Annons ↓ Annons ↑

Krönika: Unna sig

Jag är mitt emellan Kamratpostens Spara och Slösa. Mat är det jag spenderar mest pengar på, äter gärna på restauranger och köper någon onödig råvara som exempelvis ramslök.

Allt som är onödigt, överflödigt och unnigt är egentligen för dyrt. Behöver jag 15 par sneakers? Nej. Behöver jag diska med L:a bruket? Antagligen inte. Behöver jag se alla Bruce Springsteens konserter på Ullevi? Absolut inte. Men ofta gör vi saker som dessa för att vi kan, för att samhället vill att vi konsumerar och lever i göttigt överflöd. Jag är okej med det, jag är en del av allt och kanske inte helt beredd på att gå ned i levnadsstandard trots att jag borde. Jag borde hjälpa människor på flykt, borde rädda miljön, borde stoppa utrotningen av söta djur. Men det är ganska mycket som ska till, stora katastrofer och tragedier för att jag ska öppna plånboken för annat än hyra, busskort, mat och sneakers. Är det på grund av att så få saker känns längre, att nyhetsbilderna inte når fram? Kanske. Eller så är Adidas faktiskt bättre på att nå fram med sitt budskap än vad Röda Korset är.

”Att jag nyss lagt 1500 kronor på ett restaurangbesök vågar jag inte berätta för min mamma”

När jag var barn var restaurangbesök något som var förknippat med att fira något riktigt speciellt, som att fylla 15. Eller en begravning och möjligtvis skolavslutning.

Att jag nyss lagt 1500 kronor på ett restaurangbesök vågar jag inte berätta för min mamma, hon tycker jag är tillräckligt tokig som äter lunch på stan. Men efter månader av sparande och väntande var det dags för mig och en vän att kliva innanför dörrarna på Hoze i Stigbergsbacken. Det var lite som att åka Helix – en smak- och känslomässig berg-och-dalbana.

Behövde jag det? Antagligen inte. Det är överflödigt, unnigt och egentligen för dyrt men något jag kommer minnas för en lång tid. Smaken, känslan, lukten, samtalen och det mjuka fårskinnet på ryggstödet. Även om det är precis lika onödigt som 15 par sneakers på skohyllan.

Publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #31

Sara Berndtsson är Djungeltrummans matredaktör. När hon inte lagar eller skriver om mat spelar hon skivor och jobbar som kultursamordnare. Du når henne på sara@djungeltrumman.se.