Kajsa Grytt tappade turnésuget ett tag, men nu är hon tillbaka – med nytt material och mer fuck-off-attityd än någonsin. Henrik tog ett snack med punkikonen inför kvällens spelning på Liseberg!
Foto: Jenny Farida
Det sägs att din senaste singel – Ja e inte som ni – spelades in i New Orleans. Vad är historien bakom det?
– Jamen asså, New Orleans är min absoluta favoritstad! Jag skulle vilja bo där faktiskt. För fyra–fem år sedan hade Jari [Haapalainen], som jag jobbar med, hittat New Orleans och så tyckte han att jag skulle komma och hälsa på. När vi sedan skulle spela in min förra skiva åkte han dit på semester mitt i inspelningen. Men jag ville ju fortsätta, så jag åkte också dit och vi spelade in några spår där. Nu åker Jari dit varje år, och senast var han där igen när vi ville spela in, så då åkte jag och Kisa [Nilsson] dit. Vi gjorde lite demos och spelade in en färdig låt i ett litet trähus som ligger i norra delen av New Orleans. Har du varit där? Du måste åka dit, det är väldigt fint!
Jag lovar! Men du, du ställde ju in din turné här för ett tag sedan pga en massa omständigheter. Är du helt på gång igen nu?
– Ja, fan, jag är alltid på gång! Jag var det då också, men det var så himla kopplat till Så mycket bättre. Det kändes inte som att det var min grej, den här breda, folkliga grejen. Det var ju kul – jag fick en del ny publik – men hela grejen var inte riktigt min. Jag vill turnera för att jag har nya låtar, något att komma med. Inte bara göra det … ja, publikfriande. Fast jag tyckte det var bra att TV4 tog med mig. Jag är ju en annan typ av artist och de gick ifrån sina vanliga principer, så en eloge till dem.
”De flesta svennebananmänniskorna tyckte inte det var så kul att upptäcka mig”
Absolut! Nu vet min mamma vem jag pratar om när jag nämner dig eller Love Antell, vilket inte var fallet för ett år sedan.
– Det finns nog ett behov av det smalare, även bland de som kanske inte letar upp det. Men de flesta svennebananmänniskorna tyckte inte det var så kul att upptäcka Kajsa Grytt, så det hade säkert inte kommit och sett mig live. Vi gillar inte varandra, liksom. Det fanns ingen anledning. Jag spelar för den publik som gillar mig, och de längtar nog efter nytt material.
Och nu finns både nytt material och ett nytt band?
– Ja, jag ville göra en lite annan grej nu, dels ha ett mycket mer mixat band. Först tänkte jag bara ha tjejer, men jag ville också ha människor som jag känner. Så nu har jag Liten [Falkeholm] på bas och Jenny Farida, som är en jättenära kompis till mig. Hon är synthmusiker och gör mörk gotisk industrirock. Och Daniel Gamba på trummor och min son Fabian på gitarr. Så jag har ett åldersblandat band – från nästan sextio till tjugo – och kvinnor och män.
”Jag vill inte göra musik på beställning”
Men blir det något mer inspelat material inom närmaste tiden?
– Nä, jag avslutade samarbetet med mitt skivbolag när att jag kom hem från New Orleans. De hade en sån här attityd om att jag skulle ut på en bredare marknad, och jag kände att den tonen är inget jag är intresserad av. Jag vill inte göra musik på beställning. Så nu sitter jag hemma själv och det är ett bra tag tills jag är i studio igen på riktigt. Jag låter helst skivbolag betala mina inspelningar.
Inte mer än rätt.
– Det är ju ganska stora summor om man spelar in intensivt. Och jag gillar inte att harva skivor i ett år, utan jag vill spela in i ett intensivt flow.
”Jag tappade lusten att turnera och det var jätteskönt att bara kunna säga nej”
Men först och främst fokus på turnerandet nu?
– Ja, jag tappade ju suget och blev skraj där ett tag, kände att jag inte ville vara där ute med det bemötande jag fick. Jag tappade lusten att turnera och det var jätteskönt att bara kunna säga nej. Man behöver lite tjockt skinn och lite fuck off-attityd för att klara av det, och just då kände jag att jag tappat den. Men nu är den tillbaka!
Vad skönt! Och nu är du redo att turnera med nytt och oprövat material?
– Fast nu, med det här nya bandet, så har jag också blivit lite sugen på att använda material från hela min historia. Jag har så mycket material från förr, Tant Strul och Kajsa och Malena, och många av låtarna tycker jag håller. Och med Liten på bas blir det verkligen kul att spela Tant Strul-låtar!
Så ifall det blir precis som du vill – hur ser det närmaste året ut?
– Då spelar jag jättemycket i sommar och i höst, och på samma gång pular jag med de här låtarna och får ihop ett kit på kanske fem låtar som jag tycker är superbra. Sedan får jag spela in dem med ett skivbolag som tycker att de är grymma, och till våren åker jag tillbaka till New Orleans och är borta ett tag. Men jag måste inte få igenom det. Livet blir som det blir, och jag har inte så höga krav på att det måste bli precis som jag vill. Det kan bli på massa olika sätt. Och det är okej.
Henrik Boström
