För Gus Ring är DIY allt. När han skulle spela in sitt debutalbum gjorde han det på kassettband – och ritade sedan ett individuellt omslag till varje tejp. På söndag har du chans att haffa ett av de ex som finns kvar, då han besöker OpenStage på Pustervik.

Heter du Gus Ring på riktigt?
– Jag heter Gustav egentligen, men när jag var liten och skejtade mycket så började alla kalla sig för något annat än de hette. Då blev jag Gus, och sedan följde det med. Sedan låter det ju lite bättre än Gustav Ring, tycker jag.

Definitivt! Ändå coolt att ha ett skejtarmoniker som artistnamn, jag gillar det. Men varför ska folk lyssna på den musik du gör?
– Jag gillar musik som är melankolisk; jag vill att folk ska ta till sig den, känna ett sammanhang och känna igen sig själva. Jag gör gärna sådant som får folk att tänka till lite och känna att de inte är ensamma. Sedan har jag en ganska spiritualistisk livsstil, tycker att man ska leva i nuet och inte tänka så mycket på dåtid och framtid, och det är mycket det som kommer upp i mina texter. Det är en sida av vad jag gör. Den andra sidan är att jag startade det här projektet för att jag ville göra allting själv. Jag bor i en etta och och bestämde mig för att spela in ett helt album själv, i studion jag byggt i min garderob. De billigaste mikrofonerna man kan köpa och så. Men så länge man vet hur man vill att det ska låta kan man uppnå det mesta. Man behöver inte ha superprylar.

Och du kör stenhårt på DIY; jag tänker på det här med kassettbanden. Berätta om det!
– Den första låten jag gjorde heter Boredomtapes och i och med den fick jag idén att göra det på kassettband. Det är det inte så många som gör. Och i och med att jag hade den här idén om att göra allt själv tänkte jag att när albumet är klart ska jag sitta och tejpa över det på kassettband och rita omslag för hand så varje blir speciell. Det blev hundra band tillslut.

Du har ritat varje omslag själv?
– Ja. Det är samma bild på alla, men det blir lite olika beroende på när jag gjort dem. Vissa perioder har jag kanske varit lite tröttare och några datum har jag lagt till smågrejer, som att rita lite blommar på Midsommarafton.

Har du sålt alla?
– Nä, jag har en drös kvar, 30 stycken någonting. Men jag har med min låda med kassetband när jag sticker runt och spelar. Sedan har jag haft en idé nu, där jag gjort tygpåsar. Jag tar små textrader från mina album, så varje påse har en handgjord, speciell radda på sig.

Briljant idé! Tar du swish?
– Ja!

Nice! En tanke till: du jobbar mycket med dissonans. Vad är ditt favoritackord?
– Jag kan lite teori, men jag letar ofta efter ackord som jag inte vet vad de heter. Ofta har jag konstiga stämningar också. Så det ackord jag gillar bäst är helt enkelt det som jag inte vet vad det är!

Hur skulle du beskriva att det låter?
– Ja … det ska ha en öppen känsla. Och dysterhet, med hopp i.

Henrik Boström