Cancer kan vara en mamma som försvinner, en tumör bakom ett öga eller en lillasyster som aldrig kommer fylla tolv år. Ingen historia är den andra lik och här berättar fem unga personer om hur det gick till när cancern kom in i deras liv.

Foto: Elias Assar Gustafsson

Linnéa Norrman, 20 år

“Ja, jag ser att du stirrar på mig. Nej, det är inte farligt att fråga mig istället.”

För två år sen började Linnéa få kraftig huvudvärk. Efter flera undersökningar berättade man att något växte i henne. Linnéa frågade om hon var gravid. När hon förstod att det handlade om att något växte bakom ögat trodde hon att det var ett frö, kanske en blomma, för hon hade hört historier om människor som andats in frön som sen slagit rot. Men det var cancer i tårkörteln. Tumören opererades bort och en tid senare bestämde läkarna att ögat också skulle tas bort. Linnéa har en protes men hon vill inte använda den. Hon tycker att hon är snyggare utan.

Foto: Elias Assar Gustafsson

Majda Mehmedovic, 31 år

“Bara den som levt nära cancer vet hur maktlös man kan känna sig.”

I augusti 2013 kom beskedet att Majdas pappa hade en tumör i ryggraden. Det var magsäckscancer som spridit sig. Majda är molekylärbiolog och för henne är kunskap samma sak som att ha kontroll. Här fanns massor av kunskap, men ändå ingen kontroll. Hon kunde inte göra annat än att stänga av och bara finnas till. I oktober samma år dog hennes pappa och sen dess har Majda varit sjukskriven i omgångar. Hon har inte kommit på hur hon ska hantera det än, men nu kan hon åtminstone gråta.

Foto: Elias Assar Gustafsson

Christian Rossing, 27 år

“Hur jag ser ut säger ingenting om hur jag mår.”

När Christian gick på högstadiet hittades ett teratom i hans hjärna, en tumör som är en outvecklad tvilling. Tumören var godartad och togs bort. Några år senare blev han plötsligt väldigt törstig, fick svårt att koncentrera sig och började se dåligt. Han hade fått två nya hjärntumörer – den här gången elakartade. Men trots att de satt i hjärnan handlade det om testikelcancer. Christian säger att det bara är cancer som kan komma på något så idiotiskt som att testitkelcancer ska sitta i huvudet. Tumörerna togs bort och han fick strålning. Idag är hans syn nästan borta, men den blir långsamt bättre och han hoppas att den ska komma tillbaka igen.

Foto: Elias Assar Gustafsson

Amira Brown, 21 år

“Om det är någon som kommer klara detta så är det du. Jag är inte orolig för dig.”

För ett år sen började Amiras mamma få ont i magen. Amira trodde att det kanske kunde vara magkatarr eller magsår, men det blev bara värre. Tre veckor senare fick de veta att Amiras mamma hade cancer i magsäcken. Den hade redan spridit sig och läkarna tyckte att behandlingen skulle vänta tills hon blev starkare. Det blev hon aldrig, den 22 december 2015 dog Amiras mamma. Amira kände sig som en robot, men fick höra av andra att hon var stark. Det är kanske kroppens försvar att göra så tror hon, hade det inte varit så hade hon inte klarat det.

Foto: Elias Assar Gustafsson

Hannes Karlborg, 18 år

“Folk säger att jag är stark. Men jag har inga superkrafter, jag har bara inget val.”

Hannes lillasyster fick skelettcancer när hon var tio år gammal. Därifrån var det en bergochdalbana. Hon fick en tumör i knäet, blev nästan friskförklarad men då kom metastaserna – fler tumörer. Hannes tog omvägar hem från skolan, slog och sparkade på lyktstolpar och staket för att han var så arg och det fanns inga andra sätt att få ut det. Strax innan hon skulle in på det man trodde var den sista behandlingen kom beskedet att tumören inte gick att operera. Hannes lillasyster gick bort veckan innan sin tolvårsdag. Men den där sista veckan fick hon ny energi. Hannes körde runt henne i rullstolen inne på Gekås och de hade roligt tillsammans trots att han visste att det var kört.

Vill du se modereportaget modellerna medverkar i, eller läsa det senaste numret? Klicka här!