Imorgon spelar Sandvikenbandet YAST på Nefertiti och WWDIS Summer Nights. Djungeltrumman var tvungen att ta den berömda pulsen på Malmös mesta indie-slackers.

Hej Yast! När vet ni att en låt ni skrivit är bra?
– På en gång. De bästa låtarna är klyschigt nog de som går snabbast att skriva.

Vad har ni i bandet för relation till Göteborg sen tidigare?
– Vi har varit på Way Out West ett par gånger och det har alltid varit kul. Men utöver det har vi bara varit här och spelat.

Vad kommer ni absolut göra på scen på torsdag, och vad kommer ni absolut inte göra?
– Vi kommer försöka spela så högt vi kan, det blir alltid bättre då. Vi kommer absolut att skippa Neil Young-covern vi försökte oss på under vår senaste spelning i Tyskland för någon vecka sen. Det blev inte bra.

Om ni hade behövt sätta en etikett på er egen musik, vilken hade ni satt? (Säg inte indie)
– Pop kanske?

Om hela bandet Yast förvandlats till en maträtt, vilken hade det blivit?
– Tacos.

Hur hörs det i er musik, och hur tjänar det er som band, att ni alla är från en och samma stad?
– Det hörs nog inte men vi har känt varandra väldigt länge, och har samma referenser. Det underlättar ju.

Har ni fortfarande bra kontakt med de andra Sandvikenbanden, Simian Ghost/no coda?
– Absolut! Bffs 4-ever. Vi ses varje jul på Lillpubben i Sandviken.

Låten Förstår skrevs på svenska, hur kommer det sig? Varför var den naturlig att skriva på det svenska språket, och varför skriver ni annars på engelska?
– Tack! det är en gammal låt som Tobbe skrev när vi var väldigt inne på Ingentings skiva Tomhet idel tomhet. En fantastisk skiva. Annars har vi alltid lyssnat på engelskspråkig musik så det föll sig naturligt.

Blir ni någon gång trötta på att kallas ”indie”?  Vad innebär indie för er, och kan ni förstå varför folk tycks ha väldigt nära till att placera er i den kategorin?
– Nej, jag vill gärna tro att indie är något positivt. Att vi gör det mesta på egen hand.