Till helgen får Yaki-Da finbesök i form av stjärnskottet Gina-Lee! Djungeltrumman ringde upp för att prata debutsingel, Enya och framtidsplaner.

Hej Gina-Lee! Hur är läget?
– Hej Djungeltrumman! Det är bra, men jag är väldigt förkyld. Är ute på landet och vilar.

Åh du också?! Segt. För ett par veckor sedan släppte du debutsingeln Dramaten – berätta!
– Låten gjordes för ganska längesen faktiskt, och blev klar för ett år sedan. Det började med att jag såg en kille på krogen som jag tyckte var snygg, så jag raggade upp honom och vi började hänga lite. Sen när han fattade att jag höll på med musik sa han “Men jag proddar ju!” och ville göra ett beat till mig. Först tänkte jag “nej vad jobbigt, det kommer säkert bli kasst” – men det blev asfett! Jag skrev texten på en efterfest på Dalagatan och så spelade vi in där. Vi har nästan inte ändrat någonting sedan, Dramaten låter typ exakt som då. Och den där killen är min pojkvän nu!

Fint ju! Har musik alltid varit din grej?
– Jag har väl alltid varit hon som är duktig på att sjunga, men har inte gått i någon musikskola eller så. Tänkte söka till Södra Latin men sedan fick jag sådan prestationsångest så det blev inte av. Min pappa är musiker och han har alltid sagt ‘det är bara att lyssna’. I och för sig lätt för honom att säga som har absolut gehör, haha, men jag har lite samma inställning tror jag. Jag har alltid varit väldigt intresserad av musik, och i mellanstadiet gick jag till en sångpedagog tillsammans med Iman! Men jag är inte en sådan som suttit och proddat hemma som 11-åring.

”Allt som kommer naturligt till mig kommer på svenska”

Har det alltid känts naturligt att skriva på svenska?
– Har faktiskt tänkt hela tiden att jag ska göra musik på engelska. För att det är lättast att nå ut till många då, att ta över världen liksom, när så många som möjligt förstår vad man säger. Men jag skriver inte alls lika bra på engelska, allt som kommer naturligt till mig kommer på svenska. Det känns naturligt och rakt på något sätt.

Du sa i en intervju att det varit tufft att gå från bakgrundsperson till att vara den som tar plats. Känner du dig mer bekväm i den rollen nu?
– Ja, det är ju svårt att vara den som ska ta beslut och synas på ett annat sätt. Sen tror jag i och för sig att ingen som känner mig skulle kalla mig blyg! Så det svåraste är nog inte att synas, utan att våga ta mig själv på allvar, att verkligen göra det här, med allt vad det innebär av rutiner och studiojobb. Tycker egentligen det är töntigt med folk som tar sig själva på för stort allvar, men jag måste ju det för att kunna leva på musiken.

Förutom Dramaten, vad borde vi verkligen lyssna på just nu?
– Hela hösten har jag lyssnat på Unge Ferrari, han är en artist som jag gillar. Och Enya kan man alltid lyssna på! Sedan är jag jättepepp på att höra mer från Cherrie, tycker hon kan släppa något mer snart! Iman och Léon är andra jag tycker man ska hålla ögonen på.

”Till slut gjorde Fiona om refrängen och den blev skitfet!”

Nästa vecka spelar du på Yaki-Da, vad kan vi förvänta oss?
– Jag hoppas att det blir hypeig stämning! Yaki är ju det mest stockholmiga Göteborgsstället, så därför känns det lite familjärt. Det ska bli skitroligt, jag kör väl några låtar, hoppas jag är frisk, och så tar jag med mig min kompis som ska spela skivor efteråt. Jag är verkligen råpeppad, och känner att jag måste leverera!

Det litar vi på att du gör! Vad händer mer framöver, då?
– Tanken är att få ut nästa singel innan sommaren. Sedan håller vi på att boka en massa livegrejer, jag vill spela mycket, tycker det är skitroligt. Och så jobbar vi på i studion, där jag får lite hjälp av Rebecca och Fiona. Jag skrev en låt där refrängen bara inte blev bra, så jag gjorde om den typ fem gånger men den blev bara sämre! Till slut sa Fiona “äh, jag skriver refrängen åt dig istället” och den blev skitfet! Så den låten hoppas jag ni får höra snart.

Det ser vi fram emot. Tack så mycket för intervjun, och lycka till med allt!
– Tack själv, hoppas vi ses på Yaki!