Kapitel 3

Skizz

Från grupperna Up Hygh och Stockholmssyndromet till den begynnande solokariären så har allt Skizz rört vid blivit milstolpar. Därför kan det ses som årets viktigaste hiphopnyhet, då vi under mars får höra att Stockholssyndromet åter gått in i studion tillsammans, för att slutföra det mytomspunna Botkyrka Funk.

Illustration: Moa Romanova.

Ettfyranånstans, Tumba, Botkyrka, Storvreten, närmare bestämt. Det lanseras av Botkyrka Kommun som den Vita Staden, men 80- och 90-tal har präglat de vita väggarna. Skizz sneddar ner för trapporna från familjens lägenhet, porten är uppbruten, den är ofta det. Ibland möts han av pundare och alkisar som hänger i trapphuset. Det är i denna miljö han skriver sina första raps i 10-årsåldern, till en början bara på skoj, strax därefter börjar han umgås med en kille från skolan som kallas Marre, och redan då läggs de första fragmenten till vad som ska komma att bli Stockholmssyndromet. Det är mycket musik i hemmet. Hans mamma spelar gitarr på släktträffar och julgransplundringar, alla barnen i familjen snappar upp musikintresset. Under högstadietiden börjar intresset att tas på större allvar. Skizz gör egna beats med hjälp av programmet Fruity Loops och texterna blir alltmer avancerade.

Vad hade din bror, producenten Fibonacci Hype, tidigare Gato Mato, för inflytande på att du började göra musik?
– Äh, inte så jävla mycket förutom att det var hans fel att jag börja flumma, för att jag såg honom göra det när jag var liten. Men sen blev han omhändertagen när han var 17 år och det var under den tiden jag började göra beats, så det var lite tvärtom, att jag influerade honom.

Parallellt med musiken växer sig även andra intressen starka, i området han bor är drogerna aldrig långt borta.

– Det var inte så jävla grimey egentligen. Vi möttes på olika ställen, cykelrum, trappuppgångar, så satt vi där och flumma hela dagen. Ibland gjorde man lite småfuffens eller spela Jack Vegas eller någonting och försökte dubbla det lilla man hade … Jag har aldrig varit brottsling eller så utan det enda jag gjorde hela tonåren var att flumma, så det är inte så jävla mycket mer att säga.

Under dessa diffusa dagar lär han känna rapparen, Black Sunday, som har en vision om att skapa ett svenskt Wu Tang Clan och söker av Stockholm efter MC:s som duger. Gruppen går under namnet Nemesis Godz och Skizz sovrar sig till skaran som besitter kriterierna. Genom Black Sunday och Nemesis Godz lär han även känna producenten, Sista Bossen, en mer erfaren beatmakare, som erbjuder sig att lära ut sina kunskaper. Efter att ha övat upp en känsla för musikproduktion i Fruity Loops och enklare program, får Skizz nu lära sig från grunden:

– Från början var det på riktigt det absolut mest grundläggande: ”först lägger du hi hat där, sen lägger du bas och lägg snare där …”

Tiden med Sista Bossen och Nemesis Godz vässar hans förmågor både vad gäller raps och det musikaliska och då han till gymnasiet väljer Fryshusets producentlinje är han tydligt den mest talangfulle eleven. Nåväl, det finns en annan …

– Jag hatade honom från början, för jag var från förorten och han hade rosa T-shirt och tog plats och var jobbig och dampig och jag var lite allergisk mot det där. Men sen när vi började produktionslektioner så var det ganska tydligt att det var jag och han som var de mest lovande. Vi rappade bägge två också, så vi gick ihop och gjorde musik och blev polare genom det.

Personen Skizz berättar om är Pure P. Den andre beståndsdelen i hans första musikaliska äventyr, Up Hygh.

Gymnasiet på Fryshuset är en smältdegel för det som idag blivit svensk hiphop. Förutom Pure P går Skizz i samma årskurs som Sebbe Staxx och Linda Pira. Näääk, går en klass över. Många fler viktiga kuggar, både artister och administratörer inom genren, gjör sina gymnasieår i dessa lokaler. Alla i olika linjer, men förenade ”in a moment of time”, som kanske skulle komma att influera deras senare val i livet. Den person som blir viktigast för Skizz är huvudläraren för producentklassen, Damon Frost.

– Han blev min mentor, min guru. Det var han som introducerade mig i funken vilket la den riktiga stommen, grunden till hela min stil. Han  spelade så jävla mycket ny musik som jag aldrig hade hört förut, Slum Village, Madlib och så funk, Parliament, Sly & The Family Stone, jag är glad att jag fick ta del av det där redan som 15-åring.

”Jag hatade honom från början, för jag var från förorten och han hade rosa T-shirt och tog plats och var jobbig.”

Skizz får lära sig musikteori, ljudteknik, EQ, kompressorer och olika produktionsknep. Eleverna skulle inte bara bli beatmakers utan kunna mixa, arrangera och coacha sångare, hela ledet i en modern musikproducents arbete. Skizz och Pure P umgås allt mer frekvent i studion. Deras samarbete utvecklas under hela gymnasietiden och som examensarbete väljer de att göra en skiva tillsammans. Resultatet får lärarkåren att häpna och kort tid senare sitter grabbarna i möten med Mad Mats och skivbolaget Raw Fusion, som gruppen Up Hygh.

– Skivbolaget tyckte väl att beatsen var mycket bättre än rappen, vilket de hade ganska mycket rätt i, men de ville utveckla oss liksom, så till en början fick vi göra ett par remixer åt Raw Fusion, typ som ett test lite grann för att se vad vi gick för, och sen blev det mer att vi skulle göra en producent-skiva, det var så hela den kom till.

Up Hyghs debutskiva får översvallande recensioner. De gör spelningar i England, Tyskland,  Spanien, ända bort till New York. De förväntas stå inför sitt stora internationella genombrott.

– Vi var jävligt olika från början och jag var trött på honom och han var trött på mig och det blev sämre och sämre stämning. Egentligen var det strul med skivbolaget hit och dit, så då blir det lätt att man börjar störa sig på varandra istället.  Till slut blev vi erbjudna att spela förband åt The Roots i Frankrike på någon arena och jag kände att, shit det här gigget är stort, om vi gör det här tar vi nästa steg i karriären, så jag kände att jag var tvungen att sätta stopp för det.

Ångrar du det idag?
– Jag mådde inte bra liksom, det är som om du har ett förhållande och du har barn, du kan hålla ihop på grund av barnen, men om ni inte kan hålla sams, eller kärleken inte finns kvar, så är det ju ingen vits ändå. Vi var tvungna att skilja oss helt enkelt, det var verkligen så … det var ett bra moove.

Under åren mellan Up Hygh och Stockholmssyndromet släpper Skizz 2 st EP:S under namnet Funkenteller & The Deep Space 69, på egen lable, men intresset är ljummet. Han gör även lite musik med Buju Anton från Sjukstugan.

– Men de där grejerna var mest för att vi skulle slipa svärdet, eller vässa pennan …

Skizz flyttar till Fittja och återupptar kontakten med Marre, lägenheten blir en knytpunkt för det gäng som tar form under de här åren. Det festas intensivt och under dessa dekadenta excesser börjar kreativa infall dokumenteras genom Skizz hemmastudio.

Det var en kväll som andra kvällar i den där lägenheten i Fittja. Förutom Skizz och Marre, finns där även den skiva med beats av Fibonacci Hype, som skulle bli  grundpelaren i Stockholmssyndromets debutskiva. Inspirerad av sin första vers på svenska, inspelad några veckor tidigare i Level 8-studion, föreslår Skizz att de ska skriva på just svenska. Resultatet blir låten Speciell, som senare skulle dyka upp på Stockholmssyndromets debut, Ettfyranånstans.

– Alla ba ”aaaavisst vi kör”, och det var den första Syndromet-låten som vi spelade in. Och sen kände vi att, va fan, det här är ju bra ju. Mest för att det var så sjukt och vi tänkte, shit, det är inga som kör så här ocensurerade texter på svenska. Så vi gjorde det på kul, men sen bestämde vi att det skulle bli en skiva och då behövde vi lite gäster. Jag kände ju Aki, för han jobbade på samma ställe som jag. Så då var han förbi och spelade in sin vers till I din trappuppgång och samtidigt var Whoa-TV i Stockholm för att filma något, så de kom och hängde och vi ba, soft, vi gör en streetvideo. Så det var väldigt spontant, men det var så det blev officiellt att ja, vi heter Stockholmssyndromet och, nu kör vi liksom. Den fick rätt många views och ganska stort genomslag, så det var så det började hela den grejen, Syndromet …

Botkyrka Funk var på g redan 2012, vad har hänt med musiken sedan dess?
– Vi har väl i princip börjat på en helt ny skiva, det kanske är en femtedel kvar av den ursprungliga musiken kan man säga, den har blivit dekonstruerad och uppbyggd och det är en väldig tur, för hade vi släppt Botkyrka Funk som den var innan så hade det varit  en mycket sämre skiva. Och när den här skivan är klar kommer det vara en ny milstolpe inom svensk hiphop och i min karriär såklart, den är helt … helt … det finns inget sånt. Så är det med allting jag släpper i ju för sig men jag tar det vidare några nivåer.

Hur skiljer sig din nya soloskiva från den första?
– Den här skivan är lite roligare. Förra skivan hade jag en vision om att skrapa bort alla de lager som jag lagt på mig i min rapkarriär och bara vara helt ärlig.  Zigzag-låten med Sjukstugan var ju till exempel en låt som jag inte tyckte passade in, så Sjukstugan fick den. Jag ville inte ha några skrytlåtar eller något sånt där, utan bara personliga grejer.  Men nu är det lite mer skryt, funkiga feta beats och bra rap liksom. Mer musik för musikens skull än för budskapets skull.

Skizz skruvar upp tempot år 2014, redan januari och februari blir hektiska, han är nominerad till bästa hiphop i P3-Guld, flerfaldigt nominerad på Kingsize-galan, medverkar i SVT:s Jills veranda,  släpper tillsammans med Mash Up International singeln ”Ut Och In” och uppträder med låten som förband åt Veronica Maggio inför 7000 personer på Hovet, största spelningen hittills.

Parallellt med sina officiella åtaganden jobbar Skizz alltså hårt med både sin soloskiva och Botkyrka Funk. Och då 2014 dragit förbi kommer han med största sannolikhet kunna lägga två nya milstolpar till sin resumé.

Funken har varit ett tema genom hela din karriär, vad är det med funken som tilltalar dig så?

– Utan funk blir jag liksom inte rörd. Det krävs antingen funk eller riktigt fantastiska melodier och harmonier för att jag ska bli rörd. Eller ett jättecoolt sound  … eller helst kombinationen av alltihop. Jag har väldigt svårt för hiphop där det är ett stelt plastigt beat och stel rap . Om inte rappen har funk så blir det ointressant musikaliskt, hiphop är funk.