Ingen tycks vara intresserad av att ta uppriktig strid för matsexet idag. Men varför det känns så fasligt otrendigt, och varför vi beskriver det så orealistiskt?
Sällan är innovationskraften hos människan så stark som när det kommer till sex. ”Kan du inte vända dig uppochned, gå ned i spagat, spänna magmuskulaturen jättemycket och blåsa i en bastuba?” Vi må betrakta oss själva som rationella, sobra varelser som sysslar med filosofi och matematik: men som verkligast, och smartast, är vi när vi ska knulla. När vi söker nya sätt att njuta.
Att gå in i samhällets förhållande till kombinationen mat och sex idag är, i skenet av våra erotiska framsteg genom historien, att bli besviken. Det känns, förlåt mig nu, lite blodfattigt.
Framförallt materialiseras förhållandet mellan mat och sex i två motsatser. Först har vi det bedrägligt rena. Jag-tränar-med-kettlebells-på-Friskis-och-Svettis-hurtiga kvällstidningsartiklar: ”Boosta din sexdrift med ananas och chili”. ”Boosta din sexdrift med choklad”. ”Boosta din sexdrift – bara boosta så in i helvete nu”. Sen har vi kombinationen av mat och sex som ger upphov till parodi. Slutscenen i filmen Bridesmaids symboliserar en inställning till matsex lika förfulande som vanlig: när Melissa McCarthys rollfigur Megan har snärjt en man förenas de i en gränslös Subway-orgie som i hela sin stilistiska framtoning ska mana till äckel.
Ur Bridesmaids-scenen kommer man med en känsla som är vanlig när det gäller hur samhället behandlar sex – detta är inte verkligt. Så hur ser verkligheten ut?
För att svara på detta måste vi ta en djärv sväng ut i ett område som både löper in och ut ur det sexuella – fetischer. Charlotta Carlström, som precis har disputerat med en avhandling om BDSM, beskriver människans olika attraktionsmönster som bottenlösa.
– Fetischobjekt kan vara allt från klädesplagg i form av exempelvis korsetter eller regnkläder till kroppsdelar som exempelvis fötter och hår. För en del kan en fetischistisk laddning finnas i olika former och färger samt i företeelser som exempelvis att se någon blåsa rökringar eller smälla ballonger. Fetischobjeket behöver inte ha en sexuell laddning och dess betydelse varierar från person till person – gemensamt brukar dock vara att fetischobjekten förstärker ett välbefinnande.
”Allt som är njutbart i livet är antingen en synd eller så blir man fet av det” – fastslår användaren ”Caveman” på Familjeliv.se, innan han i ett inlägg bland annat redogör för att: ”Jag känner mig alltid lite pilsk av en blodig biff”
Vad ”Caveman” i förlängningen syftar på är samma sak som Charlotta Carlström avslutar med: att förstärka ett välbefinnande. Är det inte därför som mat förenas med den sexuella akten, därför gurkor används som penetrationsmedel, därför chokladstränger lägger sig på magen, därför vi som tonåringar experimenterade med vaniljglass och oralsex?
Nej. Vi glömmer givetvis då att sex inte är enkelt, primitivt och linjärt. Att hur vi har sex står i oavkortad relation till vad vi generas av och förfasas av och skrattar åt. Vad som är normalt och onormalt, inne eller ute.
– Idag råder exempelvis en mainstreamingprocess runt BDSM vilket många benämner som en fluga, eller trend, menar Charlotta Carlström. Det är dock viktigt att påpeka att denna inte per automatik leder till en ökad sexuell frihet och acceptans av sexuella minoriteter. Istället kan mainstream-presentationerna snarare syfta till att normalisera vissa praktiker medan andra istället blir deras motpol; ”de verkliga perversionerna”, vilka fortfarande konstrueras som patologiska och avvikande.
Och det är så vårt förhållande till mat och sex idag formuleras, genom att vara overkligt rent, eller orealistiskt gränslöst – genom att vara avvikande.
Matsexet går också en ständig, frenetisk, förbannad boxningsmatch med sin egen fumlighet; när vi idag ska ha absolut kontroll över vad vi äter, hur vi äter, har vårt förhållande till mat omvandlats till något högt och heligt eller skamligt och fult.
Om sex idag håller på att avdramatiseras – via likväl sociala medier som vår generations nytända feministiska strid om rätten till njutning och extas – så tycks förhållandet mellan mat och sex snarare ha förfrusit. I en kultur där sex ska vara poetiskt vackert, kittlande plågsamt, eller för all del vrålande oanständigt – verkar konstigt nog just matsexet inte få någon vidare plats i det öppna samtalet, trots att kombinationen av de två njutningarna mat och sex egentligen varken är nytänkande eller speciellt ovanlig.
