– Genom musik blir det både abstrakt och tydligt, det är en bra kanal att ratta in där det bara sipprar igenom fingrarna eller stämbanden. Och genom att spela den här musiken tillsammans med de andra i bandet blir det som varit obehagligt väldigt kärleksfullt och roligt istället. Som ett härligt bad med badskum och gulliga badmössor kanske. I ett stort badkar där det också går att drunkna helt plötsligt men helst inte.

Vad är storyn bakom artistnamnet?
– När jag kom på att jag skulle börja på ett soloprojekt ville jag inte heta mitt eget namn. Men ändå att det skulle på något sätt vara representativt. Så jag satt hemma hos morsan vid köksbordet och funderade på hur det skulle gå till. Jag stirrade mig halvt blind på mitt födelsehoroskop och såg att Neptunus låg lämpligt och The Hanged Man är lite av motsvarigheten inom tarot. Just då kände jag att det passade så otroligt bra för hur allt var just då efter vad jag offrat. Lite av ett vakuum på nåt deppigt sätt men samtidigt en önskan om något mer. Sen hände en sjuk grej när jag skulle dra ett kort på måfå ur min tarot lek. Det va helt sjukt därför måste det bli The Hanged Man.

Blir extremt nyfiken nu … Men du, har du alltid vetat att du skulle syssla med musik?
– Säkert det, men jag drömmer alltid om saker att syssla med. Musiken vinner på något vis alltid ändå och det är jag glad för. Jag har försökt med annat men den låter sig liksom inte besegras.

 ”Sen måste nog det där med disciplinen infinna sig faktiskt om det ska bli några bröd bakade och smörade och uppätna”

Finns det något instrument du INTE kan spela?
– Ja för fan! När jag testar att spela något blåsinstrument svimmar jag typ! Sen är det nog lite som en gympalärare sa åt mig i högstadiet att jag var bra på allt men inte bäst på något. Så det skulle nog vara bra om jag koncentrerade mig på något och blev riktigt vass, men disciplin är så svårt. Det är så roligt att testa nya saker och då hattar jag runt bland band och instrument. Men jag vill verkligen kunna spela alla instrument och vinna över alla smartphones. Livet är långt, igår bestämde jag mig för att ta upp cello som jag spelade när jag var liten. Fatta den grejen: sitta vid ett berg vid en skog vid ett hav och spela cello som en ängel! Eller samma scenario fast med saxofon eller marimba.

Minialbumet First Quarter Moon släpptes i höstas, vad blir nästa steg?
– I våras åkte jag till pappas hus på Gotland och kom ingen vart för jag kan inte köra bil. Då skrev jag äntligen massa nya låtar som vi ska spela in snart hoppas jag. Det ligger några på lager som måste ut i det fria också. Men först och främst en liten sommarsväng i södra mitten Sverige. Sen måste nog det där med disciplinen infinna sig faktiskt om det ska bli några bröd bakade och smörade och uppätna.

Vad kan vi förvänta oss på Nefertiti?
– Tegel och lågt i tak och valv och sånt. Det kommer vara spelglädje för vi har inte spelat så mycket i sommar tyvärr. Så fem musikanter som har kärt återseende men som måste kanske hejda sig en aning för att inte våra svansar ska gå av för det är så roligt. Så förhoppningsvis lite mystik och kraft också förutom det ovannämnda.

Och hur ser en perfekt sommarkväll ut för dig?
– Varm och tyst efter att det varit högljutt och på någon äng kanske eller annan fin plats där det också finns en liten stig till en sjö eller havet där det finns en brygga eller klippa med kompisar på och varmt och fint osv.

Det låter hur gött som helst. Och tack så mycket för intervjun, och lycka till med spelningen!
– Tack peppar peppar!