Ikväll spelar det lidelsefulla pophoppet Maja Francis, aktuell med EP:n Come Companion, på Liseberg. Djungeltrumman knackade på till Majas skaparvärld, sträckte lite försynt in huvudet – och ställde några frågor.
Först och främst: vad bör vi förvänta oss av din spelning?
– Jag vill att de som kommer till min konsert kan få skapa en egen fantasivärld tillsammans med mig. Där man kan vara precis vem man vill, och känna allt man vill känna. Jag kommer att spela låtar som handlar om verklighetsflykt, brustna hjärtan och om att inte vilja växa upp, och jag kommer såklart ha med mig gnuggisar och glowsticks.
Varför har du valt att syssla med musik? Eller var det så att ……………musiken valde dig?
– Jag tror att vi valde varandra! Musiken sa hej och jag valde att säga hej tillbaka. Vi dejtade ganska länge innan vi blev ihop. Jag har velat ge upp många gånger men på nåt sätt ville musiken inte ge upp mig. Och tvärtom. Det är som en otrolig komplicerad relation. Men kärleken tar liksom över så vi kommer aldrig göra slut. Musiken är ett av de få ställen på jorden där jag känner mig totalt fri. När jag får sjunga.
På tal om att sjunga, hur gör du för att ta hand om din röst?
– Jag gurglar den i uppvärmd sesamolja och försöker spara den när jag inte ska sjunga. Men det är väldigt svårt då jag älskar att prata.
Beskriv din omvittnade relation till färg och glitter!
– Jag skapar alltid färgen när jag inte kan hitta den. Dels för att det inte alltid är lika färgglatt på insidan men också för att jag vuxit upp i ett hem med färg i varje hörn. Jag behöver den på nåt vis. Kanske som ett skydd. Glittret fungerar på samma vis. Jag blir glad av att titta på, ta på och ha på mig glitter. Jag får inte nog. När jag är ledsen brukar jag också tänka att tårarna kommer att torka och bli till glitter på min kind.
”Att äta med blinkande bestick”
Jag läste någonstans att du brukar peppa med Blumchen. Stämmer detta, och vad använder du mer som humörshöjare?
– Ja, Blumchens ”Heut Ist Mein Tag” har verkligen varit min pepplåt. Men det där ändras hela tiden. Just nu är det ”9 to 5” med Dolly Parton. Humörshöjare för mig är små saker, som att äta med blinkande bestick eller åka nånstans man inte tänkte att man skulle åka till.
Kan du någon gång bli trött på musikskapandet?
–I processen av att hitta min musikaliska värld, släppa en EP där folk kommit och gått, där det ibland känts som att jag sytt ihop ett lapptäcke för att få saker att funka, då har jag ibland ifrågasatt varför jag utsätter mig själv för det här. Men sen när jag kommit ut på andra sidan (som jag ju egentligen bara gjort några få gånger, två singlar och en EP) så är det SÅ värt det. Jag bli känslomässigt bakfull ett tag, men sen kommer känslan av att jag har tagit mig igenom dimman. Den känslan är magisk.
Försök klä i ord hur du känner dig sekunderna innan du går upp på scen.
– Som en fågelunge som är redo för att flyga och ska kasta sig ut.
När vet du att du har skrivit en bra låt?
– När jag känner något i magen. När jag blir drabbad.
Vad kommer du definitivt göra på scen, och vad kommer du absolut inte göra?
–Jag kommer definitivt sjunga min kommande singel och jag kommer definitivt inte ha på mig kostym!
