De större lagen i Stockholm är och rycker i talangerna och även Rawda försöker sig på att ta en plats bland huvudstadens bästa spelare. Men samtidigt växer sig musikintresset allt starkare och tar med tiden över hennes liv. På den lokala fritidsgården finns en musikstudio, men framförallt ett par stora inspiratörer.  Där jobbar Danjah, en ung fritidsledare med  en diger rap-bakgrund, men som kanske framförallt gjort sig känd som sångare. Bland annat i samarbeten med Stor på låtar somStockholmsnatt och Allt vi gjort. Slumpen leder även in en annan viktig player inom svensk hiphop i den unge Rawdas liv – Mack Beats. Tillsammans tar de två musikaliska fritidsledarna Rawda under sina vingar.

– Vi gjorde flera låtar med Mack Beats och han har varit med överallt och har hjälpt oss och gett oss  kontakterna. Anledningen till att det har gått så bra är på grund av honom.  Han har hjälpt oss mycket sedan han började på fritidsgården, han har velat satsa på oss. Danjah har också varit någon slags mentor, som en manager men ändå inte. Det var han som tog första kontakterna med mitt skivbolag, de hade sett mig rappa hos Ametist på radio och han kände dem sen tidigare, så jag och Danjah gick tillsammans och signade och så.

Det ”vi” hon refererar till är det mångåriga samarbetet med Gabbe G som tillsammans med Rawda utgör gruppen 14X.

– Han flyttade till Tumba för några år sedan.  Vi var yngre då, jag var kanske 14 år och han var 12. Han visste att jag rappade och kom fram och pratade när jag var ute och spelade fotboll en dag, han sa att han var intresserad av att rappa också, så jag sa till honom kom, och han följde med till studion. Jag rappade med en annan kille då, så vi hade en låt och jag ba, var med på den här …  så det var första gången för honom. Sen hoppade den här andra killen som jag rappade med av gruppen så då bestämde jag och Gabbe oss för att starta en ny grupp. Sen dess har vi hetat 14X.

”Jag tror att till och med poliserna uppskattade att vi vågade.”

Rawda och Gabbe börjar spela in låtar som släpps på youtube och dylikt, redan från början får de uppmärksamhet för sin musik och börjar göra spelningar runt om i södra Stockholm.

– Första spelningen var på en polisstation, det var lite skämmigt då men nu i efterhand är det kul att vi vågade, för vi rappade om orten och om polisen typ med flit och jag tror att till och med poliserna uppskattade att vi vågade.

Under de kommande åren får Rawda mer shine som soloartist än med sin grupp, men de bestämmer sig ändå för att i enad front söka till talangtävlingen Nästa Nivå. Ett musikprojekt där unga talanger blir utvalda, för att sedermera under en tid bli coachade av etablerade artister i sitt musikskapande. I 14X fall, duon Mohammed Ali.

– Det var den bästa upplevelsen. Asså, vi kände Mohammed Ali lite sen innan. Vi hade träffat dem ett par gånger och de har varit förebilder hela tiden så det var fett kul att vi fick den chansen, vi hade ju släppt våra låtar på youtube och så hela tiden  men jag jobbade mest solo och var signad till Galagowear som soloartist, men med Nästa Nivå fick vi chansen att köra som en grupp så det var fett att  vi gick vidare och fick spela in vår låt, vara med massa förebilder och lära oss väldigt mycket.

Hur ser du på din karriär om 10 år?
– Jag kan inte tänka så långt framåt. Till en början tänkte jag inte ens att jag skulle fortsätta så här länge. Men när det går så bra som det gör nu så tänker jag nog att jag ändå kommer rappa om 10 år och  att det ska gå ännu bättre. Att jag och Gabbe ska fortsätta köra med vår grupp  och vara de främsta inom svensk hiphop, köra vår grej, fortsätta leverera.

Hur ska ni gå tillväga för att bli de främsta inom svensk hiphop då?
– Jag vet inte hur vi ska gå tillväga riktigt, vi tar det som det kommer.  Gabbe slutar också gymnasiet om ett år eller vad det är, så då ska vi båda satsa helt på musiken, det är vår plan. Fokusera, utvecklas och leverera. Men vårt namn har ändå kommmit upp nu och vi har ju rätt bra kontakter så jag tror vi klarar oss.

Vad föredrar du, att spela live eller att skapa musiken?
– Jag tror det är live-grejen faktiskt,  det jag  får från publiken … det är det jag gör musiken för.  Att komma ut och få köra live och verkligen se  hur folk tar emot musiken. Men att skapa och se att det blir bra är också fett. Och det är ju så vi får spelningar så det är både och där.

2013 debuterar Rawda även som soloartist med dubbelsingeln Bli inte sur ochBackspegeln. Bakom produktionen står två av de mest begåvade beatmakarna i landet just nu. Bli inte sur proddas av On-Ree, bland annat känd som mannen bakom hitten; Ba! Det andra spåret står givetvis mentorn, Mack Beats bakom.

”Ständigt hassla hårt. Det sammanfattar typ allt.”

Hur brukar den kreativa processen se ut?
– Ibland sitter jag tillsammans med en producent och gör låten från scratch och då säger jag vilken typ av beat jag vill ha. Annars kan det vara så att andra producenter skickar beats till mig. Ibland tycker jag om dem ibland inte, så det är rätt mycket beroende på  vad jag vill skriva om. Om beatet redan är tungt så anpassas det jag skriver om till beatet. Sen sitter jag och jammar och kommer på vilket typ av flow jag vill ha till just det beatet och när jag kommit på vilket typ av flow jag vill ha så börjar jag skriva och försöker få till det flowet. Ibland kan jag skriva  utan ett beat och försöker  sen hitta musik som passar till det jag har skrivit.  Så det är alltid olika faktiskt.

Vad kännetecknar en bra MC?
–  Det handlar mest om att vara sig själv och ha sin egen stil. Man brukar prata om äkta och inte äkta, men är man bara sig själv och får ut det man vill då är man en MC. En konstnär, på sitt sätt.

2014 har kickstartat med bl a omslag i Sonic och uppträdande på Kingsize-galan. Och självklart som en av rapparna på monumentalverket, Knäpper mina fingrar REMIX, initierad av Linda Pira. En EP var planerad att släppas i början av året men har skjutits upp till förmån för att bygga hypen ytterligare med ett par singelsläpp. EP:n kommer förmodligen istället att släppas till hösten.

Vad kan du berätta om nästa singel?
– Jag premiärspelade den på Kingsize-galan och den handlar lite om , jag vetefan hur jag ska förklara, eller jo, jag pratar mycket om fotboll i texten eftersom jag spelade fotboll förr. Och det blev som en metafor till det jag ville få fram. Det handlar om hur folk fungerar och att jag hellre är ensam  i vissa fall … och undrar vilka jag kan lita på. Jag använder fotbollen som en metafor. Att jag passar och han gör si eller så, ja … Ständigt hassla hårt, rappar jag i refrängen. Det sammanfattar typ allt.