Vad drömmer du om? Den frågan har regissören Davide Iodice ställt till människor med olika livserfarenheter i Göteborg. Resultatet är föreställningen Drömmar – är det synd om människorna, som har premiär på Folkteatern till helgen.
Hej Davide! Hur mår du?
– Bara bra, tack.
Berätta lite om Drömmar! Hur fick du idén till föreställningen?
– Allt började som ett projekt i Italien för sju år sedan, om krisen som dagens samhälle befinner sig i, och om krossade drömmar hos de mest utsatta grupperna. I Neapel bodde jag ett år i ett härbärge för hemlösa, där jag spelade in och skrev ner deras drömmar, minnen och historier. Sedan satte jag upp föreställningen där på härbärget, med både hemlösa och professionella skådespelare på scen. Förra året gjorde jag ytterligare en föreställning på samma tema, och Drömmar är alltså nästa steg i processen – en antropologisk studie som Folkteaterns skådespelare, dramaturgen Isabel Cruz Liljegren och jag gjort på olika platser i Göteborg. Vi har träffat personer på bland annat Stadsmissionen, Frälsningsarmén och Tidningen Faktum, och lyssnat på deras berättelser.
Foto: Peter Lloyd
Varför ville du ta nästa steg just i Göteborg?
– Jag har hämtat mycket inspiration från Strindbergs Ett drömspel och den har funnits med i bakgrunden genom hela projektet, så där finns ju en koppling till Sverige. Folkteatern lärde jag känna genom det internationella projektet Cities on Stage, där sju svenska skådespelare hjälpte mig att genomföra en ”kreativ studie” i Neapel. Studien ledde till en föreställning som sattes upp först på Teatro San Ferdinando i Neapel och sedan på Folkteatern här i Göteborg. Där föddes viljan att göra ett nytt projekt tillsammans.
I projektet har ni använt er av ”drömböcker” – vad är det?
– Jag ville samla in så många drömmar som möjligt i hela staden, för att få en mer komplett bild av våra olika besvikelser och utopier. Så vi la ut tomma böcker på olika platser, som folk fick fylla i, och några av berättelserna därifrån har vi tagit med oss upp på scen.
”På de mörkaste platserna finns de mest värdefulla berättelserna”
Du arbetar mycket med utsatta människor. Varför?
– Jag tror att det mest värdefulla finns på de mörkaste platserna. Men också för att teatern har ett samhällsuppdrag, där det främsta målet ska vara att lyfta upp de problem som finns i vårt samhälle.
Du bor och verkar i Neapel. Vad finns det för skillnader mellan svensk och italiensk teater?
– Det skrivna ordet verkar spela en viktigare roll här i Sverige än i Italien. Jag har inte sett så många föreställningar under den här vistelsen men jag får intrycket att texten är huvudelementet här, medan det för mig, och för många av mina italienska kollegor, snarare är den antropologiska undersökningen och själva utförandet på scen som står i centrum.
Vad drömmer du om?
– En värld som kan förstå skönheten hos min nioårige son … en värld räddad av barnen, som Elsa Morante skriver, är du med?
