Få ställen i Göteborg har snackats ner så mycket som Biskopsgården – och en ensidig nyhetsrapportering har skapat en bild som inte riktigt stämmer.
Oftast är det samma historia som får styra och forma bilden av Biskopsgården. För det är ju ingen ny sanning, att området typ enbart uppmärksammas i samband med brott och kriminalitet. En och samma version kablas ut och berättas om och om igen, och skapar rädslor som på många sätt är oproportionerligt stora.
Vi hoppar tillbaka i tiden, till 23 mars 2015. Den partipolitiskt obundna organisationen U.T.O.P.I. håller möte på Medborgarkontoret i Västra Hisingen på Vårväderstorget. När publiken får ställa frågor börjar en man vid namn Anders Bergkvist prata. Han låter förbannad, och berättar om att Göteborgs Universitet har beslutat att det är för farligt för deras studenter att åka till det kontor som Business Region Göteborg har på Vårväderstorget. Ett projekt där studenter från till exempel Handelshögskolan kunnat erbjuda juridisk hjälp till privatpersoner på plats.
– Det skickar helt fel signaler till barnen och de boende, man skapar detta, de blir totalcementerade i uppfattningen att de kommer ifrån något sämre, säger han.
”Det skickar helt fel signaler till barnen och de boende”
Anders Bergkvist är tidigare affärsjurist och djupt engagerad i samhällsfrågor och projekt lite varstans i Göteborg. Bland annat har han engagerat sig och stöttat arbetet kring Picknickfestivalen och Action Park. Och Anders har en annan bild av Biskopsgården.
– Åker du till Biskopsgården nu på våren är det ett sprudlande liv och familjer som grillar och umgås. Åker du till Högsbo eller andra stadsdelar i innerstan händer ingenting.
Ett stenkast bort från medborgarkontoret på Vårväderstorget ligger Hisingens boxningsklubb, där Hamza Barka tränar fyra till åtta gånger i veckan. Han beskriver Biskopsgården såhär:
– Det är ett område med en massa olika kulturer, och det är lärorikt att bo och växa upp här, eftersom man träffar en massa människor från olika länder. Det gör att man får större förståelse för saker och ting.
Han är snart 20 år, bor i Biskopsgården och är SM-trea i boxning. Biskop för honom är ett område med mycket liv, många i hans ålder känner varandra och det finns alltid någon att hälsa på på vagnen.
– Det är rörelse på gatorna i Biskop, om man jämför med andra områden som till exempel Eriksberg. Det kanske är lite renare på gatorna där och finare hus och så, men det händer inte så mycket.
”Tidningarna brukar oftast överdriva mycket”
Vad tycker du om bilden av Biskop som farligt?
– Det pågår ju mycket kriminalitet här också, man hör saker och så. Men tidningarna brukar oftast överdriva mycket, jag tycker inte att det är exakt så som det skrivs och som folk tror. Men det kanske också beror på att jag är uppväxt här och har hört väldigt mycket, så man kanske vänjer sig. Alla tolkar allt det som händer på olika sätt det är olika från individ till individ. Om man hade bundit för någons ögon och lagt människan i Biskopsgården och sen tagit av bindeln hade människan aldrig sagt i rädsla “Jag är i Biskopsgården”. Det är bara att Biskopsgården fått ett dåligt namn, därför förknippar man området med tillexempel kriminalitet.
Vad kan man göra för att ändra på att folk tänker så om namnet?
– Jag tror att det måste bli lugnare här, jag tror det är enda sättet faktiskt, att det skrivs mindre, eftersom man bara tar upp det dåliga när man skriver.
Ett tidshopp igen. Tillbaka till 1 maj 2013. Göteborgs-Posten skriver två längre artiklar om Pantrarnas Speak your mind-festival där bland annat Dead Prez uppträder. Ett år senare, 2014, när Speak your mind ordnas i Angered, en liten notis. Trots att Talib Kweli, en av hiphop-världens största, borde ha lika stort nyhetsvärde som Håkan Hellström.
Ännu ett stenkast, från Vårväderstorget sett, ligger ungdomsgården Upptakt. Där finns bland annat Berrin Okur och Vanessa Taylor Rodrigues som båda är 18 år. Berrin Okur pluggar på Schillerska gymnasiet och dansar med Twisted Feet tre gånger i veckan. Hon känner inte alls igen sig i det som skrivs om stadsdelen.
– Biskop för mig är ett väldigt chill område. Svarte mosse är ett fint ställe man kan promenera på och grilla på sommaren. Pantrarna brukar göra roliga saker där, som konserter och festivalen de ordnade.
Hon upplever dock att personer som inte bor i stadsdelen har en lite annan bild.
– När jag träffar nya människor och de frågar var jag bor så tänker de “okej vi borde akta oss från dig typ.” De får en dålig bild från nyheterna och det som händer här med skottlossningar. Men jag tycker inte att den bilden stämmer. Det är ett vanligt ställe liksom.
”Min närmsta vän fick till och med jobb här och vågade inte ta det”
Vanessa Taylor Rodrigues känner samma sak, många av hennes vänner från Angered brukar säga att de inte vågar komma till Biskopsgården.
– Min närmsta vän bor där och hon vågar inte, jag har försökt övertala henne i tre år men hon har inte varit här, hon fick till och med jobb här och vågade inte ta det.
Samtidigt känner Vanessa att det kan vara svårt att inte själv påverkas av allt man läser och hör.
– Det är väldigt lugnt i Länsmansgården där jag bor, så jag har alltid känt mig ganska trygg, men så fort man åker ner till Friskväders så har man hört massa från nyheterna om skottlossning och knivhuggning och så, så då känner man sig otryggare, säger hon.
Men på samma gång tycker hon också att det känns överdrivet att inte åka hit och att man inte behöver vara rädd för det.
– Det är ju också fint här, särskilt Svarte mosse där man kan promenera eller springa längs en slinga. Det är fin natur och finns en liten sjö. Jag tycker även Länsmansgården där jag bor är väldigt fint.
Det är självklart komplicerat, Göteborg är orättvist och segregerat. I Torslanda finns mer pengar än i Biskop, vi har alla sett de där siffrorna och statistiken som suger.
Det är också sant att Biskopsgården var en av de 55 platser i Sverige som polisen listade förra året, där lokala kriminella nätverk anses ha negativ påverkan på lokalsamhället. Men det gjorde även Majorna. Likväl är det bara en del av allt som är sant om Majorna, på samma sätt som att det är en del av allt som är sant om Biskopsgården.
”När ska vi börja återberätta de goda historierna?”
Anders Bergkvist, från mötet på Vårväderstorget, säger att vi också måste börja prata om fler berättelser.
– När ska vi börja återberätta de goda historierna? Varför berättar vi inte om att när man promenerar omkring mellan gårdarna i Biskopsgården på kvällarna nu så är det massvis med barn som är ute och leker, mammor och pappor som grillar och folk som umgås. Att här kan du lämna din cykel ute liggandes på marken, utan att någon tar den.
Och för att ändra bilden av Biskop och samtidigt förbättra området menar han att det måste ske en maktförskjutning.
– Vi måste ge de som befinner sig där makt att styra upp och frigöra möjligheter att påverka. Vi måste låta förändringarna komma.
Den 9 maj firas Biskopsgårdens dag vid Svarte mosse; med mat, musik och kulturmöten.
Text: Hanna Rasmuson
Foto: Faramarz Gosheh
Texten publicerades ursprungligen i Hela Stan #18
