Korruption, klassklyftor och orättvisor står i centrum när Folkteatern sätter upp Nikolaj Gogols komedi Revisorn? – i en rejält omarbetad version. Vi tog ett snack med regissören Frida Röhl inför lördagens premiär.
Hej Frida! Hur är läget?
– Det är bra. Intensivt nu inför premiären på lördag. Men väldigt roligt också och lustfyllt.
Berätta lite om Revisorn?!
– Det är en rolig pjäs som skrevs 1835 av Nikolaj Gogol. Den handlar om ett litet korrumperat samhälle som får ett kontrollbesök av en revisor. Vi har skrivit om den till nutid. Hos oss handlar den om mutor och skräck att förlora makt.
Originaltiteln har fått ett frågetecken efter sig. Varför?
– Vår omfattande bearbetning lämnar utrymme för frågan, är det fortfarande Gogols Revisorn? Sen finns det en hemlig knorr som man fattar när man har sett den.
Aha, bäst att vi ser den då! Nationalekonomen Thomas Pikettys teorier har fått ta plats i pjäsen?
– Ja, han är spännande. Han skriver om hur klyftor ökar och om hur pengar stannar hos de rikaste 1 procenten i samhället. I Revisorn? möter vi korrumperade människor som med näbbar och klor försvarar sina maktpositioner. En berättelse om ett samhälle i miniatyr, som synliggör dessa mekanismer.
”Att skratta med hellre än åt”
Okej! Men skrattar vi åt samma saker nu som i 1800-talets Ryssland?
– Både ja och nej. Kanske i större utsträckning än vad man kan tro. Även om vi helt skrivit om stora delar av pjäsen så är grundplotten kvar, och den får åtminstone mig att skratta.
Musiken har växt fram i takt med repetitionerna, kan man säga?
– Ja framför allt i takt med Amina Hocines fantastiska öra. Hon är en otroligt spännande musiker och tonsättare med känsla för både dramaturgi och genre.
Vad har varit den största utmaningen med det här projektet?
– Att arbeta med humor men ändå se på alla karaktärer med en djup och innerlig värme. Att skratta med hellre än åt.
Hur korrupta är göteborgarna?
– Förmodligen lika korrupta som människor som bor på andra platser. Korruption är en mekanism som tycks uppstå här och var och i alla tider.
Vad vill du att publiken ska ta med sig hem efter pjäsen?
– Tankar om världen vi lever i, lite skratt i magen, upplevelser som bara grymma skådespelare kan ge.