Åttiotalet! Kärlek! Mord! Djungeltrumman tipsar om fem klassiska romcoms som gör det lite lättare att uthärda sommarens ideliga försök att spela höst.
Om du inte oavbrutet går runt med en kartong över huvudet har du förmodligen noterat hur vädrets makter hatar oss alldeles särskilt just nu. Men ur allt fult kommer också någonting vackert, och ur det här dåliga vädret kommer nedan en lista på fem kärlekskranka toppfilmer att parera kylan med.
Harold & Maude (1971)
Om Harold typ sexton år ung, och Maude typ åttio år gammal, som finner varandra i ett gemensamt intresse för döden. Jag misstänker att detta är en av de snyggaste filmer jag sett. Också en av de roligaste. Däri ligger liksom storheten hos Harold & Maude, den borde enligt alla konstens regler väcka underliga, delade känslor hos publiken (dråpliga självmordsförsök, en mörk morbid ton som genljuder alla 86 minuter) men landar istället i något ljuvligt. Och så långt före sin tid: Bud Corts karaktär Harold bildade skola för en lång rad roller av dödsridna killar med inåtpekande fötter och småbisarra utseenden. Ruth Gordons tolkning av Maude borde ha varit en silverkula rakt igenom Hollywoods ohälsosamma besatthet av kombinationen ungdom och kärlek – men förargligt nog har ju inte mycket hänt där.
Ps. gött soundtrack av Cat Stevens. Till och med låtarna han släppte som nyfrälst fungerar i sammanhanget (kanske för att de har ett stråk av evangelisk ruskighet hos sig)
Heartburn (1986)
Lärdom som för eller senare hamras in i var människas bröstkorg: kärlek framkallar mer smärta än vad det ger oss lycka. En lista med romcoms är därför inte heller fulländad utan lite anti-romantik. Nora Ephrons debutrulle, baserad på hennes klassiska roman med samma namn, är en berättelse om äktenskap och skilsmässa och hela den moderna kärlekens storslagna förljugenhet. Härligt sentimental pianomusik, Meryl Streep i episk frisyr, allt invirat i en 80-talsestetik lika mysig som en ful ulltröja. Och framförallt: en hel del renande smärta.
Heathers (1988)
Eller Häxor, Läxor och dödliga lektioner, som filmen så elegant översattes till. Har under senare år erövrat en rättmätig kultstatus. I ärlighetens namn är väl inte Heathers särskilt romantisk, utan av mer brutal art: Winona Ryder och Christian Slater spelar två outsiders som sluter upp för att mörda skolans coola kids. Hela filmen är emellertid så belamrad med punchlines att något slags mästerskapsrekord säkert har skrivits. Uttrycket ”Fuck me gently with a chainsaw” kommer härifrån, bara det.
Say Anything (1989)
Eller Snacka går ju…, som filmen så elegant översattes till. Helvete vad John Cusack aldrig har varit bättre, och aldrig har haft större skor, än här. Say Anything är amerikansk populärkultur när den fortfarande kunde vara avig och kommersiellt gångbar: snäva skämt, en huvudrollsinnehavare som är betydligt mer konstig än cool. Och samtidigt finns här alla bitar för den perfekta romantiska komedin: go musik, ikoniska scener (Bandspelaren över huvudet!) och nederlagstippad, klassöverskridande kärlek.
Working Girl (1988)
Riktig jädra yuppie-romantik, något man nästan aldrig får nog av. En film som framförallt – många vill även kalla den feministisk och klassmedveten – har förmågan att vara genomgående festlig och ömt tårdrypande. För övrigt Melanie Griffiths genombrottsroll, regisserad av Mike Nichols (som också regisserat Heartburn).
Vill du ha fler filmtips? Kolla här!
