Världens band släppte nyligen debutskiva och passar på att ställa till med releasefest på Planeta Festival på Musikens Hus. Vi pratade allvar, album och musik med bandets Arvid Rask.

Ni har blivit med debutskiva: Transglobal Roots Fusion – berätta om den!
– Skivan hade aldrig blivit till om det inte vore för Dropbox. Eftersom vi bor i olika länder så har vi fått skicka inspelningar fram och tillbaka över jordklotet. Vi lade grunderna med trummor och bas i en källare på Kössö i Göteborg i Januari, sedan spelade resten av bandmedlemmarna sina egna delar i olika studios, tvättstugor och hotellrum, och till sist sjöng Charu Hariharan in sina insatser i Juli i hennes studio i Trivandrum, Indien. Transglobal Roots Fusion helt enkelt. Det känns otroligt fint att släppa ett debutalbum med detta gäng, och fira det med en två och en halv månaders Europaturné.

Vad är skillnaden på Världens band live och Världens band på skiva?
– Vi är ett liveband helt klart. Även om jag själv tycker att skivan är helt fantastisk så har det varit omöjligt att få in alla dimensioner av bandet på inspelningarna. Svetten, skratten, allvaret, glittret, euforin när man på andra extranumret bjuder upp halva publiken på scen och så vidare. Men skivan är den perfekta uppvärmingen inför att komma och se oss live, kan man väl säga.

”Behovet av att hålla sådana samtal är akut i dagens samhälle”

Kanske inför att ni spelar på Planeta Festivalen på Musikens hus då? Berätta om det! Vad kan vi förvänta oss?
– Det är ju våran officiella skivrelease spelning, så vi kommer ge allt! Transglobal Roots Fusion deluxe party med flera akter, dj:s och jam. Kommer bli episkt. Dessutom bor ju de flesta svenskarna i bandet i Göteborg, och detta är vår enda spelning på hemmaplan, så vi är grymt laddade.

Hur mycket av Kolonien hör man i Världens band?
– Svårt att säga. Vi i Kolonien startade ju detta som ett engångsprojekt 2012, men sen har bandet vuxit och blivit en helt egen grej. Men vi spelar i nuläget två Kolonien-låtar med Världens band, så vår klassiska stämsång och så skiner väl igenom antar jag.

Ni är 14 pers, det känns spontant som att fler grejer kan gå fel på en spelning?
– Både ja och nej, i ett band med så många så blir det också att man bär varandra ännu mer. Visst är varje konsert unik och olika grejer inträffar varje gång, men det är ett utrymme för improvisation som håller det hela levande tycker jag. Flera ”fel” som vi gjort har sedan fortsatt göra medvetet för att de blev så bra haha.

Förutom musik, vad tänker ni på mest just nu?
– På fredag skulle vi ha spelat på Kronans Kulturhus. Men efter förra veckans tragiska attack så har den blivit inställd. Att höra om ett sådant vansinnigt, rasistiskt dåd är ju så klart oerhört skakande. En sådan ondska. Men vi har pratat mycket om detta i bandet, eftersom hela vår idé och mission är att vi vill visa på de många fördelarna med mångkultur. Vi vill göra fungerande mångfald i praktiken. Och vi känner återigen hur akut behovet av att hålla sådana samtal är i dagens samhälle. Och att motsatsen till rasism inte är anti-rasism utan kärlek och medmänsklighet.

Slutligen, vem vill ni hälsa vad?
– Angela Merkel och andra nyckelpersoner med makt – öppna alla gränser tack.