Thundermother har kanske blivit lite mer ösiga, men basisten Linda Ström lovar att de fortfarande har 70-talsrock i blodet och håller rock’n’rollen levande. Till helgen spelar de på Sticky Fingers.

Berätta om Road Fever!
– Det är ett album med lite mer ösig rock’n’roll. Och kanske aningen mer moget, på det sättet att det är mer genomarbetat text- och musikmässigt. Precis när vi hade släppt första skivan Rock’n’Roll Disaster så kom Filippa och sa att hon hade skrivit idéer till 12 nya låtar som vi fick lyssna på, grymt tyckte vi! Sen har de legat på is och när det blev stress in i studion var de många av dom som vi ryckte och spelade in! Någon dag med text idéer och bollande men annars fanns det bara tid att trycka ”rec” haha.

Hur skulle du beskriva ert sound nu?
– Vi brukar säga att vi vill hålla rock’n’rollen vid liv. Innan har vi alltid beskrivit oss som AC/DC-rock. Det är fortfarande samma stil på musiken men lite mer Airbourne- och Motörheadstyle. Lite ösigare, samtidigt som vi försöker hålla fast vid 70-tals-rock’n’rollen.

”Göteborg är en helt fantastisk musikstad”

Hur är Göteborg som rockstad?
– Helt fantastisk! Eller det är en helt fantastisk musikstad överlag, ta all musik som föds i Göteborg i alla möjliga genrer. Och synen på musik, folk går verkligen på gig och uppskattar att klubbarna kör spelningar.

Ni har ju en hel del turné i bagaget, vilken är er bästa on-tour-historia?
– Det finns många. Men vi har varit med om mycket spökhistorier på vägarna. När vi var i Spanien så vaknade vår gitarrist upp mitt i natten och såg två damer som stod över vår andra gitarrist Giorgia och blåste henne i nacken. Hon blev skitskraj och drog täcket över huvudet. På morgonen efter så hade Giorgia fruktansvärt ont i nacken. Sen bad vi vår turnéledare ringa till damen som vi hade bott hos, men hon blev bara upprörd och ville inte svara, så vi såg det som ett tecken på att det var något skumt där.