Ett flackande liv har gett intryck från hela världen. Kanske har det påverkat till att Jaqee för var skiva uppstår i en ny skepnad . Från Afrika via Angered ut i Europa, från hiphop via rock ut i jazz eller reggae, är det alltid rytm och melodier som banar väg i denna exilgöteborgares musikaliska resa.

Jaqee går i kyrkan varje lördag i Uganda, landet hon lever sina första år. Gudstjänsterna präglas av sång och musik, det är så hon anar första spåren i ett musikintresse. Jaqee lär sig på hitsen från radion där på sjuttiotalet, som föräldrarna lyssnar på om kvällarna.

– I mitt huvud så blev musik som uttryck och utflykt väldigt tidigt. Jag förlorade mig i musiksfären och njöt av att vara där. Väldigt ofta var jag också lyckligast där.

Barndomen präglas av många flyttar, hon har ingen trygg barndomsplats eller uppväxtmiljö att kalla sin.

– Alla platser lämnade något i mig dock.

Efter år av strövande i världen finner hon dock ett hem i Göteborg och Angered. Det är även där hennes musikintresse utkristalliseras. Hennes högstadietid spenderas i Lövgärdet, Jaqees musiklärare är en eldsjäl vid namn Annika Johansson. Läraren ser talang i Jaqee och hennes uppmuntran blir oerhört betydelsefull. Sången tas på större allvar och som femtonåring skriver sin första låt, med ett krossat hjärta som inspiration. Hon medverkar i skolshowerna på Angeredsgymnasiet men musikplanerna stannar där.

– Det tog väldigt lång tid för mig att överhuvudtaget se mig själv som sångerska. Mitt självförtroende var inte alltid det starkaste, även om jag visste att min röst var bra.

De många flyttarna fortsätter under Jaqees första år i vuxenvärlden, Hammarkullen, Hjällbo, Kortedala … hela tonårstiden och fram tills tjugofemårsåldern är dessa stadsdelar kulisserna i hennes liv.

– Det är en viktigt del i mitt Göteborg. Mina äldsta vänner kommer från denna era. Mina första år i Göteborg tillbringade jag på linje 8 & 9. Mina första fester, min första hustling med musik, det var en livlig tid full av lukter, färger, sorg, skratt och vackra människor med alla möjliga språk och hudfärger. Vi tyckte om varandra.

Det är även under denna tid det undanskuffade musikintresset får chans att blomstra. Jaqee lär känna Kiboy, en av grundarna till BLaO, en akronym för B-eats L-ove A-nd O-verstanding. De är ett kollektiv sprungna av Göteborgs tidiga hiphopströmningar, de öppnar upp musikvärlden för Jaqee, gällande inspelningsmöjligheter såväl som musikaliska intryck.

– Vi kom alla från förorten hade stora drömmar och brann. Kiboy & Mali hade planer, stora planer. Där släppte jag min första mini, mini underground buzzer Headfall som också spelades på P3-soul. Jag hade ingen koll på vem som var vem i kultur/musiklivet då. Jag bara sjöng och var glad och tänkte inte mer på det.

BLaO har en studio på Mölndalsvägen som även blev en viktig knutpunkt för stadens hiphoputövare ur denna tidsera. Jaqee tar linje 4 från Angered och spenderar kvällar och sena näatter där, förtrollad i kreativiteten. Det är även i den där studion hon spelar in sin debutplatta Blaqalixious, som ges ut av Swingkids och Jaqee själv.

– Kiboy var en hård men rättvis producent. Ofta grät jag och surade vid inspelningarna. Han pushade mina gränser och ofta hade han rätt. Den arbetsdiciplinen har jag haft nytta av och fortsatt förfina även idag. Jag petar alltid tills jag får det som jag vill musikaliskt och det fick jag från Kiboy. Han såg min potential, vilket var en viktig del i min utveckling.

Jaqee sjunger lite här och där och jobbar parallellt med annat. Hon har många vänner i klubb och musikkretsar och är ute mycket. Hon hänger på svartklubbar i obskyra lokaler runt om i stan, båtfesterna vid GP-huset, har till och med en kort karriär som kassatjej på en svartklubb i Gamlestaden.

– Jag var överallt. Jag hängde mycket på Gillis Bengtssons Studio One-fester på Nefertiti, King George, Reggae och Dancehall-haken, USCB-Allstarstiden … Pustervik var också en viktig källa för live music för mig. Det var fantastiska år.

Det är först efter några år på Mölndals sjukhus som hon till slut bestämmer sig för att dyka in i musikspåren med full kraft. Jaqee lyckas inte släppa iväg musiken, eller den henne. Hon bestämmer sig för att ge sitt allt, hon är tjugofem år då hon fattar det där livsavgörande beslutet.

– Musikaliska inriktningar har skilt sig åt från skiva till skiva. Detta är inget jag har tänkt på aktivt. Det som drivit mig är egentligen min nyfikenhet. Jag är en musikelev, utan musikskoleutbildning. Min skola har varit gatan och människorna som jag möter där. När kemin och stjärnorna stått rätt, så har det resulterat i en skiva.

Strax efter att Jaqee släpper sin debutskiva så avslutas samarbetet med BlaO. Hennes locks blir längre och längre och någonstans där kommer hon i kontakt med Mattias Hellberg. En kväll på Studio One, där de sjunger en duett ihop. Mattias Hellberg har bakgrund i Nymphet Noodlers och en rad andra band och projekt, tillsammans med honom skriver Jaqee sin andra platta Nouvelle, D’amour.

– Den är starkt präglat av blues och rockinfluenser och melankoli. En väldigt viktig skiva som alla mina andra skivor. Men det är min enda rakt igenom liveinspelade skiva med band. En lyxig situation att som independent soloartist få gå in i studio med sina vänner och göra musik. En dyr historia och eftersom detta släpp också kom ut som självsläpp är jag stolt över att ha klarat av det. Sen kom projektet, A Tribute To Billie Holiday, med Bohuslän Big Band. En annan era som var rolig och upplyftande på alla sätt för en sångerska, en annan bra skola. Ett projekt som tog mig utanför Sverige, till Japan, Egypten och England.

Det var istället jazz som blir huvudinfluens i skapandeprocessen av hennes tredje soloskiva Kokoo Girl. En inspelning där experimentlustan i än högre grad får råda. I huvudlåten hörs Samuel Olsson spela trumpet från sin replokals kök , melodin spelar Jaqee in på sin telefon och skickar till Köln där producenten TEKA färdigställer låten. Även resten av skivan produceras i den där studion i Tyskland.

– Med Kokoo Girl ville jag framhäva den positiva och glada Jaqee. Sådan jag är i grunden, jag ville ha upliftment och positive vibes. Reggaebasslines och riddims får mig alltid att känna ett inre lugn och harmoni. Jag ville vandra den vägen och det tyska skivbolaget ROOTDOWN och jag hittade varandra under rätt tidpunkt. Där släppte jag även min senaste skiva Yes I am, en mer rootsig historia. Den rymmer alla möjliga rytmer och energier och musikaliska talanger från kollegor när och fjärran. Ett potpurri av alla mina skivor hittills, jag kallar det “Global Pop.”

Vid sidan av de egna skivorna har hon figurerat i en rad musikaliska sammanhang. Under flera år sjunger hon även med Nationalteatern, runt om i Sverige och Skandinavien.

– Det var Nikke Ström som frågade om jag kunde tänka mig komma in och gästa på Hanna från Arlöv när Nationalteatern spelade på Liseberg något år. Jag sa ja, varför inte. Kul att äntligen få sjunga på svenska, sen fick jag gå hem och plugga på vilka Nationalteaterns Rockorkester var, och vad Hanna Från Arlöv betydde för svenska folket, och resten är historia. Ett fint och intensivt kapitel i mitt liv.

Under 2015 turnerar hon med skivan Yes I am, och försöker landa efter allt vad ett skivsläpp innebär, hänga mycket med sin dotter och fundera ut nästa äventyr … Sedan några år tillbaka lever hon i Berlin.

–Jag hade inga konkreta planer på hur länge jag skulle/ville bo här, men åren har gått och jag trivs i Berlin. Jag har turen att kunna bo i Tyskland utan att vara illegal, så jag utnyttjar denna lyxiga möjlighet. Det är en ynnest som tyvärr många inte får tillgång till. Men vi får se vad tiden har i kikaren.