Ikväll gör Hästpojken en av sina numera sällsynta livespelningar, och självklart är det på Yaki-Das 5-årskalas som det händer. Vi pratade med bandets ena hälft: Martin Elisson!

Hej Martin! Hur är läget?
– Det är väl ok. Ett halvt ok.

Hm, okej. Hur mår Hästpojken då?
– Det är nog bra. Vi har börjat repa lite på nya låtar och så.

På fredag står ni på Yakis scen, hur bra passar hästpojkar in där?
– Det var rätt längesen jag var där så jag har dålig koll på vilka människor man får se. Fast fulla människor tenderar att vara likadana överallt. Så det blir säkert fantastiskt!

Vad har du för förväntningar på kvällen då?
– Ja du … Det vet jag faktiskt inte.

”Lite ålderskrisigt sådär.”

Vad kommer vi få höra?
– De få spelningar vi gjort på sista tiden har vart rätt ösiga med mycket från första skivan och så. Lite ålderskrisigt sådär. Så det blir väl åt det hållet på Yaki-Da med. Och så kör vi nog något nytt. Och något lånat.

För någon som inte vet, hur förklarar en bäst vad Hästpojken är?
– Live är vi fem medelålders män. När vi skriver låtar är vi två och texterna skrivs av en. Och det är jag.

På tal om det, hur går det egentligen med låtskrivandet?
– Vi har fått acceptera att det går jävligt långsamt när vi skriver. Så det går helt enkelt som vanligt. Alltså extremt långsamt.

I Gbg och under denna årstid tänker många på vädret, men förutom det – vad tänker du på?
– Jag tänker på mig själv och mitt liv väldigt mycket. Det kallas väl ångest tror jag. Annars är det mest vädret.

Avslutningsvis, avsluta meningen: I november bör alla …
– Skänka pengar till UNHCR!