En film som är lite för liten för sitt eget bästa. Djungeltrumman såg Tom Hoopers The Danish Girl på Göteborg Film Festival.

Det finns ett par enklare stigar att följa i den bedrägliga process som är att göra kostymfilm; antingen slår du upp känslonivån till 10000 – tar fram den romantiska bazookan och går Downton Abby på hela skiten. Eller så kastar du dig ned utan fallskärm i det estetiska högmodet, som Baz Luhrmann när han Klädde Sönder The Great Gatsby. Verkligen Klädde Sönder.

The Danish Girl är girig. Till skillnad från ytterligheterna ovan vill den nämligen vara så många saker.

Men bara lite.

Filmen, som cirkulerar kring det verkliga danska konstnärsparet Gerda Wegener (Alicia Vikander) och Lili Elbe (Eddie Redmayne) samt den senares könskorrigering, är ett melodram som bara försiktigt underkastar sig de stora känslorna. Det är en kostymfilm som för sällan vågar vara djärv till sin estetik. Men å andra sidan gör samma låga intensitet och konventionellt vackra inramning denna 1920-talsskildring formidabelt behaglig.

Alltjämt; frustration. Den tyngd The Danish Girl presenterar med sitt tema (ett könsbyte under en period när något sådant var en omöjlighet) dramatiseras i sina svagare stunder med känslofrekvensen hos ett par servetter. Nu menar undertecknad inte att Lilli Elbes övergång från man till kvinna bör skildras som en kärlekskrank komedi a la Nora Ephron – men det är lite glest mellan hjärtehuggen.

Och anledningen till detta är varken Vikander eller huvudrollsinnehavaren Redmayne, som spelar mot varandra med bravur och mod, med lyhördheten hos ett gammalt par; de bryter ihop, flammar upp som döende stjärnor och brister ut i seismisk extas tillsammans. Nästan aldrig tvekar de. Nej, istället tvekar annat; det blyga manushantverket, det skygga tempot, och ett regi kyskare än Ned Flanders.

Ett fåtal gånger vidrör ändå Tom Hooper och hans team det stora. När Lili blir sjukförklarad av doktor efter doktor, förpassas till institution efter institution som alla bara söker låsa in henne på vaga grunder – då reser sig den svindlande tanken som en björn; vårt samhälle har vi skapat. Reglerna har vi dragit. Så ofta har vi fel. Och människor far illa varje dag på grund av det.

Men trots att den är både intagande, och respektfullt lyfter något fruktansvärt viktigt, blir The Danish Girl lite för liten för sitt eget bästa.

Vill du ha fler filmtips? Kolla här!