Annons ↓ Annons ↑

Kajsa Haidl

Kajsa Haidl är journalisten som inte bara är journalist utan även hyllad DJ, under sommaren har hon spelat på Into The Valley, Cult Cosmic och haft klubb på F12 i Stockholm. Men till Göteborg kommer hon först i augusti och då i just rollen som journalist. Under Way Out West kommer hon att sitta på den nya, pratiga, scenen WOW Talks, där fokus ligger på hållbarhet och kreativitet. 

Du Kajsa, under Way Out West kommer du prata på WOW Talks, den nya pratiga scenen. Berätta lite om det!
– Jag kommer faktiskt att prata rätt lite, och låta musiken ta desto mer plats. Den här lyssningsserien, som jag gör i samarbete med Hi-fi scenen, fokuserar på själva skapandeprocessen och musikproduktionen. Så det är vad jag kommer att prata om med de inbjudna artisterna, samtidigt som vi lyssnar på musik ur deras låtkataloger som de själva har valt ut. Jag är särskilt peppad på att prata drum & bass-influenser med Little Jinder och på El Perro Del Mar som har lovat att spela upp nytt material från sin kommande, orientaliska popskiva. De här samtalen tenderar att bli snäppet mer tekniska och ingående än vanliga musikintervjuer – och just därför extra roliga!

Du är journalist, i dag redaktör på DN Kultur, hur tidigt visste du att det var ditt kall?
– I högstadiet, efter att ha sträckläst en hel kasse med Darlingtidningar som jag fått av en cool kompis. En helt ny värld av alternativ popkultur öppnade sig och jag insåg att man får ha kul med språk.

Är det ens ditt kall? Du spelar ju skivor också…
– Tror generellt att jag får prestationsångest av kall. Men jag älskar att spela skivor. Typ mer för varje år. Det är nästan löjligt. Jag hoppas att jag får fortsätta med det tills jag dör.
Vad får du ut mest av, skivspelandet eller skrivandet?
– Jag är inne i en ordentlig skivspelarperiod just nu, så blir det ofta på sommaren. Jag skulle vilja ta det ett steg vidare, släppa egen musik, göra en podd. Men skrivandet är oslagbart när det kommer till att träffa människor som man aldrig skulle ha träffat annars, vilket råkar vara min andra favorithobby. Fråga mig igen om ett halvår!
Det finns en mängd manliga journalister som hörs och syns nästan mer än de som de intervjuar, varför tror du att det är så?

– Patriarkatet.

Varför finns det färre kvinnliga journalister som får den sortens uppmärksamhet?
– Igen, patriarkatet!

Du har jobbat med nöjes-musik- och kulturjournalistik i snart tio år, vi träffades som oavlönade skribenter på Rockfoto 2008, hur har genren utvecklats tycker du?
– Åt alldeles för många olika håll för att jag ska kunna gå in på allt här, men allra tydligast är nog känslan av pr-ifiering. Som musikjournalist är det lätt att känna sig som en bricka i skivbolagens lanseringsstrategi. Det i sin tur beror på tidningskrisen och hur musikkritiken genom den har blivit försvagad och osjälvständig. Det här låter väldigt cyniskt, förlåt för det …

Ser du skillnad på nu och då?

– Absolut. Men jag ser fram emot om trettio år när man kan sitta där som en annan Gradvall eller Nileskär och ha hela överblicken.

Sist, men inte minst, sammanfatta varför vi ska ta oss från musiken till pratet och lyssna på samtal under WOW?
– För att du är lika nyfiken som jag på vilken som är Jinders absoluta favoritsynt!

För den som inte kan bärga sig tills augusti, eller vill veta lite mer hur det låter när det är Kajsa som väljer musiken, så kan du göra det här!